Skilsmässa.
Lördag.
Är trött på att bli sviken. Är så fruktansvärt sårbar. Skör. Men, strunt i det! Idag ska jag ha en bra dag. Blir en liten dagspermis. Många undrar varför jag inte vill åka hem, till mitt riktiga hem på permis. Finns många bakomliggande orsaker. Sjukdomen sitter i vartenda litet hörn hemma. I alla väggar och i alla rum. Har inte känt att jag vart stark nog att kunna handskas med det. För lätt att falla tillbaka!
Men jag vet att man inte kan hålla på så. Någon gång måste man hem! Det är ju trots allt mitt hem. Åker dit i mitten på nästa vecka i några dagar. Och det är väl klart att det ska gå bra?
Det är inte många som förstår. Nästan ingen. Knappt jag själv. Har börjat komma in i en deppfas. Nån gång ska väl den också komma. Separationsångest? Kanske. När man har levt med sjukdomen så länge så är det svårt att släppa taget. Jag menar, sen då?
Ska börja packa iordning på rummet sen också. Lätt att skjuta sådana saker framför mig. Orkar inte ta tag i det. Tänker att det fixar sig av sig självt, eller nåt! Haha.
Är det något ni vill läsa om föresten? Fortsätter att mala på om mina ointressanta dagar. Vill i allafall säga tack och puss för era kommentarer! :) Det värmer mitt lilla hjärta lika mycket som alltid.
Hoppas ni får en bra lördag. Höst ute tycker jag. Don´t like it! Deprimerande, faktiskt! Kram & Puss.
En tillbakablick.
Hej.
Vilket jäkla mörker jag levt i. Blir lite ledsen när jag tänker på det. Att man inte förstår när man väl är där? Det är svårt att förstå nu. Trots alla signaler kroppen gav, alla oroliga blickar, kommentarer man fick.. Att man inte såg det själv? Är glad att jag idagsläget kan se hur jag faktiskt har mått genom åren. Annars hade jag blivit rädd för mig själv! Men idag kan jag se hur mycket jag egentligen led.
Alla tvång, rutiner, allt smygande, alla lögner, allt självhat... Stackars kropp. Förlåt!
Jag vill ha en stark och välfungerande kropp. Utan orimliga krav! Man ska inte vakna upp varje morgon och förbanna livet. Allt kan bli bra; om man bara vill!
Har fortfarande dagar jag vacklar. Då jag vill tillbaka och då jag på ett sätt ångrar vad jag nu gör. Men, förnuftet kommer snabbt i kapp mig! Och då kan jag bara skratta åt alla sjuka tankar. Jag menar, hur kan man vilja må så, när man kan må bra?
Tycker mig se en liten skillnad. Till och med en stor skillnad. Har alltid varit tjejen med ett leende utåt. Hon som har orkat jobba, ta del av mycket saker, resa, prata...Tror att det där har vart skyddet till att jag inte blivit tvingad till vård tidigare. Jag har ju sett ut att må okej. Jag har pratat klokt men inte agerat där efter. Har gett alla en falsk trygghet om att det faktiskt har vart okej med mig. Men vem jag jag egentligen lurat? Bara mig själv, I guess.
Nej, fördigbabblat. Ville bara säga att jag känner mig lite stolt i hjärtat.
Och ni kan, bara ni vill! Så enkelt är det.
En okej torsdag.
Hej.
Torsdag och torsdagslunch. Tänker inte förstora upp det mer.
Har pratat om dessa dagar som om de vore världens undergång. Men faktum är att sötfika, eftertätter och allt vad det heter är det mest naturliga som finns. Det är bara jag som målat upp någon jäkla skräckbild, förlåt för det. Gå till ett fik en tisdagmorgon klockan tio, en lördag klockan fyra eller en torsdag klockan tolv.. Det kommer alltid att finnas de som sitter och fikar. Varför? Ja, varför inte? Det är gott och det är normalt. End of story!
