Lämnar er med lite kloka ord
Ibland brukar jag tänka att om saker och ting går smärtfritt, utan ångest – så gör jag fel. Det är en lång och hård väg att gå och det är inte meningen att det ska vara lätt. Det kan ibland vara bra att känna ångest, då vet man att man har gått emot något som man tycker är jobbigt och istället gjort rätt.
Våga chansa, våga känna och prova att göra tvärt om ibland. Möt dina rädslor och förvandla dem till något positivt. Förvandla det farliga och gör det till din vardag. Precis som det ska vara. Det ska inte finnas några rädslor i livet, för det inte finns något att vara rädd för.
Ni är fina. Puss.
Att ge det en chans
Från pigg till trött och från pepp till opepp. Och så tillbaka till där dagen startade, igen. Tröttheten innefinner sig förvisso fortfarande, men den kan jag leva med. Men att leva med opepp fungerar inte så jag är glad att det vände.
Den här dagen har gett vart nyttig för mig. Att prata gör allt så mycket bättre. Och nu när saker och ting är bestämt och jag har fått prata ut så ser jag helt plötsligt lite ljusglimtar igen.
Vad är det som är bestämt? Att min hälsa går i första hand, såklart. Har kommit långt på egen hand men nu är det slutspurten som jag behöver lite hjälp med. Och hur får man det på bästa sätt tro? Jag vet inte, men jag ska ge KBT en chans och se vart det för mig. Har hört så otroligt gott om det tror verkligen att det kan vara en behandlingsform som kan passa mig. Har var i kontakt med en tjej som verkar både kunnig och go och jag förväntas kunna komma till henne i början av November. Känns så otroligt bra! (Ensam är inte stark, trots att jag är rätt duktig ändå ;) )
Det hände en liten incident förut kring jobbet. Och det fick mig att inse att det inte är maten som är det enda problemet jag har. Det är egentligen så mycket annat, men det är maten som tar stryk. Som jag har sagt tidigare så har vi alla våra svagpunkter och när saker och ting händer i våra liv så tar vi till olika metoder för att "skydda oss". Och i mitt fall så är det maten som får ta utlopp för alla känslor. Så i grund och botten är det så mycket mer än just matsituationen som behöver förändras i mitt liv. Och jag tror att en KBT-behandling kan hjälpa mig att komma underfund med en del saker och ting som jag dagligen behöver brottas med.
Många tycker säkert att det är dumt att jag inte har valt att starta någon form av behandling vid tidigare tillfälle och att jag bara har ödslat tid på något jag ändå inte kommer att fixa. Men jag tycker faktiskt tvärt om. Hade jag blivit "tvingad" eller valt att börja i behandling vid ett tidigare tillfälle så tror jag inte att det hade gett mig som mycket som det kommer att ge mig idag. Jag hade inte vart mogen och mottaglig för att bryta allt. "Bortförklaring, säger ni – sanning, säger jag".
Nu däremot, nu är jag redo för hjälp och har kommit en bra bit på vägen och känner mig mottaglig för förändringar. I grund och botten så är det bara jag som kan göra jobbet. Och att då inte vara motiverad till behandling hade bara gjort saker och ting värre. Hade blivit trotsig och backat tillbaka några steg istället för att ta kliv i rätt riktning. Men nu är jag motiverad och känner att jag vill ha hjälp. Är klar på detta stadiet nu och behöver en liten puff framåt för att sedan fixa det sista för gott.
Ni som har erfarenhet av KBT får gärna säger vad ni tycker om behandlingsformen. Har det gett er mycket? Vad har jag att vänta?
Nu ska jag ladda om och åka till jobbet. Hörs i morgon fina ni. Puss & Kram
Trygghetszonen
Hej, igen!
Haha det känns som jag har tusen saker jag vill dela med mig av. Det bara bubblar inom mig. (Inte bara i magen. höhö förlåt) Men jag vet liksom inte vart jag ska börja!
Till att börja med så trodde jag aldrig att jag skulle klara av den här resan så bra som jag faktiskt har gjort. Innan jag åkte iväg så trodde jag verkligen att jag utmanade mig genom att flytta mattider fram och tillbaka lite, eller helt enkelt äta något som jag inte hade ätit på länge. Men jämför man de sakerna med de jag har gjort under resan så inser jag faktiskt att det där "utmaningarna" inte var utmaningar, alls. För fem öre.
Jag tror att alla behöver komma ut från sin trygghetszon för att våga ta ett kliv framåt. Rättare sagt; ta ett kliv från det man tror är tryggt, men som egentligen bara håller en fast vid det som är fel. Den falska tryggheten kan man även kalla det.
Livet handlar inte om att vakna, göra rutinmässiga saker, äta på samma tidpunkter och sedan gå och lägga sig för att sedan vakna och göra samma saker, igen – dag ut och dag in.
