Insikt och räkor
BAM! Behöver inte längre något svar på hur många räkmackor som är "normalt". Har räkor stapplade från magen enda upp i halsen. Och en mango på det också. Och julmust i mängder. Hungern var helt enkelt ett tecken på att matintaget under dagen har vart lite litet. Men med tanke på att jag vågar täcka upp det med mer mat på kvällen så gör det inte så mycket. Bara det inte blir för ofta och bara jag inte gör det med vilje!
Nu till en insikt jag kommit underfund med;
Anledningen till varför jag är så låst vid "min mat och mina mått" är;
Rädslan för att gå omkring hungrig. Ja, så är det. Till skillnad från förr då jag älskade känslan av en tom, kurrande mage så är det idag något jag fruktar. Verkligen hatar! Och jag vet att jag blir mer än mätt på min vanliga frukostmat tex. Därför känns den trygg att äta. Jag vet att den är tillräcklig och samtidigt i en normal mängd. Och hade jag valt något annat så är jag rädd att jag inte blir lika mätt – men hade fortfarande inte vågat ta mer. (Och med all säkerhet grundar det sig på att jag är rädd att det blir lite mycket...)
Men väljer jag istället att lyssna på den där jävla kroppen om jag äter något annat – och helt enkelt äter tills jag får samma mättnadskänsla som av mina vanliga frulle, så måste det väl bli samma?! Men spelar det egentligen någon roll om det inte blir samma innehåll? Svar nej. (Så länge det inte blir mindre då vill säga...)
Tänk att jag sitter här och säger att jag är rädd för att känna hunger. Eller ja, hunger känner jag på varje dag – men ni förstår. Och hade jag inte blivit mätt på det "nya" så är det väl bara att ta ett extra mellanmål? Ja, så enkelt kan det ju låta.. men där är det återigen stopp! Fast, fast – fast!
Får se hur jag ska gå till väga med detta löjliga. Men nu inser jag iallafall varför jag till viss del är så låst. Och det känns bra att ha kommit på det åtminstånde.
Nu ska jag förbereda mig för lite sömn. Ikväll kan jag iallafall lägga mig mätt – och stolt. Kram!
Viktigt Samband
Har börjat märka ett viktigt samband mellan de olika dagarna.
De dagar då jag äter rejält och mycket så håller det i sig hela dagen. (Bra)
Och de dagar då jag äter sämre så håller det också i sig hela dagen. (Inte så bra)
Vet jag med mig att jag har ätit dåligt eller missat något mål dagen innan så är jag extra noga med att inte missa samma mål nästa dag också. Dagarna blir till olika mönster och bryter man inte de dåliga med en gång så är det lätt att man fastnar där. Det dåliga blir till en vana. Men även det bra – tillslut.
Samma sak gäller som sagt de riktigt bra matdagarna. Har jag ätit ett extra mål mat, mer än vad jag brukar ena dagen så känns det inte alls lika jobbigt att äta samma nästa dag också. Tvärtom.
Ju mer mat jag äter – desto mer vill jag ha.
Ju mindre mat jag äter – desto mindre vill jag ha.
Mönster. Farligt om man hamnar i fel spår. Men med tanke på att jag nu har uppmärksammat detta och insett hur jag fungerar så kommer jag nog kunna ta det där klivet snart. "Att äta tills jag inte bryr mig mig". Om jag bara hamnar i det mönstret så är jag nöjd. Hoppas samma mönster gäller vid nya livsmedel. Eller nej jag hoppas inte – jag vet. Gör jag det bara några gånger i sträck så kommer jag vänja mig och det kommer vara en fis i rymden till slut. En baggis.
Idag har vart just en sådan dag. En dag då magen har kännts som ett stort tomt hål. Har ätit mer än på länge men är fortfarande inte nöjd. Inget hets, bara ett normalt dagsintag + lite till. Ska se till att fortsätta i detta mönstret och öka på lite för varje dag. För tillslut blir det till en vana och tillslut kommer det gå av bara farten.
Haha heltaggade på sushi ser vi ut att vara iallafall. Tyckte dock gubben snålade lite med ingefäran idag. Istället gick jag loss på soppan och tog tre gånger. Som sagt – hål i magen.
Nu är det lite pyssel här hemma som gäller. Puss & Kram
Veckostart
Måndag och ny vecka. Fullspäckad med mängder av roliga saker. Lite jobb, lite ledighet, biomys, hejdåmiddag, fikor, shopping, hämta hem lilla pappa och nya utmaningar.
Vaknade för tidigt idag – igen. Gick upp, åt frukost och nu har jag precis vart ute på en långpromenad med min syster i det fina vädret. En långsam sådan med många, långa pauser vid fina utsiktsplatser. Känner redan att min kropp orkar mer. Tidigare har jag satt mig ner och flåsat efter tio meter. Men nu orkar jag gå utan att stanna vidare ofta. Ryggen känns även starkare. Har inte alls lika ont. En kombination av tillräckligt med mat, tunga lyft på jobbet och långsamma promenader, helt enkelt. Kroppen är på ingång!