Men? Annars då? Tog mig in till stan själv idag. Haha att en sådan vardaglig sak kan uppskattas så mycket. Litet för er, stort för mig! Inte vart själv på stan på flera månader. Satan va shoppingsug jag hade! Blev en hel del saker. Som skor.. fan! Haha. Inte precis vad jag behövde. Men gick inte att låta bli!
Hade en utmaning på egen hand idag. Äta fikat/mellanmålet själv på stan. Nåt enkelt och något lätt. Mest för själva saken egentligen. Sedan spelade det inte så stor roll vad det blev! Och det gick bra, men inte hundra. Bättre än så kan jag! Men man kan inte alltid lyckas.
Nåväl. Tillbaka från stan. Tog en härlig promand tillbaka längs havet. Skönt att få röra på de rastlösa benen lite. Lunchen idag blev fisksoppa, macka + äpplekaka med vaniljsås. Och snart är det middag!
Hoppas ni haft en bra dag. För ja... det får jag ändå säga att jag har haft. Bästa torsdagen på tretton veckor. Den ni! Känns förjävla bra. Hejdå ätstörning. Kommer fan inte sakna dig ett skit. Just sayiN!
Hoppas ni haft en bra dag. För ja... det får jag ändå säga att jag har haft. Bästa torsdagen på tretton veckor. Den ni! Känns förjävla bra. Hejdå ätstörning. Kommer fan inte sakna dig ett skit. Just sayiN!
Kram.
Saker att göra.
Onsdag.
En helt okej natt följt av oboyfrukost. Sedan individuell basal. Fick ur min aggressioner. Kastade saker i väggen och skrek ut min ilska. Det kändes väldigt skönt! Finns mycket ilska som behöver komma ut. Fick även känna på den styrka som verkligen finns där inne. Ja, den finns verkligen!
Efter basalen var det mindfullness. Hade gående meditation idag. Har inte riktigt fastnat för det där med mindfullness än, tyvärr! Hoppas på att bli frälst snart. Strax dags för lunch och sedan möte med alla där det ska diskuteras förbättringar osv. Efter det ska jag ha möte med min behandlare följt av taktil massage. Och där emellan hinner jag med promenad och pyssel också. Och ikväll är det onsdagsaktivitet.
Och sen är det dagen slut.. Haha. Kan man inte sprida ut allt över veckan i stället? Allt på samma gång.
Maten går bra. (Inte helt bra, men bra) Det är inte huvudproblemet längre. Jo, visst... det är mycket som behöver jobbas på där med. Men just nu känner jag att jag vill lägga fokus på sakerna omkring. Livet i allmänhet! Som jag sa igår; allt hänger ihop, som ni nog förstått. Men jag börjar se ett tydligt samband.
Samband gällande hur jag hanterar olika situationer. Ett kort exempel; Allt-eller-inget-tänket. Sådär tänker jag inte bara kring maten. Utan så tänker jag egentligen om allt. Ska det vá så ska det vá på något vis, gällande allt. Maten, prestationer, träning, skolan.. ni hajjar! Finns många sådana saker som behöver sprängas för att kunna slå rot på detta.
Ja, redan onsdag! Den här dagen går nog fort. Kram.
Tisdag och steg två.
Hej.
Tisdag. Höst. Blåsigt. Trött. Hur mår ni? Har haft en helknasig natt. Drömmer så knäppa drömmar nu för tiden. Både på natten och på dagen. Har blivit en jäkla dagdrömmare. Kan sväva iväg rätt långt bort i tankarna!
Har lugnat ner mig lite! Tänkt om och tänkt förnuftigt istället.
Brukar nedvärdera allt det positiva. Stirrar mig blind på enstaka händelser och enstaka ord. Bara för att en dålig sak händer så betyder inte det att hela tillvaron/situationen är negativ. Ja, ni känner nog igen er i det där! Kan vara rätt förvirrande. Om tusen saker är bra och två är dåliga så är det oftast de dåliga man går och funderar på. Väldigt frustrerande faktiskt! Man kan inte lyckas med allt och man kan inte vara omtyckt av alla. Så är det bara.