Dock älskar jag rutiner och kommer alltid att behöva dem till viss del. Det är så jag fungerar och säkert många andra med. Det jag vill säga är att världen inte rasar samman om man inte alltid får exakt som man vill. Ibland måste man bara kunna glida med, utan att flippa ur. Det är så livet ser ut.
Vad jag menar är; Man ska ha rutiner som man mår bra av – inte som man blir fängslad av.
Under den här resan har jag tagit ett stort kliv från min trygghetszon och prövningarna har varit många. Listan kan göras lång, så vad jag har fixat under resan får ni i ett annat inlägg helt enkelt.
Maten är i magen och nu ska jag roa mig med min bok innan jag ska på planet. Puss & Kram och glöm aldrig att ni kan komma dit ni vill, bara ni ger er tusan på det.
Tårar och skratt
Har vart ett känslomonster idag. Allt har på något sätt blommat upp till ytan. Har jag inte fått vätskebrist pga av magproblem samt dåligt intag av vätska, så har jag nog fått det pga av tårar. Det har vart mycket av den varan! Blir så vek och svag när jag är sjuk så ni anar inte. Haha. Skrattar och gråter om vartannat då jag känner mig så löjlig. Men ibland får man släppa lös och bara låta känslorna flöda. Det är nödvändigt!
I början av dagen mådde både jag och magen rätt bra. Men det var då det. Magen klarade inte av lika mycket mat som behövdes för att stilla min hunger som då fanns. Lyssnade lite mycket på hungern och åt mer än min stackars mage klarade av helt enkelt. Resultat; Haha, ja ni förstår nog själva. Låg på rummet de följande timmarna och vred mig av magsmärtor. Och (tyvärr) har jag vart tvungen att lyssna på magen resten av dagen. Men what to do. Magsmärtor är inge skoj, alls!
Dagens lunch / En okej pigg tjej
Och som ni ser så var vi lite optimistiska, pappa och jag, gällande storlek på lunchen. Åtta jäkla rätter till två personer, varav en halvt magsjuk. Men det var lugnt, för hela lunchen blev inte mycket dyrare än en meny på Donken ;)
Som jag sa så har det blommat upp mycket känslor idag. Lyckokänslor blandat med mindre lyckokänslor. Har även fått ett besked hemifrån Sverige som gjorde dagen lite bättre mitt i alla tårar. Och nu, efter den här resan så kommer det där beskedet faktiskt gynna mig. Har fått upp ögonen på nytt nu. Denna resan har fått mig att inse vad en stor del av livet går ut på. Nämligen allt annat än tvångsmässiga beteenden, beslutsångest och inrutade mönster. Detta var på något sätt vad som behövdes för att få mig ta det där musklivet över tröskeln. Och på riktigt den här gången! Är trött på mina tvångsrutiner hemma i Sverige. Men nu är den bubblan spräckt och väl hemma igen så ska jag inte tillåta mig själv att krypa in i den trygga bubblan igen.
Det kan hända att detta blir ett av de sista inläggen innan jag är i Sverige. Resan hemåt börjar som sagt redan i morgon bitti. Och om det blir så – Puss & Kram gånger tio. Ha det så bra tills vi hörs nästa gång åtminstånde. PUSS
Sjukling – igen!
Godmorgon mina bönor!
Det har vart ett händelserikt dygn ska jag säga er. Allt har vart upp och ned. Upplägget över dagen igår blev mer fullspäckad än vad någon av oss hade räknat med. Är helt slutkörd – och det är därför jag sitter och skriver detta inlägget nu, när jag egentligen skulle vart ute på yttligare en dag fylld med äventyr.
Efter lunchen igår small det till och jag kände att min kropp mer eller mindre la av. Kändes som magen vände sig ut och in samtidigt som kroppen var öm och huvudet dunkade. Det visade sig att jag hade feber – igen. Typiskt!
Jag tror helt enkelt att kroppen är utslagen. Det har vart intensiva dagar med noll vila. Dagarna har vart långa, vi har rest mycket, maten är annorlunda, vi har sovit för lite och ja.. kroppen tar stryk av det helt enkelt. Min kropp är väl inte riktigt i balans än heller. Har inte vidare mycket ork i vanliga fall, så det är inte konstigt att jag har ännu mindre ork när jag är ute på sådana här saker.
Kinafrulle / Lyckoönskningar
Fina vattenfall / Lunch
Trots att mattiderna blev helknasiga igår (frukost halv sju och lunch 14.30... ni hör ju själva), regnet öste ner, tårarna rullade ner för kinderna och kroppen var kall in till själen, så var det ändå en rolig dag. Tro det eller ej ;) "Glid bara med idag", fick jag höra. Och det gjorde jag! Hade ingenting att säga till om, och det gick okej. Återigen så har denna resan vart oerhört nyttig för mig. Den har krävt en del energi och jag tror att jag behöver vila en del när jag kommer hem. Men med tanke på allt nytt jag har lärt mig om mig själv och allt nytt jag har vågat prova så har det vart värt det. Helt klart.