Kalla nätter
Satt och åt nattamat klockan halv två inatt. Det är förvisso något jag alltid gör när jag stänger på jobbet. Men oftast blir det något simpelt. Men inatt var jag hungrig när jag kom hem och åt rejält, verkligen rejält. Inga vanliga mängder och annan mat. Kändes bra.
Resten av dagen kommer gå åt till Sushilunch, (längesedan nu ju), lite shopping, pyssel här hemma, nytt mellis, städning och till sist det bästa – slappande framför teven!
Längtar tills nästa måndag. Då ska jag kicka igång detta på riktigt. Vet att det är dumt att vänta med alla mina utmaningar. Men jag tror att det är lättare att agera när någon säger till mig exakt vad jag ska göra. Jag är plikttrogen och jag får bara dåligt samvete om jag misslyckas med hemläxor. Så väl känner jag mig själv. Det är just nu, när det är jag som har all kontroll samt sitter på alla val och beslut som det går lite trögt. En vecka till. Sen kör vi på riktigt. Det ska ni få se.
Hoppas ni får en bra start på veckan. Puss
Nej – Av ren vana
Har vart runt och lämnat fina blommor på farsdag. Blev bjuden på fika. Och jag tackade nej. Totalt ofarlig fika dessutom. Sådant jag äter dagligen. Men det var inte på mina tider så jag tackade nej – av ren vana.
"Detta är något du måste öva på. Att äta åtminstånde något, när vi andra fikar". Och ja, jag håller med. Det är verkligen något jag måste öva på. Är nog lite mer fast vid mina tider och mängder än vad jag trodde. Hopplöst. Men jag vet att det är fel, vilket är bra. För nu kan jag göra något åt saken!
Såhär ska en fika se ut. Och lite choklad på det också.
Blev trött på mig själv. Vill också kunna fika. Och detta var ju förtusan inte ens "fika". Bara ofarliga saker, men som inte passade mig för stunden.
För att kompensera detta lilla misslyckande så bestämde jag mig för att göra lunchen lyckad åtminstånde. Jag lagade ännu en helfet sås. Ja, verkligen helfet idag med. Det var jag som gjorde den och jag visste precis vad som fanns i. Vad gjorde jag då? Jag åt, njöt och tog om – såklart. Nöjd, stolt och jävligt mätt.
Jag känner att jag mer och mer vågar utmana, men då vid "rätt" tillfällen. Vågar prova nya saker. Skrämmande saker. Men så fort det kommer utanför mina trygga tider så går det plötsligt lite trögare. Det är när någon annan bestämmer som jag blir osäker. Det måste fortfarande vara mitt beslut och på mina tider. Annars blir det kaos i huvudet.
Är glad att jag lyckades med en helgod lunch iallafall! Har fått upp ögonen för sås. Feta sådana. Har jag fettbrist mån tro? Idag åt jag sås med couscous – inte tvärt om. Och man är ju som sagt ofta sugen på det kroppen saknar. Får dock i mig en del fett under dagarna. Vid alla måltider. Knaprar ju nötter som jag vet inte vad. Men det kanske inte räcker..
Nu ska jag iväg med nästa gäng blommor. Får väl förbereda mig på yttligare lite fika. Puss
Verkar bli en fin dag idag!
Morrn Morrn!
Uppe med tuppen idag. Trots att jag somnade väldigt sent i natt (tidigt i morses?). Vet inte vart min energi kom från igår kväll, men jag sprang runt på jobbet i 120 och städade och hade mig. Hade mycket att göra, men kvällen gick undan. Och det där jag sa med att schemat kommer att bli annorlunda de kommande veckorna visade sig vara tummen upp för mig. Underbart!
I mitt horoskop i morses så stod det att jag skulle lyckas med kreativa saker idag. Inte minst i köket. Åhå, tänkte jag. Dags att fylla på brödlådan! Och så stod det att jag är bra form, mentalt. Kanske inte borde ha bakat mitt vanliga bröd trots allt. Borde kanske ha tagit det där färdiga som ligger och väntar i frysen..
Istället får det bli någont spännande till lunch idag. Fixade jag det igår, så ordnar jag det idag. Ska se till att röra till det i portionsstorlekarna idag. Så jag glömmer av de där mängderna.
Känner mig pigg och glad idag! Trots att det är söndag. Kanske beror på att jag är "dagsblind". Men ska inte ropa hey för tidigt. Klockan är faktiskt bara halv elva än så länge. Men med tanke på att jag tydligen vart stark menalt idag så har jag redan vågat bita ifrån och försvara mig x antal gånger idag. Visst, sjukdomen kan manipulera andra och det jag säger kan tyckas vara sjukdomens ord. Men i detta fallet var det ett val av mig, Cecilia. Och jag är trött på att bli anklagad för fel saker. Visst, ibland kan det faktiskt vara sjukdomens röst som talar. Men inte den här gången. Och då vill jag att folk ska tro på mig. Jag kan faktiskt göra egna val!
Godmorgon – på bästa sätt!
Ledig fram tills kvällen. Ska åka runt och gratta nära och kära på Fars dag. Dock inte den närmsta fadern. Han är fortfarande ute i världen och ränner. Ska passa på att få saker gjorda också, medans energin ändå är här menar jag.