Redan tisdag. Kommer flytta till steg två i behandlingen om två veckor. Bollen och valen ligger i mina händer. Ska göra det när jag känner mig mogen. Men jag tror och känner på mig att det kommer vara i rättan tid! Behöver ta mig till nästa steg för att kunna utvecklas yttligare. Här inne på kliniken finns det liksom inte sådär jättestort utrymme för misstag då man har personal omkring sig hela tiden. Och de ser och säger ifrån om man gör något som är tokigt!
Men på uppföljningen ligger ansvaret lite mer hos varje individ. Och det är först när man får tillbaka ansvaret man märker vilka ens svaga punkter är. Tankefällor och fällor över huvud taget! Kommer nog känna mig nöjd när jag väl flyttat dit. Aningen skrämmande i dagsläget, men jag tror det kommer bli bra!
Tisdag. Lite saker på schemat. Hoppas ni får en bra dag. Kram från mig.
Måndag.
Måndag.
Plus, minus – noll. Samma som förra veckan! Behövde ha kvitto på det av nån anledning. Känner mig mer trygg då! Har inte fått känna den tryggheten på tolv veckor, men nu var det liksom dags. Har dock inte skött mig helt exemplariskt den här veckan. (Fast enligt vem?). Oavsett om det inte har blivit hundra så har jag ändå tagit två stora kliv i rätt riktning. Och då spelar inte alla de där "missarna" någon roll.
Sårbar. Öppnar upp mig och säger vad jag känner längst där inne.
Drar egna slutsatser baserade på missuppfattningar. Och det förstår ni, precis som jag att det endast kan sluta i katastroftänk. Åter igen så kommer jag då tillbaka till mina grundantaganden. Det är inte bara grundantaganden gällande maten. Har börjat inse att det är så mycket mer än just det. Tänker samma kring livet, som jag tänker om maten, om ni förstår. Allt hänger verkligen ihop!
Det hade kunnat bli vilket missbruk som helst. För det är inte maten i sig som är den stora boven. Det var bara just det som fick ta utloppet för det jag annars går runt och tänker på. Lätt att ta till, i svåra tider! Den här veckan ska jag försöka rota upp massa tankefällor. Ringa in och sätta stopp för att sedan kunna förhindra.
Har fått reda på hur kommande veckorna kan se ut. Snart dags för nästa steg i behandlingen. Inte än, men snart! Har börjat förbereda mig mentalt i allafall.
Och i morgon ska jag in till stan – själv. Första gången jag får det! Freihet. Haha. Att en sådan vardaglig sak kan få en att må bra. Lite tragiskt! Men det är verkligen ett steg framåt.
Annars? Jag vet inte. Försöker att glömma det jag fick höra igår kväll.
Kan gräva ner mig totalt för en sådan sak. Men jag hoppas (och tror) att jag har fel.
Det kommer nog bli bra. Kram.
Fluffiga moln.
Where to begin?
Jag vet faktiskt inte. Egentligen räcker det att säga att jag svävar på moln.
Har gjort sådana framsteg den här helgen så jag vågar inte ens tro på det själv. Gjorde som sagt ingen matplanering över helgen. Jag visste ändå att jag inte skulle kunna sköta det. För egentligen; vilken normal person gör det? Man ska äta när man vill, vad man vill. (Så länge, det blir rätt mängd – såklart). Och jag orkar inte reflektera över om det har blivit "för mycket" eller "för lite". Det spelar ändå ingen större roll. Det enda viktiga för mig den här helgen var att jag lyckades koppla bort alla mattankar och bara kunna flyta med. Och var som man kallar det "normal". (Vad det nu är?)
Och det har vart en sådan jäkla befrielse.
Ni kanske undrar hur resten gick? Haha. Ja, och det kan ni få undra. Lämnar det åt er fantasi. (Restaurang, vin, kärlek....) Nough said. Haft en väldigt, väldigt fin helg! Och det tackar jag för.
Är tillbaka nu. Och här är allt som vanligt. En bubbla. Och jag vill ut från den här bubblan snarast möjligt. Ska inte stressa, det vet jag! Men nu vet jag att det finns ett fint liv att hämta hem där ute. För jag kan ju, bara jag ger mig fan på det!