Idag ligger jag kvar inne på rummet med pappa som sällskap. Schemat för dagen innhöll bla en promenad på 6 km samt fyra timmar i en buss. Och med den magen jag för tillfället har så kände jag inte att det var den bästa idén om ni förstår ;)
Det är förövrigt sista riktiga dagen idag. Sen är det bara resa, resa och ännu mer resa innan jag är tillbaka i Sverige. Ska vila här på rummet, äta god lunch (Tofu och pumpaaaaa. Helt klart det bästa) och sen äta middag med de andra när de är tillbaka ikväll. Blir en skön dag och trots att det hade vart kul att vara med de andra så vet jag att jag inte hade orkat det. Jag har ju för tusan feber och då ska man ligga i sängen!
Go kines / En show vi var på igårkväll
Nu ska jag fortsätta med det jag är bäst på – vila. Hoppas innerligt att jag är bättre tills i morgon då det är en lång resdag. Att ha en knasig mage på flygplan är ingen höjdare. ;) Puss & Kram.
Dag två Shanghai
Godmorgon! :)
Fattar inte vad det är med mig. Pigg och klarvaken klockan 07.00. När händer det? Aldrig egentligen. Det är nog tanken på shopping och frukostbuffé som får det att spritta i benen på mig.
Den här resan är verkligen nyttig för mig på alla sätt. Nästan alla åtminstånde.
Den har i allafall fått mig att;
Släppa på gränser
Överlämna beslut åt andra. Såsom val av restaurang, mattider och lite där till.
Jag vågar äta saker som jag inte alls vet vad det är för något.
Jag äter fler mål om dagen än hemma. (Försöker i allafall)
Men samtidigt är dagarna mer hektiska här och jag sitter inte still förutom när jag ska sova på kvällen. Och även då spritter det i benen på mig juh. Vila får jag göra när jag kommer tillbaka till Sverige. För detta gör mig bara gott i slutendan. Bra träning, tankemässigt för mig det här. Att kunna leva som de andra – bara glida med helt enkelt.
Det var som igår, då jag först drabbades av lite panik, men bara lite. Middagen skulle intas tre timmar tidigare än vad vi brukar då vi skulle vara på cirkusen vid middagstid. Men vad gör man? Jo, man äter tre timmar tidigare än vanligt och ser glad ut helt enkelt. Inget mer med det! Man får lära sig att anpassa sig, för det är så vanliga människor lever.
Trots att maten är en stor njutning för mig och jag älskar att sitta i lugn och ro och njuta av god mat, så ska livet inte endast få kretsa kring just maten. Maten får anpassa sig efter livet – inte tvärtom. Och det har jag lärt mig efter den här resan. Känns bra på ett sätt. Men väl hemma så kommer maten vara prio nummer ett igen. Det är ett måste för att kunna leva det här flänga-runt-livet sen. Dock är det skönt att ha "provat på" detta och veta att jag faktiskt klarar av det utan att drabbas av panik :)
Här vaknar jag fint om morgnarna
Nu ska jag slänga på mig kläder och äta frulle. En stor sådan. Ännu en dag fylld med shopping och äventyr väntar ju som sagt. Och ikväll ska vi till Gamla Stan och äta middag. Ska bli mysigt! :)
Hoppas ni sover gott där hemma. PUSS
Kina
Hej fina ni!
Ville bara slänga in ett litet inlägg innan jag lägger mig. Har vart en lååång resdag. Startade klockan halv nio i morses och nu är vi framme – femton timmar senare. Men på de timmarna så har jag hunnit med att sitta på tre olika flyg och har nu förflyttat mig till ett nytt hotell, i ett nytt land. Kina närmare bestämt.
Och resdagen klarade jag av med bravu. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Bara bättre. Hade räknat med oregelbundna måltider, uteblivna mål och en väldigt sen middag. Inte sådär super med andra ord. Dock var jag inställd på en knäpp dag och flippade inte ur för det. Kändes faktiskt rätt bra att kunda acceptera läget. Men det behövde inte bli en knasig dag. Allt blev i sin ordning och har vart helt och hållet på min sida. Dock hade jag laddat väskan full med färdmat med tanke på misstankarna om hur det skulle bli, men jag lyckades istället skrapa ihop massa god mat från olika ställen under dagen.
Det mesta man erbjuds här är; ris, ris, ännu mer ris, ris till efterrätt och ris till förrätt. Bokstavligen. Men så serverades riset tack och lov med massa gott kött vid de olika måltiderna också som kunde mätta min mage lite bättre.
Från detta till storstad
Är i Shanghai nu i tre dagar framåt. Sedan blir det några dagar inne i landet, sedan tillbaka till Shangai och till sist åker jag tillbaka till Sverige. En spännande vecka att se fram emot, minst sagt.