Nu är det dags för en god frukost. Och efter det ska jag sätta igång tankeverksamheten för att klura ut någon spännande till lunchen. Det lutar åt att överlämna beslutet till resterande i huset. Lättast så.
Puss & Kram
Påväg Över!
En stor portion mat med dröpande, fet sås. På riktigt – helfet. Den var god. Jag njöt, åt och tog om (!!) Känner att jag mer och mer börjar passera en viss gräns.
Passerade samma gräns då jag slutade att räkna kalorier. Liknande känslor börjar bubbla upp nu.
I och med att jag slutade att räkna så blev det genast mycket lättare för mig att äta mer. Konstigt, men sant. Det kändes lättare att inte veta. Jag skulle/ska ju ändå upp.
Samma känslor är påväg. Men nu gällande ny saker. Räknandet är mestadels borta, men de dagliga mängderna är fortfarande desamma, dag ut och dag in. Och trots att jag inte vet den exakta kalorimängden så vet jag fortfarande att det blir samma, varje dag. Det känns tryggt, men fungerar inte i längden. Vågar jag nu bara släppa på alla mängder och mått så tror jag att jag kan passera yttligare en tröskel.
Det är svårt att förklara vad jag menar. Som vanligt.
Det jag vill säga är nog egentligen; Jag är på väg över en tröskel då jag äter så mycket så jag på något sätt "slutar bry mig". Bryr mig inte om det blir en dl extra dl sås, fem köttbullar mer än vad jag hade planerat, en macka till på kvällen eller om det grädde i maten.
Mina exakta mått är på väg att försvinna. Och glömmer jag bara av hur "mina" mått är så kommer jag våga så mycket mer. Kommer lyssna på kroppen istället för att ta den mängd jag verkligen är van vid.
När jag har passerat den här tröskeln som jag känner att jag är påväg över så kommer jag nog våga mig på ett och annat ska ni veta. Önskar att jag kunde skicka ut mina tankar istället. Har så svårt att sätta ord på allt jag tycker och tänker. Koncentrationen är liksom borta!
Nu ska jag jobba. Mätt är jag också. Bra. Puss
Äntligen fredag
God Fredag på er alla!
Jaha hörni. Då var det fredag. Har haft en riktigt bra dag hittils. Lagom mycket att göra på jobbet plus att det var en lagom lång dag. Det känns så skönt att jag inte jobbar heltid. De korta passen passar mig alldeles utmärkt. Dock har det ändrats om lite och de kommande veckorna verkar bli lite annorlunda. Vet inte riktigt hur det kommer passa mig och mina mattider. Men det tar jag då. Har lärt mig att det inte gör saken bättre att stressa upp sig i förväg. Får ta det som det kommer och göra det bästa av situationen helt enkelt. Och så måste man ju lära sig att anpassa sig lite också. Kanske bara blir bättre det här. Återstår att se!
Har det inte vart mörkt och trist ute idag? Det hinner inte riktigt bli ljust förens det ska bli mörkt igen. Slutade klockan fem men klockan kunde lika gärna vart tio på kvällen. Lite förvirrande.
Efter jobbet åkte jag och inhandlade massa gott inför ikväll. Lite fredagslyx. Ska försöka ladda upp med energi och ta mig i kragen och ta mig ut och göra något roligt. Önskar bara att jag hade lite mer energi. Saknar det. Tycker att jag har mindre enrgi nu, när jag äter bättre – jämfört när jag åt som en treåring. Antar att kroppen gick på sparlåga då och nu är kroppen i full sjå med att repareras. Och efter reparation och jobb så finns det inte mycket energi över till annat. Får ha tålamod!
Och tack för att ni är så snälla där ute. (Nästan alla iallafall) ;) Har dock blivit duktig på att skjuta undan alla dumma kommentarer och nu försöker jag endast ta åt mig de positiva. Detta är något jag hade väldigt svårt med förut. Fick jag tio positiva kommentarer och en negativ så tog jag endast åt mig av den som var nedtryckande. Det kommer alltid finnas folk som har åsikter om saker och ting man gör. Även när man gör rätt. Det finns alltid fel att hitta tydligen. Men åter igen – tack för att ni bryr er! Ni är guld värda. Skickar er lite cyberkramar.
Ha en fin kväll. Puss
Jag kämpar visst!
Mycket snack, lite verkstad. Jag förstår utomstående som har tröttnat på det. "Sluta snacka och gör något åt saken istället". Jag hade gärna gjort något åt saken. Hade jag fått välja hade jag inte ens vart här jag är idag. Det här är inte något jag valt.
Vill inget hellre än att leva ett liv utan begränsningar. Jag önskar också att jag hade kommit längre i dagsläget. Men åter igen, detta är inget jag valt. Allt ligger förvisso i mina händer till viss del. Det är bara jag som kan ta mig härifrån, med lite hjälp från omgivningen, såklart. Men att bli förbannad på mig, som person, tycker jag är minst sagt är onödigt. Det är inte så förbannat lätt som vissa verkar tro.
Jag kämpar visst på riktigt. Bara för att jag inte går i behandling eller har gått upp alla mina kilon så betyder inte det att jag kämpar. Det enda jag gör om dagarna är förtusan att kämpa. När jag är ur detta kommer jag förmodligen också bli frustrerad på personer som påstår sig kämpa, men fortfarande inte gör allt de säger att de vill. Är redan frustrerad på mig själv och det räcker.