Hallelujah. Hoppas ni förstår vilket ovärt, jäkla liv det är att ha en ätstörning. Nough said där med!!!
Önskar er en fin söndag. Kram till er.
Och så var det plötsligt gjort.
Hand i Hand.
Ensam är inte starkast.
(Först – era kommentarer är guld värda. Det hoppas jag ni förstår.
Och det tror jag ni gör då ni verkar förstå och hålla med mig rätt ofta. Kram på er).
Tagit mig igenom många torsdagar sedan jag kom hit. Tolv stycken, för att vara exakt.
De flesta, inte alls – men de flesta har slutat i någon form av kaos.
Oftast i panikångest och andnöd.
Ny torsdag idag. Fick ett långt "extramöte" med min behandlare i morses. Ville ha nya verktyg och nya strategier för att kunna ta mig an torsdagarna lite bättre. För de verktyg jag hittils använt mig av har inte vart så framgångsrika.
Gick hand i hand in i matsalen. Det hjälpte. Välmenande kramar och "nickar". Inga ord, men jag förstod liksom ändå! Kändes lite tryggt. Man är inte ensam. Alla gör detta. Gå till ett café en måndag, fredag eller söndag. Elva på morgonen eller fem på eftermiddagen. Det sitter alltid några och fikar.
Varför? Jo, för att det är socialt, gott och helt normalt.
Jag gjorde det. Inte smärtfritt på långa vägar. Men bra mycket mer smärtfritt jämfört med de resterande andra tolv veckorna. Vi har börjat rota djupare i mina grundantaganden. Jäkligt intressant. Man sätter upp livsregler för sig själv utan att egentligen ha något att grunda det på. Så man gör just det – Antar.
Ska bli spännande att rota vidare i det här. Se vad det är som format mina eländiga tankar. Jag, världen eller människorna omkring mig? En salig blandning mellan det där skulle jag tro.
Man hinner knappt stänga munnen innan det är dags för mat igen.
Snart mellanmål. Sen ska vi på ärendetur. Har helgen i huvudet hela tiden.
Det får mig att le. Ha en bra dag. Kram.
26 Augusti.
Hej och godförmiddag. Jadå. Då var det ny vecka, igen!
Går in på vad jag tror är min tolfte vecka.
Precis när jag hade bestämt mig för att åka hit i våras så gick tankarna; "Jag kommer bara att vara där en månad eller så, för att få en skjuts framåt och för att sedan klara mig själv, hemma"
Så blev det väl kanske inte riktigt. Det är en process som inte går på en månad direkt. Har hört att det tar lika lång tid att bli frisk som vart sjuk. Men det där tror jag är bullshit. Jag tänker vara fri och frisk inom en kort framtid. (Realistisk, men kort). Vägrar att ge bort fler år till sjukdomen.
Tänker ofta på hur det hade vart om jag inte valt att ta den här möjligheten till att bli frisk nu i sommar. Vad hade jag gjort idag? Hade jag sysslat med det jag sysslat med varje dag, de senaste åren? Att grubbla, planera och misshandla. Förmodligen! Vill inte ens tänka på det.
Jag har svårt att acceptera. Väldigt svårt! Men en sak är säker; Jag mår i allafall bättre nu, jämfört med då! Och det borde räcka för att fortsätta. Är nyfiken av mig och det är väl lite det som får mig att hålla mig på banan.
Snart lunch. Och i eftermiddag ska jag ha samtal med min riktiga behandlare som är tillbaka från semester igen. Har tagit några stora kliv sedan vi sågs senast! Både gällande självständighet, beteende och kropp.
Måste våga lita på mig själv och måste ta eget ansvar!
Fin sommardag faktiskt. Hoppas ni får en bra start på veckan. Kram.
En önskning.
Önskningar!
11.11, 22.22, när man blåser en ögonfrans från fingret,
när man fångar ett flygplan mellan fingarna....
...jag brukar önska mig många saker, varje dag! Och dessa tillfällen bara några få av dem.
Brukar ni önska er något vid en speciell tidpunkt eller när ni gör nåt speciellt?
Tyckte att den här var söt. Önskar mig samma sak varje gång.