Nu ska jag lägga mig. Stolt som tuppen. Klarar av mer än vad jag tror. I morgon blir det shopping från morgon till kväll. Och så ska vi på ciskus också. Den är helt sjuk. Hoppas ni har det bra där hemma. Puss & Kram
Skillnader
Sådant här kikar jag på när jag vill sparka mig själv i baken. Det hjälper, alla gånger. Och ja, jag kan jag bara se negativa saker med den översta bilden – jämfört med nedersta. Vissa kanske håller med, andra inte. (Jag tillhör dock de som håller med..)
10, 15, 20 kilo to go?
Let´s do this.
Svart på Vitt
Godmorgon i stugorna!
Låg och gjorde tusen hönor av tusen små, små fjädrar igår kväll. Och i morses när jag vaknade så mindes jag inte ens vad det var jag låg och reflekterade över. Det blir alltid så om kvällarna! Man borde inte tänka då. Idag vaknade jag dock upp rätt utvilad för en gångs skull. Skönt, för det blir en lång dag på jobbet. Dock är det den sista jobbdagen innan avfärd, vilket känns underbart!
Sitter och startar dagen med min goda frukost. Måste hinna fixa med mig lite mat innan jag beger mig också. Glömde av det igår, så jag får ta vad som finns i frysen. Och efter alla mina storkok förra veckan så vet jag att det finns en och annan god matlåda som väntar på mig. Hoppas jag kan få i mig den i lugn och ro bara.
Vet ni föresten vad som dämpade min oro inför resan en aning? Ni, och era svar angående BMI. (Tack) Jag fick allt svart på vitt och insåg hur många kilon jag har kvar till tex bmi 20. Tycker faktiskt att jag jobbar på bra här hemma och det känns som jag snart "är klar" med detta, om ni förstår. Känns som jag har kämpat så pass länge så att jag snart borde vara i mål och kan börja leva livet igen. Men hugaligen. Så var det då inte.
Sen kanske min kropp stannar och mår bra vid ett lägre bmi än 20, alla är vi ju olika. Eller så kanske den stannar vid bmi 22? Vem vet. Har överröstat min kropp tillräckligt genom åren och nu känner jag att jag är skyldig kroppen lite talan också. Så den får stanna där den mår som bäst!
Nåja, oron släppte iaf där en aning. Insåg att jag inte har något att vara rädd för. Att njuta av en resa kommer bara göra mig gott – men inte tillräckligt gott ändå, om ni förstår. Efter jag fått allt svart på vitt så känns det ännu bättre att veta att jag har bokat möte med min "pratperson" när jag kommer hem också.
Nu – dunderfrullleee! Puss
Att slå sig till ro
Det visade sig bli en givande dag ju. Och nu, lagom tills jag inte känner mig rastlös längre så har det börjat spöregna. Det blev en fika, följt av sushiluch som tillsist övergick till lite shopping. Köpte mig en spännande bok som jag kan roa mig istället för att klättra på väggarna här hemma. Bästa tidsfördrivet på hösten förövrigt.
Efter fikan insåg jag hur långt i livet en del personer runt omkring mig har kommit. Eller nej, inte långt, men de har kommit till de stadiet i livet där de är nöjda och har slagit sig ner. Folk skaffar lägenheter, flyttar ihop med sina respektive och tjaa, vissa har till och med bildat sig en liten familj. Andra pluggar, vissa är arbetslösa – men alla verkar ha hittat sig själva och verkar nöjda med vart de står i livet.
Nu kanske det låter som jag är avundsjuk. Men det är helt tvärtom. Jag känner mig inte redo för allt det där än. Jag är inte redo att slå mig till ro med någon dyr lägenhet. Frihet mina vänner, det är vad jag känner. Dels har jag inte hittat mig själv – än och dels har jag inte gjort alla tusen saker som jag vill hinna göra innan jag slår mig till ro.
När jag är kvitt detta så ska jag ut och leva loppan. Den saken är säker. Jag vill se ännu mer av världen innan tanken på plugg/lägenhet ens kan börja existera. Misstolka mig inte, för jag tycker inte det är det minsta konstigt att folk känner sig "klara" med sin ungdom, om ni förstår. Är bara glad för deras skull att de har hittat en vardag som de trivs med. Alla är vi olika och vill olika saker här i livet. Hade jag vetat vad jag hade velat bli i framtiden och hade motivationen till plugg så hade jag gärna satt igång med det. Och hur ska jag kunna veta vad jag vill bli när jag inte ens vet vem jag är än? Jag är inte utformad till den personen som jag kommer att förbli i resten av livet.