Tro mig, det känns.
Folk får tro vad det vill. Det enda viktiga är att jag vet att jag kämpar. Det är mig och mitt mående det handlar om och gör jag "fel" så är det bara jag som råkar illa ut ändå. Och med tanke på det så ser jag till att inte göra speciellt många fel längre. Nåja, ibland trillar jag väl dit. Men då är jag också medveten om det och gör om – och gör rätt.
Egentligen behöver jag inte övertyga någon om att jag kämpar. Jag mår bra, men kan må bättre. Det är en lång väg men jag vet att jag är på väg åt rätt håll. Man kan inte vara exemplarisk jämt och som sagt. Jag har inte valt detta själv och jag gör så gott jag kan.
Lite framsteg, trots allt!
Säger det igen. Skönt med sällskap. Blir inte alls lika rastlös här hemma på dagarna då. Har gått en låång promenad runt sjön och lagat mat. Eller ja, jag stod för maten – som vanligt. "Något riktigt hemlagat med en god sås till". Så löd kraven. Och något med köttfärs.
Blev köttfärslimpa fullproppad med katrinplommon. Saftig och god. Men inte tillräckligt för att kunna utesluta brunsåsen. Har nästan aldrig lagat brunsås. Är kelkass på varma såser och minns inte sist jag åt det. (Endast pga bristande kunskaper). Men man måste prova sig fram och exprimentera lite. Och vad tusan, jag lyckades ju riktigt bra. Bra konsistens och sådär perfekt salt som jag vill ha en sås.
Mätta och nöjda. Trots att jag inte mätte, vägde, räknade osv.. orkar inte bli fast i det där. Så har bestämt mig för att äta efter ögonmåttet ett tag till. Jag menar, jag blir ju mer än mätt. Borde inte de betyda att jag har ätit tillräckligt?
Och föresten så har jag nog gjort ett litet framsteg när jag tänker efter.
Har börjat med att ta salladen till "efterrätt". Dvs att jag äter den varma maten först och inte sist – som jag gjorde förut. Äter mig istället mätt på riktig mat istället för att fylla magen med grönt. På så vis vet jag att mättnaden är på riktigt och inte en sådan där falsk mättnad. Och mättnaden känns även skönare på något vis. Ingen bukfyllnad! Nu är det lättare att verkligen lyssna på kroppen. Innan så blev jag sådär kanonmätt – men av fel saker. Trodde att jag hade fått i mig mer än vad jag i själva verket hade fått. Lurade bara magen (och hjärnan).
Men grönisarna finns fortfarande där och tar upp en stor del av tallriken. Vi har alltid vart en kaninfamilj och hela kylen är fylld av goda grönsaker. En måltid utan grönt är.. ja, ingen fulländad måltid i mina ögon. Tycker det är tråkigt att bara äta "kött och potatis". Färglöst om inte annat. Och så är det gott också, förbannat gott. De där 500 g frukt och grönt som är rekommenderat överstiger jag förmodligen med hästlängder. Bara ett dagsintag av melon hos mig överstiger nog det där med det trippla. Haha.
Och som den fruktoman jag är var jag tvungen att prova på denna skönhet. Vad tusan är det för frukt egentligen? Aldrig sett den tidigare. Smakade väldigt, väldigt skumt. Men gott. Tyvärr minns jag inte vad den hette.
Nu ska jag smälta maten en stund. Och det gör man bäst tillsammans med en bra film. Puss & Kram
Mot Halmstad
Godmorgon mina vänner!
Nog för att jag var lite av ett vrak igår när jag kom hem. Men tröttheten gjorde så att nattens sömn blev...helt okej i allafall! Känner mig rätt pigg och glad idag :) Redo för att handskas med en ledig helg med andra ord. Ska väl inte ut på några större, vildare äventyr precis. Bara en myshelg nere i Halmstad hos min bror. Längesedan jag träffade den parveln!
Lördagsfrukost
Har föresten bestämt mig för helgens utmaning. Fast riktigt vad det blir än vet jag inte riktigt än – och det är det som är tanken. Alltid när jag åker iväg på sådana här saker så brukar jag alltid ta med mig lite saker att ha i matväg. För att det ska bli som hemma med andra ord. Brukar ta med mig eget bröd, yoghurt, frukt osv...
Men nu så hörni. Ska försöka låta bli att ta med mig minsta liten sak i matväg den här gången. Och det finns främst två små anledningar till det.
Uno: Måste lära mig att äta vad jag erbjuds! Har bättrat mig på detta sedan jag har vart ute och rest. Men oavsett om man är och reser eller sover över hos någon så ska man inte behöva ta med sig minsta liten sak. Det fungerar liksom inte så! (Kan ju inte släpa med mig mackor i väskan på krogen för att ha morgonen efter ifall det blir en bortamatch...dööhh).
Dos: Måste lära mig att släppa på mitt hallelujah moment kring just min frukost och kvällis. Har snöat in mig så in åt helvete på det och jag måste lära mig att njuta lika mycket av annan mat än just den jag tycker bäst om!