Det säga att det inte slår in om man berättar vad man önskat sig. Men nu bortser vi från det.
Hade du fått en enda önskning att bli sann, vad hade du önskat dig just nu?
En legend sa..
Godkväll.
Haft mycket för mig idag. Försöker andas in det sista av sommarvindarna och fortsätter att skapa med händerna. Ja, det är väl lite så mina dagar ser ut! Tycker det är höst ute nu. Det gör mig lite deppig. Nu kommer det vara mörkt enda tills Mars. Haha (Happyhappy). Ska nog ta en enkelbiljett och åka utomlands när jag är härifrån.
Är det därför jag sovit dåligt. Nu fattar jag! Haha.
Och så säger jag hej och tack för mig med tre tänkvärda citat.
Kram.
"De mest minnesvärda stunderna i livet är de du aldrig planerade."
"Vi är alla här av en anledning. Sluta vara fånge i det förflutna. Var arkitekten för din framtid."
"Det du accepterar, det går du bortom. Det du gör motstånd mot, det håller dig fast."
Fällor.
Onsdag.
Vissa dagar har man inget att göra och vissa dagar har man allt att göra. Som idag.
Sov som en prinsessa i natt – igen. Börjar kroppen finna lite ro tro? Åt oboyfrykost följt av samtal. Var ett bra samtal idag. Fick svar på många frågor som jag grämt mig över. Varför, osv. Man har med sig så mycket från dåtiden. Man har liksom vant sig att tänka på ett sätt och alla tänker olika. Tankar är just tankar, och ingenting annat! Och de där tankarna ska man lära sig att kontrollera. För det går, om man är villig att prova!
Jag har många tankefällor, precis som ni. Alla är känsliga för olika saker. Fällor. Vi alla har med oss olika i bagaget. Upplever saker olika och tänker på olika sätt beroende på vad vi är vana vid. Det är händelser som har påverkat oss. Små som stora saker. Det behöver inte vara någon specifik sak som har hänt. Jag har helt enkelt bara hamnat i fel tankebanor, hela livet. Kan vara positiv i många lägen. Men när det gäller hur jag ser på mig så lyckas jag alltid vända det till det dåliga. Men nu är det dags att lära sig att koppla om hjärnan. Jag tror att alla ser på mig, precis som jag ser på mig själv. Men ärligt talat; Det säger sig ju sig själv att alla inte kan tänka som mig? Och tur är väl det.
Babbel och babbel. Mår bra idag också! Tankspridd, men glad. Lever vidare på gårdagen. Satan vad detta har hjälpt mig på traven. :) Precis haft mindfullness och snart är det lunch. Och efter lunch ska jag ha taktil. Så skönt!
Sen får jag se vart dagen tar vägen. Ska börja planera inför nästa permis också.
Vet inte vart jag vill åka då. Blandade känslor. Hoppas ni får en fin lillördag. Kram.
Det här var en bra dag!
Vet ni?
Jag har haft den bästa dagen på länge. Förjäkla länge dessutom.
Blir rosig om kinderna bara jag tänker tillbaka på dagen. Den har med andra ord var; Helgrym.
Ut med det gamla och in med det nya.
Byter magont pga ångest mot magont pga fjärilar och pirr.
Spenderade eftermiddagen på klipporna med ja... han där, ni vet. Haha. Detta är en början på något nytt och spännande. Det är jag nästan säker på! Känns som det. Säger det igen; Men sådana här dagar får mig verkligen att inse att jag är så jävla klar med denna förbannade sjukdomen. Jag vill ute i det fria och leva livet!!!
Hoppas även ni haft en fin tisdag. Den här dagen kommer jag att leva på ett tag! Kram.
Morgonbabbel.
Godmorgon.
Slog upp ögonen klockan sex. Jag somnade och vaknade första gången klockan sex. Kan ni fatta? Denna natten får gå till historien. Minns inte när det hände senast. Brukar annars vakna varje eller varannan timma. Tack, för detta! Hoppas det händer igen. Haha.