Jag och gosen förut
Och vet ni. Jag känner mig inte stressad för fem öre inför framtiden. Ödet får välja vart jag tar vägen. Seriöst. Haha. Magkänslan säger mig att allt kommer lösa sig. Och föresten så är jag bara 20 ynka år. Alldeles för tidigt för att slå sig till ro med andra ord, enligt min mening i allafall.
Prio nummer ett – hitta mig själv och komma på fötter. Och när det väl är gjort, ja, då kan jag börja tänka på framtiden. Innan dess ska jag koppla av och leva för dagen. Även ifall jag inte har planerat framtiden så måste jag tänka på framtiden när jag "lever för dagen". För det är i framtiden jag kommer spendera resten av mitt liv.
Nu ska jag njuta av dagen på bästa sätt. Bokläsning! Puss
Gokväll!
Turbulent men fin dag. Är det alla hormoner i kroppen som börjat spöka tro? Misstänker nästan detta. Många prövningar med maten. Dock inte i form av nya smakupplevelser, snarare i form av hastiga beslut och ändrade tider. Men hey, jag fixade ju detta! Till lunchen tog jag till nödlösningen och kvällsmaten/middagen intogs aningen tidigare än vad den brukar utan problem.
Hade jag kört på fega kort så hade jag sagt att jag inte hade kunnat börja tidigare, då "min mattidtid" hade ändrats. Men nu gjorde jag inte på det viset, utan tackade jag och sitter och äter min mat lite tidigare än vanligt bara. Löjliga småsaker som inte ska behöva tänkas på en gång egentligen. Så nu tänker vi inte mer på det helt enkelt ;)
Har inte hunnit med någon nap idag heller då planerna blev lite ändrade. haha. Världen går under, jag vet! Får ta till nödlösning även här. RedBull. Sover ju som en kratta på nätterna nu för tiden. Orkar inte. Funderar på att börja knapra sömntabletter igen. Fast av erfarenhet så blev jag om ens ännu tröttare av dem. Sov gott på natten – och även resten av dagen. Haha.
Slutsnackat – nu blire jobb! Fotbollsmatch ikväll, så räknar med en del att göra. Så skicka en tanke på mig när ni gottar er i en varm soffa ;) Puss & Kram
Sänder iväg lite bubbel
Har vart ett känslomonster idag. Vet inte hur jag ska få utrymme för alla känslor som börja komma. Det bokstavligt talat bubblar inom mig. Lyckorus varvat med deppiga minnen.
De första känslorna bubblade upp när jag satt och byggde ihop möbler. (Haha va?) Men senaste gången jag satt och pysslade med sådant så var jag på väg ner i det värsta. ("Sorry, mamma. Hinner inte skruva mer skruvar nu. Måste tyvärr ut och springa....") Fasen vilken mörk tid jag var påväg in i. Om jag bara hade vetat. Minns alla känslor jag hade i mig då. Och de känslorna har jag även haft idag – fast i minnesform. Jag bara påminns hela tiden. Hur orkade jag?!
För var dag som går så inser jag mer och mer hur ovärt detta livet är. Eller nej, detta livet jag lever just nu är jävligt värt, för det kommer få mig att aldrig mer leva livet som jag en gång gjorde.
Och idag skickar jag allt mitt bubbel till er där ute som tror att en mager kropp medför lycka. Lycka är allt annat än det.
Lycka är att;
Att orka med vardagen, Skratta, Njuta, Resa, Umgås, äta gott och ha en kropp som du trivs med.
Och vet du?
Med en avmagrdad kropp orkar du inte med allt det där. Inte nog med det. Du vill inte det där. Tankebanorna kommer vara fulla av ångest. Ångest över mat, över livet, över din kropp, över prestation – över allt. Du kommer inte ha tid och ork till att göra allt du tror att du kommer kunna göra "när du blir smal".
Jag vill bara ge er alla en kram idag. Eller nej, tre kramar!
En kram för att ni aldrig ger upp.
En kram för att ni ger mig så fina ord och ger mig stöd.
En kram för att det är söndag, och för att ni är värda den.
Nu har jag byggt klart, ätit gott mellis och ska snart börja packa. Önskar er en fin kväll. Puss & Kram
Då var det gjort!
Vad har man åstadkommit idag då? (hähä) Något väldigt litet, men som kommer ge mig något stort i slutendan. Det är jag säker på. Har nämligen ringt och bokat in mitt första "möte" med hon som ska ge mig den sista kicken i baken, ni vet. Känns så bra och hon verkade så förbannat go.
En behandlare kan vara hur jäkla duktig som helst. Men stämmer inte personkemin så kommer man ingen vart. Så är det för mig i varje fall. Har träffat många duktiga behandlare som säkert kan sin sak. Men då personkemin inte stämde så gick allt de sa in genom ena örat och ut genom andra.
Och när det gäller den här nya personen så verkar allt stämma. Utifrån vad jag kunde avgöra genom det vi sa åtminstånde. Det känns som jag är på gång nu!!