Om jag inte har med mig något så kommer jag mer eller mindre ”tvingas” till att äta av maten som erbjuds, trots att det kanske är ”farliga” eller nya saker. Vägrar ju att gå omkring hungrig!
Kanske ingen biggie vad det gäller utmaningar för många. Men tyvärr får jag väl säga, en rätt bra utmaning i mitt fall.
Nåja, nu har jag lite brådis. Är inte den snabbaste personen när det gäller att äta frukost. Tar gooood tid på mig. Lite för god tid ibland. Får föresten se om datorn åker med, annars kanske det blir något inlägg från mobilen.
Önskar er en mysig Lördag. Hörs senare. Puss & Kram
"När jag....
...har gått ner till min målvikt ska jag unna mig med massa gott, ska ut och festa, jag kommer känna mig snygg, jag ska köpa nya kläder och jag kommer vara så jävla lycklig".
Men...
Istället slutade det med att du fick ångest av att bara tänka på den där maten du trodde att du skulle njuta av, målvikten blev lägre än "planerat", orken till att festa blev som bortblåst, du kände dig plötsligt större än någonsin och lyckan existerar inte längre.
Lögner. Ja, lögner och inbillningar blev vad som följer med viktnedgången. Inte riktigt som planerat va? Idag säger jag istället något som jag vet kommer att stämma.
"När jag har gått upp till min målvikt så ska jag njuta av livet, vara lycklig, köpa nya kläder, äta allt, känna mig snygg, vara ute och festa, ha ork, resa och jag kommer vara så jävla lycklig".
Allt detta har bara vart en lögn. På alla sätt.
Stress
För var dag som går så har jag mer och mer börjat känna och inse hur mycket jag missar. Både matmässigt och socialt. Livet är tyvärr inte speciellt långt. Och det jag går miste om är jag rädd att jag inte kan få tillbaka. Mina fria ungdomsår är snart förbi och jag vill allt annat än att just ångra dem när jag blir äldre.
Något annat som stressar mig är att jag kommer gå upp i vikt på "fel" sätt, av fel saker. All viktuppgång är förvisso bra. Men tillåter jag inte mig själv allt inom matväg så kommer viktuppgången nästintill "vara förgäves". Tankarna kommer inte ha försvunnit till 100% och risken att jag då trillar dit igen och hamnar ner på en farlig vikt igen kommer förmodligen vara rätt stor.
Oron släppte idag när jag fick ett samtal om att jag nu har mitt första KBT-möte inbokat.
Men samtidigt kom jag på. Det är bara jag som kan göra jobbet. Så varför gå och vänta på hjälp och inte göra det själv från början, egentligen? Till slut måste det ju ändå bli gjort, oavsett hur länge jag skjuter upp det. Och även om de inte kan tvinga mig till något på KBT´n så hoppas jag ändå från botten mitt hjärta att de åtminstånde kan få mig att släppa på vissa spärrar. Vill ju så förbannat mycket – men gör desto mindre. Hade ju inte sökt till detta om jag inte ville bli frisk. Och om jag ändå vill – varför fixar jag det då inte?! Fattar liksom inte vart spärren sitter. Allt har blivit till en vana som är så djävulskt svår att bryta.
This or that?
Något som stressar mig ännu mer är när jag tänker på hur lång väg jag har kvar att klättra. Lägger man manken till så fixar man nog 1kg/ veckan. Men oavsett om jag gör det så kommer jag ändå inte vara vid min "målvikt" på flera, flera månder.
I våras satt jag och var så jävla blåögd att jag trodde att jag skulle vara fri redan i somras. Räknade med en sommar bestående av sol, bad, fest, träning och en stark kropp. Det enda jag kan säga är... in my face. Det enda jag kan göra nu är att sätta upp nya mål. Mål som den här gången ska nås!
Målet är Beach 2013! Ska gå emot alla tidningar jag dieter så jävla hårt så ni anar inte. Ska slå mig själv med häpnad och köra en rejäl Beach 2013 – reverse. Alla träningsfreak kan posta "dunder-frulle-med-ett-halv-knäcke-efter-träning" rakt i ansiktet på mig. Det kommer inte röra mig i ryggen!
Hoppas på att kicka igång detta på riktigt när jag har vart på första mötet. Och då är det delmål som gäller. Delmål, belöningar, utmaningar och tillsist en jävligt snygg, stark och välmående Cecilia!
Lussegröt
Senaste dagarna har jag som sagt gått i någon slags "orkar-inte-bry-mig-dvala". Men idag mina vänner, idag kände jag att jag fick någon slags nytändning. Fick upp ögonen på nytt efter läkarbesöket och började känna den där känslan jag förut kände av varje dag – kämparglöden. Visste väl att den var påväg att återvända!
Och när vindarna ändå hade vänt så ville jag inte sätta mig ner med samma gamla mat som vanligt. Dags att bryta, åtminstånde på vissa plan. Ville ha något nytt – och värmande (!!)
Lussegröt
...så varför inte prova på den där förbannade gröten igen tänkte jag. Med tanke på att mina smaklökar är fuckade så har jag alltid tyckt att gröt smakar alldeles för lite. Men hey, det är ju inte gröten det har vart fel på, utan kryddningen såklart. Så idag tog jag ut svängarna och den blev allt annat än just smaklös.
