Det går, om man vill.
Lagade en underbar lunch till mig och syster förut. En vitaminbomb. Gjorde en tonfiskröra med äpple, lök, senap och turkisk yoghurt. Till det blev det rödbetor (bästa så här års), kokta morötter och bulgur. Satt fint, nästan. Fick tyvärr kasta i mig lunchen. Har fått göra det i två dagar i rad nu och det kan vara något av det värsta jag vet. Blev inring på jobbet idag då det var massor att göra. Så hoppade in i några timmar tills det hade lugnat ner sig!
Har dock fått bort det där "heliga" kring många mål nu för tiden. Nog för att jag mer än gärna har matro, det vill nog alla. Men det är okej att slänga i sig ibland och allt behöver inte vara sådär perfekt. Det försvinner små, små tvång för varje dag som går. Småsaker, men som faktiskt är rätt stora för mig. Eller rättare sagt; som är betydelsefulla för att bryta med ätmonstret helt.
Många säger att det inte går att bli helt frisk. Att tankar alltid kommer att finnas osv. "Det gäller bara att lära sig hantera det". Men vet ni? Jag börjar mer och mer tro att det faktiskt gå att bli helt frisk. Vågar man bara tro så fungerar det mesta. Och jag vågar tro. Med en jävla massa vilja så.. och fullföljer man bara vägen man har att vandra utan att ge upp så lyckas man. Inte sluta förens man har rott i hamn.
Lugn kväll väntar. Upp med tuppen i morgon. Och i morgon ska ni få brödreceptet.
Och tills dess – lev livet. Puss
Spontanitet osv.
Trots en ledig dag så har jag haft fullt upp. Det brukar bli så – ibland. Ärenden, stan, matlagning, läkare, möten.. yadayada. Har dock inte återfått min hjärnkapacitet fullt ut. Är fortfarande blank, om ni förstår. Pratar utan att tänka och lyssnar utan att egentligen lyssna. Säger samma saker om och om och kommer på mig själv med att sväva iväg bland tankarna.
Men. Dagen har vart bra. Spontanitet och så vidare ni vet. Tacka ja, när man egentligen vill säga nej. Saker som man tidigare har vart van vid, just för att man vart van, spelar längre inte så stor roll.
Orkar ni? Bra.
Dagens Horro:
"De planer du har förberett under lång tid är på väg att sättas i verket. Även om du fortfarande tvivlar ska du inte vänta längre. Du kommer erbjudas hjälp från alla håll.
Men du bör också vara öppen för konstruktiv kritik – den är endast avsedd att hjälpa dig.
Glöm inte bort att också ta hand om din kropp under denna period. Var noga med din kost och hitta en balans."
Konstruktiv kritik. Tidigare har jag vart lite av en satkäring och sagt emot allt och alla. Har trott att jag har haft rätt, när det egentligen är dom som sitter på kunskapen. De kan sig grej och de vet vad de sysslar med. Och de är där för att hjälpa, inte för göra mig illa.
Ha en fin kväll vänner. Det ska jag. (Tillsammans med blåbärsglass och mackor).
Syttonde Maj.
Vaknade 05.00 och har vart klarvaken sedan dess. Bara legat och rullat tummarna och hoppats på att tiden ska gå. Och se, det gjorde den också. Efterlängtade fredag. Något jag inte brukar säga då jag oftast jobbar på helgerna. Men nu har jag hela fredagskvällen fri samt hela dagen i morgon. Och om den ska spenderas med att luncha på stan, åka på fotoutflykt och grilla med vännerna? Japp. Fullkomligt älskar grillad mat. (Speciellt majkolvarna..)
Men först ska jag avklara dagens jobbtimmar. Känner mig rätt pigg idag. Glad, lugn och pigg. Kanske är det vädret? Kanske helgen? Eller kanske är det tanken på att allting faktiskt kommer bli bra snart. Inget att grubbla över. Jag är bara tacksam sålänge måendet inte är åt andra hållet. För dagar kommer och går.. så är det alltid!
Firar in fredagen med min fina hjärtskål.
Under alla lager av puffar/kokos/quinoa/gojji/nötter/äpplen osv.. så döljer sig en krämig yoghurt, kvarg, chokladpulver och mosade jordgubbar. Ja, lite som en somrig efterrätt!