Har förövrigt väntat med att ringa den där samtalet i någon vecka. Det var tvungen att sjunka in först. Och hade någon tvingat mig till att ringa så hade jag bara trotsat och gjort tvärtemot (Inte vuxit upp än ;) ) Men nu när allt fick sjunka in lite och tankarna fick mogna till sig så fick jag faktiskt tummen ur och gjorde det. Kände mig redo!
Annars har dagen gått ut på att äta, vila och göra lite ärenden om vartannat. Funderade på vad jag skulle servera här hemma idag. Och då gick det upp för mig. Har ju för tusan inte ätit lax på över en vecka (!!) Skam. Så valet var lättare än lättast. Godare än godast också för den delen. :)
Laxfilé, citron/dillsås, couscous, spenat + grönsaker
Provade en ny sås idag. Väl godkänd. Och min dille på något så knepigt som spenat har inte försvunnit ännu. Och vet ni vad det godaste är? Att krydda den med salt, vitlök och curry. Haha. Fy så det lät, men oj så gott det blir.
Puss & Kram
Livet börjar om
Livet behöver inte vara så dumt trots allt. Detta är inte slutet, tvärtom. Detta är början på något nytt. En ny tid i livet. Det är nu jag kan utforma mitt liv precis som jag vill ha det. Sätta upp nya drömmar och mål. Något att sträva efter. Drömmar. Ska hitta mig själv på nytt.
Jag anser inte att dagarna i det sjuka är bortkastade dagar. Jag vet att detta har vart nödvändigt för att komma på fötter till 100 % igen.
Jag har inte varit mig själv de senaste åren. Det är först nu som en ny, mer vuxen och starkare person kommer att växa fram. Det kommer alltid något gått ur allt dåligt, det har jag alltid trott.
Mitt i allt elände så känner jag mig faktiskt piggare och mer harmonisk än på länge. Och det är faktiskt inte bara jag som tycker. Folket runt omkring också. Jag ser liksom ljuset på nytt. Längtar och drömmer. När detta är över så kommer jag vara oövervinnlig. Mänsklig – men oövervinnlig. Jag kommer kunna hantera motgångar på ett annat sätt. För det blir bättre, bara man ger sig fan på att kämpa.
Jag har fallit, för att sedan resa mig upp igen, starkare än någonsin.
Jag hoppas att ni aldrig ger upp. Det är aldrig för sent att resa sig upp igen. Mörka dagar kommer alltid att finnas, men försök ändå att se ljuset i dem.
Ville sprida vidare min glädje idag. Och små saker kan uppskattas.
Så när jag var och handlade förut så gjorde jag världens minsta grej, men som förhoppningsvis gör en annan människa lite extra lycklig. Satte i en femkrona i de där automaterna som finns på ica, ni vet?! Så när nästa barn kommer för att köpa sig en liten studsboll så ligger det redan en femma där – redo för att vridas om. Hoppas bara att det är ett barn som hittar min lilla gåva och inte en surkäring. Brukar faktiskr göra så när jag är och handlar. Känns bra i hjärtat!
Tankeverket på helspinn
Ännu en dag och vad har man åstadkommit då? Inte speciellt mycket, om jag ska vara ärlig. Har mest ätit och spenderat pengar. På rätt välbehövliga saker dock. Som mat tex. (Och en hösttröja, saker till kameran och en ny piercing.) Haha. Älskar stora, stickade tröjor och föll pladask.
Tankeverket har gått på helspinn idag om man jämför med igår. Nya bestämmelser och framtidsplanering och snurrat runt i skallen på mig. Jag pratar ofta om hur snabbt tiden går. Känns som jag sitter här var och varannan minut och postar frukostinlägg. Hinner inte med!
Slut på fjanterier med andra ord. Orkar inte se livet susa förbi längre. Har lagt in fler mål nu. Matmål, alltså. Och detta ska jag hålla på! Fler mål, varje dag. Kanske inte lika stora som de jag tidigare har ätit. Men i det stora hela så kommer dagsintaget bli större. Enkelt, egentligen. Och vet ni? Jag ska ju för fan upp i vikt. Varför inte passa på att njuta lite samtidigt? Fattar inte varför jag inte har gjort det tidigare. Vid tidigare behadling bytte jag ut minst en nd om dagen mot tex en glass. Så varför skulle jag inte göra det nu?
Jag vet precis varför.
För att ingen pushar mig över tröskeln. Jag får världens, verkligen världens bästa stöd från familj osv, men det krävs något annat också. Någon som kan banka in det sista vettet i skallen på mig. Och därför mina vänner har jag bokat samtal med två pratpersoner. Det var på tiden va? Tycker jag med.