Kokade ihop en gröt med smak av pepparkaka, saffran och kanel. Alla julsmaker i ett! Toppade sedan med kokos och gojibär och avnjöt tillsammans med knäcke. Gott eftermiddagsmål, minst sagt. Tror jag har kokat min tidigare gröt med på tok för mycket vatten. Idag hade jag istället i hälften av vad det stod på paketet och då blev det superb. Som en deg, på ett ungefär. Lussebullsdeg (!!)
Nu är jag återigen hemma efter en liten utflykt med min kära mamma. Har laddat upp med massa bra filmer inför kvällen. Och med massa god mat såklart! Köpte även hem nya smaken av Loka, "Äpple och Kanel". Nog för att jag missbrukar båda smakerna, men nej.. hellre i tuggmotstånd än i flytande form. Not my cup of tea tyvärr.
Nu ska jag krypa ner framför en bra film. Puss
Arma kropp
Har gått och grubblat mycket på läkarbesöket idag. Tänk ändå vad mycket skit man utsatt sin kropp för. Hade en "lista" med mig på saker jag skulle ta upp. Och det var fasen inga bra grejer som stod nedskrivna. Hjärtat, benskörhet, håret, trötthet, sömn, yrsel.. ja, ni hör ju själva. Fyfasen så korkad man är egentligen. Och nog för att jag inte är ur detta än. Men sakerna som händer i kroppen nu är "förseningar" på saker man gjorde (inte gjorde) för flera månader sedan. Tänk då om jag inte får stopp på detta snarast vilka andra saker som kanske dyker upp om yttligare några månader, eller år... Om jag ångrar mig nu – tänk då sen!
Frågade även om hon tyckte att jag skulle gå promenader för att stärka skelettet. (Det som jag tog upp med er igår). Men det var ett big no no från hennes sida!! Noll motion och mycket vila för att spara på all näring. Det hade stjälpt mer än det hade hjälp i mitt läge sa hon. Skönt att ha det klart för sig i allafall, trots att det var det ja misstänkte. Rätt bra, älskar att vara soffpotatis ;)
Gomössan åkte på idag
Blev inget snackmöte idag, tyvärr. Bokade om det till nästa vecka istället. Kanske var bra det, för "läxan" var då icke gjord. Men nu har jag yttligare några dagar på mig att göra det som bestämts. Usch så jag håller på ibland. Börjar bli helgalen och tröttna en aning på mig själv. Måste få tummen uuuuuur.
En fika på stan har hunnits med i allafall. Drack ett té som skulle vara bra för hjärtat. Varför inte liksom. Och god mat har jag ätit med. Ni får bilder på det sen. För jag förvånade mig själv idag. Okej, inte det minsta farligt kanske, bara ovanligt – för att vara mig! ;)
Nu ska jag städa undan efter mig som vanligt. Bara stökar ner och har mig. Virrvarr både i huvudet och allt som jag kommer åt. Hoppas ni har en fin dag. Skickar en liten varm kram till er. <3
Läkarbesök
Det var väldigt vilken stressig och effektiv morgon det blev då. Vaknade upp 25 minuter innan jag skulle vara hos läkaren. Dumma väckarklocka. Det blev till att hoppa i första bästa kläderna och bege sig helt enkelt. Sådant gillar vi inte.
Det var iallafall skönt att äntligen få komma till en läkare. Hade tusen frågor jag tog upp. Fick dock inte svar på alla, tyckte mest hon satt och gav mig "Lilla-gumman-vad-har-du-gjort-med-dig-själv-blickar". Och så kände jag mig påhoppad av vissa påståenden. Nekade och försvarade. Visst, de är läkare men har fortfarande inte rätt att döma min "livsstil" utifrån vikten.
Fick iallafall lite tabletter utskrivna att knapra på, fick mina frågor ställda och så togs det en massa prover. Hatar att ta prover, speciellt i armen. Blir helt yr och svimfärdig, varje gång. Och att mina ådror var för "tunna", så att de var tvungna att sticka mig fyra gånger extra gjorde inte saken bättre.
Dagens sena, men goda frukost
Resten av dagen kommer bestå av fika med vänner följt av möte med "pratperson" och till sist en lugn kväll hemma. Det blir lite pussel med maten idag. Skönt att jag är ledig i allafall så att jag kan planera och flytta runt hur jag vill. Det ska nog kunna lösa sig rätt bra!
Dags att äta upp och fixa i ordning sig. Hoppas ni får en bra dag. Pusss
Uppbyggnad
Dagens horoskop
Hälsa
Viktigare än motion för dig just nu är att få koppla av. Gör sådant du mår bra av.
Viktigare än motion för dig just nu är att få koppla av. Gör sådant du mår bra av.
Skönt. För något annat än att sitta i soffan hade jag inte tänkt mig idag. Har även tänkt på just detta ett tag. Motion. Det är en stor del i mångas liv. Och det var det även i mitt. Har egentligen aldrig haft någon vidare sund relation till träning, förutom när jag dansade. Då tränade jag för att jag älskade det jag gjorde! Tycker till viss del att det är skönt att ha gett mig själv "träningsförbud", men samtidigt kanske jag borde börja lite smått igen? Kroppen mår ju faktiskt bra av det i viss mån. Är rädd att bli fast i träningsträsket igen bara..