Tisdag. Det blev som jag trodde. Får lite mysigt sällskap under dagen! Känner mig så bökig med alla tider att passa hit och dit. Och alla begränsningar. Saker jag vill, men inte får. Saker jag måste, men inte vill.
Men. Det är bara att stå ut! Det är bara för en tid. Och snälla, säg att den tiden snart är över.
Vill tacka för era snälla kommentarer jag får också. Att jag börjar se mer levande ut. Att livet i ögonen börjar komma tillbaka. Är det verkligen så? Jag har blivit blind för att se allt det där. Eller så väljer jag kanske att blunda. Fast samtidigt.. tittar jag på foton från tiden innan jag åkte hit och jämför med nu. Damn. Det börjar fan hända nåt ju! Haha. Ville i allafall säga; Tack.
Åt nybakat bröd till kvällsmat igår. Luktade bageri i hela huset. Lite måndagslyx. Sedan gjorde jag klart några saker som jag gjorde decoupage på. Ni ska få se sen. Blev fakttiskt riktigt nöjd!
Tänk vad många rädslor jag har fått bort sedan jag kom hit. Jesus. Galet när jag väl tänker på det. Eller så är det bara ett bevis på att man kan om man vill.
Trots gårdagens arga känslor och tusen tårar så vill jag. Ja, längst inne så vill jag verkligen.
Annars hade jag nog redan åkt hem. Man får ha dagar då motivationen svajar och man "hotar" med att man åker hem och ger upp. Man får förbanna alla regler och man får tycka måltiderna är jobbiga. Man får ha dagar då man inte är vän med sin kropp och man får ha dagar då man bara vill skrika ut att man hatar hela världen.
Man får ha sådana där dagar. Bara man innerst inne inte tappar fokus och släpper blicken från målet.
För det blir bättre. Det har jag blivit lovad.
Och jag vågar tro på det. Kram.
Ett längre Hej.
Grinar och bubblar. (En väldigt förvirrande kombination).
Blir som en trotsig treåring när jag inte får som jag vill.
När fan sa jag börja få ut nåt av all slit jag dagligen gör? På riktigt; När? Just för tillfället har jag lite svårt att se att de faktiskt har rätt. Väldigt svårt, faktiskt! Orkar inte gå omkring med kedjor kring anklarna längre.
Långa diskussioner och många salta tårar.
Det bubblar av både ilska och kärlek i mig.
Kanske tar kärleksbubblet över snart. Åtminstånde för en stund. För i morgon får jag sådant där fint besök igen. Ni vet, sådant som gör att leendet inte går att dölja! Ser ut som det. Och jag hoppas på det.
Lockade håret härmomdagen med min nya tång.
Tröstade mig själv (det är okej att tycka synd om sig själv) genom att beställa hem lite saker från internet – igen. Finns ingen bättre terapi än att få fina små paket i brevlådan.
Lunch idag blev torsk med pressad potatis. Mellis skorpor och proviva och snart är det middag.
Ville egentligen bara säga...Hej, eller så! Kram.
Styrka osv.
Smyckesverkstad.
Har lyckats limma ihop mina fingrar ett flertal gånger idag.
Men vad gör väl det när man får sig lite nya armband på köpet?
Behöver köpa ny saker – igen. Det får bli kvällssysslan!
Det var en av er som tipsade mig om en bra hemsida att köpa pärlor osv på. Har ni någon annan sida som ni vet är billig, bra och har snabb leverans? Hade uppskattats av lilla mig.
Vad tycker ni om dem? Fått frågor om jag säljer. Och jag ska fundera på saken. Hade kanske vart kul att sprida lite fina budskap till er där ute. Och så blir jag ju sysselsatt på köpet.
Melliset idag... Jadu, jag säger då det. (Ja, jag säger då fan det). Plus n-dryck utöver det. Men vad tusan; Jag lever väl än? Måste lära mig att äta för kropp och själ. Viktigt för mig!
Jag har alltid valt livsmedel utifrån" nyttigt" eller "onyttigt". Det är slut på det nu. Hädan efter ska jag gå efter "gott eller "inte gott". Lyssna på vad smaklökarna är ute efter. Inte huvudet!