Peppelipepp från mig till er
Om jag ändå ska upp i vikt så ska jag se till att göra det bästa av situationen också. Kroppen ger fan i om det är en macka eller en glass som hamnar i magen. Här ska njutas. Mycket daltande fram och tillbaka kan ni tycka. Men ni vet ju själva hur det är. Man har två röster i skallen och ibland vet man faktiskt inte vilken man ska lyssna på. För det mesta lyssnar jag på den snälla, genomgoda rösten, men ibland.. ja, ibland överöstas den av den andra! Dock blivit en hejjare på att skaffa lock för öronen precis när den onda anden tar ton. ;)
Ska bli skönt att gå och prata av sig hos någon. Och förhoppningvis får hon/han/hen (!?) mig att ta det lilla mussteget över tröskeln.
Nu ska jag äta mat, mat, mat och sen jobba. (Fan vad jag har haft mycket tankar i skallen på senaste föresten. Vad händer..) Haha. Puss
17 September
Godmorgon måndag och alla fina!
Min tanke var idag att sova ut. På riktigt. Men jag lyckas ändå vakna i tid och otid. Idag till en dunkande huvudvärk (och jag har aldrig ont i huvudet). Dock blev jag genast på lite bättre humör när jag fick se att det jag gör om dagarna (kämpar) faktiskt lönar sig. Och ni anar inte hur skönt det känns.
Många tvivlar på mig – tycker jag snackar utan att sätta handlingar på mina ord. Men vad skulle det göra för nytta om jag bara hittade på allt jag sa? Jag gör ju detta för att jag vill, inte för att bevisa för andra. I slutendan är det ändå mitt liv och mitt mående som står på spel.
Det enda viktiga är att jag ser skillnad på mitt mående och inte ljuger för mig själv. Och uppenbarligen så fungerar detta alldeles utmärkt, annars hade jag inte fått bevis på det. :) Jag var bara lite seg i starten, och visst kan jag tabba mej, jag är inte alltid så exemplarisk, men nu är jag på gång mina damer.
Mysig måndagsfrukost
Såhär mysigt hade jag det i morses. Det enda positiva med hösten är att det är tid att använda raggsockorna. Från mormor dessutom, blir extra mysigt då. Och jag tänker inte ens säga vad måndagsfrullen bestod av. Dels hade ni nog redan listat ut det och dels ser ni nog själva ;) Dock åt jag inte mitt vanliga bröd i morses. Det fick idag ersättas av ett hårdbröd samt en riskaka med keso.
Idagdå? Vad ska man hitta på mån tro. (Belöningsshopping kanske?) Tanken var att återfinna energin med hjälp av massa vila i allafall. Jobbar inte förens ikväll, så hinner spendera många timmar i soffan innan dess. Ska även äta lunch med mamma här hemma. Ska äta något jag inte har ätit sedan jag gick på dagis känns det som. Hoppas att det är lika gott som jag minns ;)
Hoppas ni får en bra start på veckan. Hörs sen. Puss & Kram
Mättnad och insikter
Satt just och insåg att jag har gjort fler framsteg på det senaste. (Hejaheja). Minns ni att jag pratade om det där med "lagom mättnad" för ett tag sedan. Jag kunde aldrig äta så att jag blev lagom mätt. Det var alltid antingen eller. Men det där passa-på-tänket har börjat lägga sig nu. Anledning? Regelbundet ätande.
Nu för tiden så behöver jag inte "passa på" då jag vet att jag kommer få mat inom de närmsta timmarna igen. Jag har även minskat radikalt på kaninmaten. Den må göra mycket gott för kroppen, men i mitt fall så gjorde den mest skada – tro det eller ej. Grönsaker har jag alltid ätit och kommer alltid att göra, men nu i mer normala mängder, vilket fungerar lite bättre.
Förut när jag hade ätit upp maten, men ändå inte var helt tillfredsställd så vågade jag inte ta en portion extra mat. Istället lassade jag på berg (verkligen berg) av grönt för att få en någorlunda mättnad.
Resultat?
En falsk mättnad. Bukfylla. Man tror att man har ätit mer än vad man faktiskt har – "ångest".
Nu för tiden när jag inte känner mig helt tillfredsställd så väljer jag istället att ta mer mat istället för bara grönsaker.
Resultat?
Känner mig tillfredsställd och blir alldeles lagom mätt. En riktig mättnad – inte bukfylla.
Är man inte helt nöjd efter att ha ätit upp sin mat på tallriken så är det väl inget konstigt med det? Är du fortfarande hungrig så betyder ju det att kroppen helt enkelt inte är nöjd och behöver mer mat? Inte sant? Det betyder inte att det blir "för mycket". Kroppen säger till när den är nöjd, om man bara lyssnar.
Och det är inget konstigt att blir hungrig "när man inte ska bli hungrig". Ibland kan jag bli sugen/hungrig bara någon enstaka halvtimma/timma efter middagen. Inte för att jag har ätit för dåligt – utan för att kroppen kräver maaaat. Min kropp tycks fortfarande vara lite ur balans. Trots att hunger och mättnadskänslorna går att förlita sig på för det mesta så kan de ibland spela mig ett spratt.