Nu talar jag inte om milslopp ute i skogen. Snarare någon form av uppbyggnad utav kroppen. Stärka den igen. Bygga upp muskler så att jag orkar mer. Orkar vardagsgrejer. Känner ju att ryggen har tagit stryk något enormt och jag får ofta smärtor vid ländryggen samt mellan skuldrorna. Får nog förvisso en hel del vardagsmotion på jobbet, men jag vill påbörja det mer grundligt. Inget ansträngande. Yoga, kanske?
Att vara två olika personer, med två olika röster.
Är fortfarande rädd att jag ska känna press och krav när detta är "över". Kanske fortfarande är det som får mig att stå och stampa? Bilden stämmer nog rätt bra in på mitt mående. (Tog den för ett skolarbete en gång i tiden) Två personer som jagar och brottas med varandra, dagligen. Tudelad och ambivalent.
Samtidigt är ingens liv kravlöst. Det kommer alltid finnas saker man undrar och grubblar över. Men det är balansen som jag är rädd att inte hitta tillbaka till. Det har alltid varit antningen eller i mitt liv. Gällande det mesta. För mycket träning, ingen träning – för mycket mat, ingen mat... och så har det hållt på, om och om igen.
Men samtidigt kommer jag växa upp, bli en mogen ung dam och förhoppningsvis inte bry mig så mycket om småsaker längre. Alla människor klarar av att leva en normal vardag med balans (Nåja, många i allafall..) så varför skulle inte jag klara av att leva ett sådant liv?
Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen
Lämnar er med lite kloka ord, igen!
"Gör det viktiga, inte det brådskande"
Kloka ord. Ord som man ibland behöver påminna sig om när man själv tycker att man står och stampar. Det går inte över på en natt. Det tar mer än några veckor att bygga upp en början på ett nytt liv. Rom byggdes inte på en dag! Viktigt att hela tiden påminna sig själv att man faktiskt gör ett kanonjobb. Bara det att man har kommit till insikt att något står på tok är ett stort kliv i rätt riktning. Kom till insikt, planera – förändra. Allt får ta sin tid. Viktigt att inte stå att stampa, men lika viktigt att inte stressa förbi alla problemen för fort. Man måste slå rot på allt innan man kan börja leva sitt liv fullt ut. Inte bara tankarna, inte bara vikten...allt ska hänga ihop!
Trots att det har tagit/tar länge tid att tillfriskna den "här gången" jämfört med förra, så vet jag samtidigt att jag gör/kommer göra det på riktigt den här gången. Förra gången var jag omotiverad och jag tror att det gick för fort för att allt skulle hänga samman. Vikten rusade upp och sen var det liksom "klart". Tog aldrig itu med tankarna på riktigt, utan friskförklarades och sen trodde jag att jag levde ett normalt liv. Men ack så fel. Tankarna var fortfarande inte med på banan.
Babbel babbel. Viktigt sådant. Nu ska jag mumsa i mig mat, sen jobb! Puss
Ett litet framsteg + sushi
Att vända något dåligt till positivt. Ja, det har jag blivit en hejjare på ska ni veta. Jag lär av mina misstag och hittar istället styrkan i det dåliga. Har nämligen insett en stor förändring/förbättring vid mina måltider samt kring mina tvång.
Tidigare var jag så förbannat fastlås vid mina mått på måltider. Samma mängd, varken mer eller mindre. (Främst vid frulle och kvällis) Och visst, det är bra att jag såg till att det blev tillräckligt. Men det begränsade mig även en hel del under dagen. Slog hellre ihop tex kvällsmål med mellis för att jag tyckte att det kändes bättre. Åt hellre få, men stora mål. Ville liksom inte äta en macka en timma innan det var kvällisdags, för vid kvällis ville jag ha "mina vanliga" mått på måltiden. Vågade inte dela upp.
Men på senare tid så har jag "tvingats" dela upp målen en aning. Och då har det även blivit färre timmar mellan målen, vilket har resulterat till att jag helt enkelt inte har orkat hela den "vanliga" mängden när kvällis väl skulle intas. Rätt logiskt och helt normalt. Kroppen reglerar vad den orkar och inte. Och det blir fortfarande samma mängd – bara lite utspritt.
Förstår inte varför jag har vart rädd för detta tidigare. Hellöjligt kan tyckas. Det tycker till och med ja. Men jag känner ändå en lättnad över detta lilla framsteg. Det kommer hjälpa till mycket. Behöver inte vara fängslad vid att jag ska äta en viss mängd, vid en viss tid. Utan är jag hungrig tidigare så äter jag något då – och mindre sen. Eller lika mycket om jag nu skulle vara sugen på det...
Blev en supermysig förmiddag i Borås med mamma. Tittade i lite affärer, blev överfallna av hagel och åt sushi som smakade supeeerb. Och att man kunde frossa i rosa (!!) ingefära gjorde måltiden ännu mer värd. Så skönt att få lite miljöombyte ibland, om så för en förmiddag. Och med tanke på "klättrar-på-väggarna-vädret" så var det ännu skönare att komma iväg lite.