Värt ett försök. Kram.
Är det min tur nu?
Jaha Godkväll, får man väl säga.
Då var denna dagen förbi. Har tagit mig igenom med rosiga kinder, en pirrig mage och ett leende som inte en människa har kunnat undvika. Haft en fin dag! Ska nog se till att få sådant finbesök lite oftare.
Det får det mig även att tänka; Vad-fan-gör-jag-här!
Inte fan ska jag vara inlåst här, när jag kan vara där. Ute i det fria med bubblande känslor i magen – varje dag. Detta har verkligen kommit i rättan tid! Det är nog meningen att jag ska bli frisk en gång för alla.
Tänker hålla fast vid detta. Åtminstånde ikväll!
Vilar i sängen. Ätit kasslergryta med quinoa till middag. Och lunchen blev fisk.
Dags för lite pärlpyssel. Kram.
Hårbollar.
Äntligen fick jag mig världens bästa nattgäst.
Som jag saknat mina guldklimpar till katter.
Tror minsann att han har saknat mig lite.
Jag har i allafall saknat honom. Funderar på att smyga med honom tillbaka!
Ska snart åka iväg. Har haft en lugn och skön förmiddag här hemma.
N-dryck har jag också druckit. (Något annat vore väl jävligt dumt).
Gör om gör rätt. Nu ska jag finna nya krafter!
Kram.
RELAX
Hej.
Somnade innan jag hade lagt huvudet på kudden igår. Drack oboy och åt macka till kvällsfika igår. Börjar (äntligen?) vänja mig. Ja, för det är ju just det; En vanesak.
Försöker hoppa över en massa hinder. Och oftast är det en själv som sätter käpparna i hjulet. Har redan tagit mig förbi några (många) hinder på vägen som jag aldrig trodde att jag skulle klara.
Man har sin egna gräns i huvudet. En orimlig siffra. Något man fått för sig och som man vill hålla fast vid. Men plötdligt har man sprängt den muren. Rätt rejält dessutom! Det känns ovant att bo i den här kroppen, jag erkänner. Men med lite övande och rätt strategier så ska jag nog kunna se min kropp som ett heligt tempel så småningom. Och då lär jag trivas bättre än någonsin!
Låt oss hoppas på det.
Lagt upp en plan inför kommande permis. Märker att det behöver inhandlas en hel del "nya" saker till hemmet. Andra saker än de där fjösiga livsmedlen som tidigare stått överst på handlingslistan. Vet egenligen inte vad som skrämmer mig, men något är det!
Lördag. Händer inte mycket idag.
Funderar på att ta mig ett sista (och första) dopp innan höstvindarna sveper in!
Fast det där får jag nog fundera på ett tag. Haha. Hoppas ni får en fin dag. :) Kram.
Snurrigt.
Hej Onsdag.
Hade så mycket känslor igår så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Orkar inte ta tag i saker och ting. Börjar bli för bekväm och det är just då man måste se till att bryta och ta nästa steg framåt.
Är livrädd att inte våga ta tillbaka allt ansvar. Jag menar, jag är tjugoett år och ska väl snart flytta hemifrån. Då kan man inte förlita sig på alla andra omkring sig. Det är jag som måste ta stegen och göra rätt val!
Pratade om att åka hem på perm snart. Det är väl dags nu efter två månader kan man tycka. Livrädd. Men samtidigt spännande! Det är ju där jag ska leva, hemma – i det fria. Inte här, innanför fyra väggar, men stöd dugnet runt. Måste stå på egna ben! Men samtidigt är det klart att det är skrämmande.
Måste tillåta mig själv att göra misstag hemma. Vill sköta mig själv. Måste få lov att göra misstag så jag vet vad jag behöver komma tillbaka hit och öva på! Annars kommer jag ju aldrig få reda på vad jag verkligen behöver göra.
Nåja. Mamma kommer hit idag! Lite mor och dotter-tid. Var längesedan! Nu ska jag däremot lägga mig i sängen med nålar. Allt för att få en lugn start på dagen!
Hoppas ni får en bra onsdag. Kram.