Men vågar man bara lyssna på kroppen så sköter den sitt!
15 September
Godmorgon lördag!
Vaknade innan klockan idag, precis som vanligt. Borde sova med ögonbindel då solen strålar rakt in i mitt rum på morgonen. Hopplöst, men lite mysigt. Skönt att jobba idag, trots helg och trots noll ork. Familjen är i stugan (och lite runt om i världen) och vädret verkar vara på topp idag. Och hade jag vart själv här hemma i det fina vädret så vet vi nog alla hur det hade slutat :) Hinner sluta jobbet lagom till körslaget ikväll i allafall. Höhö. (Hej käring.)
Sitter här i min vanliga ordning och äter frukost. Ska förövrigt "bättra" mig med mina matbilder. Visst, det är min blogg och jag får lägga upp vad fan jag vill kan tyckas. Men det ska vara peppande grejer här (för det mesta) och inte tvärt om. Men det viktigaste är att jag vet vad som är rätt och fel. Och det blir sällan fel nu för tiden!
Dock ska folk alltid ha åsikter om saker och ting, stora som små. Vad man än gör så är det alltid någon som har synpunkter. Och hörni, jag är faktiskt inte mer än människa och jag gör så gott jag kan. Mer än så kan ingen begära. Alla har mot och framgångar och alla kan göra fel ibland. Det är mänskligt. Huvudsaken är att man gör så gott man kan och när man misslyckas så är det bara att göra om – och göra rätt!
Nog med predikan. Ha en fin lördag så hörs vi ikväll. Puss
14 September
Nu var det höstväder på riktigt minsann. Blåst och regn. Rätt mysigt faktiskt! Och så var det fredag mitt upp i allt också. Idag är det även ett år sedan jag åkte iväg på en månads resa. Och det var under den resan allt började rasa – på riktigt. Rätt oskyldigt till en början dock.
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte iväg på den resan, trots att den mer eller mindre fick mig fixerad igen. För hade jag inte åkt dit så kanske jag aldrig hade hamnat här. Men jag tror att det var "nödvändigt" att det blev så här igen. Har gått runt och vart instabil och haft en rätt osund relation till maten under de senaste åren som "frisk".
Nu kan jag få bukt med detta en gång för alla och finna roten till varför jag faktiskt har hamnat här gång på gång. Hade det inte blivit såhär igen så hade detta förmodligen legat och pyrt hela livet och bara fått vänta på att blomma ut. Det finns inget ont som inte har något gott med sig!
Yoghurt med mosade jordgubbar/vaniljpulver, Hemmagjord müsli +
Mackor med leverpastej/smörgåsgurka, keso/tomat
Melon
Stadig och god frukost. Som vanligt. :) Förstår inte de som inte äter frukost. Fy, hade blivit så fruktnsvärt grinig. Föresten så slog en klok tanke mig igår. Satt och åt något igår där smakerna påminde mig om mörka dagar. Kunde inte fortsätta äta utan fick byta ut till något annat istället. Det kändes precis som då. Det var som att spola tillbaka tiden.
Och där slog det mig. Om jag provar saker som jag senast åt när jag mådde som bäst så kanske jag får samma känsla som då istället? Det blir som att spola tillbaka tiden yttligare lite till – eller framåt kanske. Ska kanske prova något som jag förknippar med bra dagar? Från mysiga picknickar och goa fredagskvällar. Värt ett försök åtminstånde :)
Är ledig idag! Underbart och behövligt. Huvudet känns tungt efter igår. Ska på utflyckt med mamma, träffa vänner och för det mesta ta det lugnt. Precis en sådan fredag som jag uppskattar! :) Hoppas ni får en bra dag. Puss
Ord
Du vet att du inte kan leva ett så här för evigt. Det är att slösa bort ens liv. Och eftersom det ändå inte kommer hålla i längden, är det då inte lika bra att vända på det med en gång?
Har inte rösterna fått tillräckligt av ditt liv? Eller ska de få stjäla ännu fler dyrbara minuter av ditt redan alldeles för korta liv?
Det enda sättat att få reda på något är genom att prova.
Är det inte värt att prova på en normalvikt och se hur du mår? Är du inte nyfiken på hur det känns att leva ett liv utan ångest och skuldkänslor?
Du kanske tror att livet går ut på ekvationer och jämförelser. Men livet går ut på allt annat än det.
Är det inte meningen att tankebanorna ska vara fyllda av lyckliga minnen och framtidsplaner?
"Om du skjuter upp allt tills du känner dig säker får du ingenting gjort"
Det är dags att ge sig ut på djupt vatten – men bara för en liten stund.
Nog sagt. Godnatt! Puss