Nu ska jag snart åka och handla och sedan ladda för jobb. Puss & Kramen
Kvälssnack
Dagarna går som på räls här hemma. Ännu en dag har rullat förbi förbi. Och vad har man åstadkommit? Samma som de senaste dagarna – de senaste veckorna.. Räcker det? Jag vet inte. För stunden känns det så, men i långa loppet kanske det inte är tillräckligt. Fick mig dock ett chock (?!) i morses och är egentligen värd en rejäl jävla omgång med belöningsshopping. Men samtidigt så vet jag att siffrorna inte alltid är att lita på.
Fast vadå att siffrorna inte alltid är att lita på? Jag har ju förtusan gjort ett svinbra jobb sedan jag kom på hemmaplan igen verkar det som. Hejja mig med andra ord! (Sträcker på ryggen)
Har så mycket olika tankar på hur jag ska utveckla mig själv och mitt mående. Nu gäller det bara att våga!! Våga sätta handling i alla spännande projekt och utmaningar jag har. Men det är just det som är mitt problem. Har upptäckt att jag är rätt duktig på att drömma mig bort och planera saker som ska utföras – utan att faktskt göra det. När tillfället väl är inne så gör jag det som är mest naturligt. Att gå den vanliga vägen och välja det som jag är van vid med andra ord. (Men bara att jag har insett att det är just ett problem är väl ett framsteg i sig?)
Åter igen. Gör man en sak under en lång tid, precis som att stå still på samma vikt för länge – så vänjer man sig. Svårt att bryta mönstret och håller sig till det trygga. Som åter igen bara är tryggt för tillfället men som håller kvar en i bubblan i långa loppet.
Istället för att tänka ut en utmaning i stunden så ska jag istället bestämma mig för en tid och plats där den ska "utföras". Då är det inte lika lätt att man virrar iväg och ångrar sig i sista sekund som man lätt gör annars. Ja, utmaning+bestämt tid+bra sällskap+rätt omgivning. Sen är det klart!
Hur som. Blev en mysig fika på stan och nu är det snart dags för kvällsfika. Har haft en fin dag idag. Lite ensamtid, lite sällskap, god mat, vila, håll-i-gång.. En blandad kompott som passar mig alldeles utmärkt!
Hoppas även ni har haft de bra. Kram & Puss.
Osyndliga förändringar
Jag har börjat förstå mina nära och kära när de ibland tycker att det hela går lite långsamt ibland. Jag menar, de ser ju inte de osynliga förändringarna på samma sätt som jag gör. Förändringarna som sitter i hjärnan. De är inte med mig vid varje mål, varje dag och ser hur jag dagligen vågar nya saker och äter större/fler mål mat. Till stor del är de med mig vid mina små utmaningar, men det är främst jag som märker skillnad i skallen, vilket inte är så konstigt, det är ju mitt huvud.
Och med tanke på att det främst är osynliga framsteg jag har utfört så är det inte konstigt att omgivningen kan känna lite frustration över att det går för långsamt. De vill se framsteg kroppsligt också, annars tror de bara att jag står och stampar...
Detta gör mig lite stressad. Folket omkring mig tror att jag mår sämre än vad jag gör med tanke på att de förmodligen inte kan läsa tankar och därför bara kan döma efter utsidan.
Men det är inte tillräckligt att göra osynliga förändringar. I viss mån är tankeverksamheten A och O, men nu börjar jag förstå att det inte räcker att bli frisk i huvudet. Vardagen blir inte lätt utan en välmående kropp, hur kloka och friska tankar man än må ha.
Dock är tankarna inte riktigt i sitt bästa skick ännu. Har en lååång utmaningslista som jag ska ta i tu med. Många skrämmande saker. Men ju länge jag väntar, deso mer skrämmande kommer det att bli. Man vänjer sig så lätt. Både gällande matrutiner och siffror på vågen. När jag har stått på samma ställe under en relativt lång period så direkt känns det plötsligt tusen gånger mer skrämmande att släppa den vikten och kämpa vidare jämfört med om vikten pendlar och visar nya, (större) siffror varje gång. Låter konstigt? Ja, kanske.
Men det känns på något sätt som att om hela tiden "byter" vikt och går upp i en takt då man aldrig hinner vänja sig vid sin vikt så kommer det inte bli lika skrämmande att släppa den där siffran och fortsätta framåt. Förstår ni min tanke, eller låter det galet?
Den största och bästa osynliga förändringen må ändå vara att ha gått från "tänker sköta detta själv och vägra behandling-tänk" till ett inbokat pratmöte på torsdag, läkarbesök för att kolla lilla kroppen nästa vecka och en KBT-behandling som drar igång inom kort. Ja, bara det är ett stort kliv i rätt riktning tycker jag.
Rörigt, I know.
Har blivit någon jäkla filiosof den senate tiden. Tur att jag kan ventilera alla tusen tankar och känslor här, annars hade jag spruckit. Nu är det snart dags för lite mat och ikväll är det jag, tven och lite trevligt sällskap. Klagar då inte! Hoppas ni har en mysig kväll i rusket och att ni tar hand om er själva. Pussen & Kramen