Lite senare får ni en lägesuppdatering. För sådant hinner jag inte med nu. Frukost, mellisfix och sen jobb. Och det där med att gå upp tidigt är ju riktigt mysigt föresten. Nu har man ju en hel dag framför sig och inte en halv – som tidigare.
Vad har ni för planer inför helgen? Premiärgrill för er också kanske?
Kram.
Sol, älskade sol.
Ge er själva en stor kram. Eller en puss, om det känns bättre.
Tack för alla fina ord som trillar in. Tackat förut. Men det tåls att påpeka igen. Tack!
Öppningsdag på jobbet, igen. Leverans och hela köret. Att jag inte lär mig. Återigen lyckades jag lyfta lådorna på fel sätt så det knakade i alla möjliga delar i min stackars rygg. Tunga lådor dessutom. Snart dags att köpa hem en rullator. Borde tagit lite proteinpulver efter jobbet ihopp om att få lite biceps åtminstånde! ;)
Solig dag och jag slutade lagom till lunch. En sen sådan fick det bli. Men god för det. Och nu verkar det som både hunger och aptit är återställda. Opålitgligt, men fortfarande tillbaka!
Och idag var jag glad att jag återigen gjorde mat för en hel arme häromdagen. Man måste bara älska matlådor ibland!
Chiligryta med couscous.
Vart och handlat och njutit i solen. Tror jag överskattade vår fil/yoghurt-konsumtion då jag insåg att jag köpte elva liter. Ja, elva liter. Måste vart lite väck i tankarna.
Ska ut och njuta av eftermiddagssolen nu på altanen.
Och i morgon ska ni få lite uppdatering om all denna väntan. Jag undrar nog mer än ni dock.
Så länge – ha en fin kväll. Kram, puss & fred.
Bubbliga ord.
I choose life.
Rätt enkelt val egentligen.
Livet pågår här och nu. Livet väntar inte på dig.
Låt ingen stjäla dina drömmar och följ ditt hjärta, oavsett vad.
Ibland försöker man så hårt att man tappar sig själv på vägen.
Man ska prestera – överallt. Men för vem?
Creat you´re own path and lead your road to success.
Försöka att inte bry sig.
Den stora skillnaden från då och nu är att jag inte bryr mig (speciellt mycket).
Blir frukosten för tidig/sen? Jag bryr mig inte.
Blir lunchen för tidig/sen? Jag bryr mig inte.
Om mina livsmedel plötsligt tar slut? Då väljer jag något annat.
Om jag är hungrig trots att det inte är mattdags? Då äter jag för guds skull.
Om jag blir bortbjuden på middag? Trevligt att umgås och tackar ja.
Om jag blir bjuden på något jag inte tycker om? Ja, inte petar jag i maten i allafall..
Om jag plötsligt får Ågren på besök? Ja, då har jag gått emot och gjort rätt.
Om jag måttar och räknar? En siffra säger inte hur mycket mat min mage behöver.
Siffror. Varken tid eller kalorier ska få påverka mig. I allafall inte negativt.
En blandning – av lagom.
Jag brukar inte vara bra på lagom.
Men idag har jag lyckats få till lagom när det gäller det mesta.
Lika mycket som jag tycker om att umgås med folk tycker jag om att umgås med mig själv. Ensamdagar är något jag verkligen uppskattar! Och om ni tror att det beror på att jag isolerar mig för att kunna få allt på mitt sätt så har ni fel. Nästan i allafall. För erkänn; Det är rätt skönt att maffa ihop ett stort mål mat, slänga upp fötterna på bordet och ha teven för sig själv...utan att någon protesterar!
Men idag har jag fått lite av varje som sagt. Lite ensamtid och lite kvalitetstid. Jag brukar vilja luncha en speciell tid. Och passar inte det.. ja, antingen tackar man nej för att det inte passar sig eller så gör man som vem som helst hade gjort och tackar ja. Den där tiden jag har i skallen är ändå bara en hittepåtid. Något trams jag har fått för mig. En timma hit eller dit gör ju varken eller. Känns skönt att inte bara kunna ses när jag kan. Man får ju försöka anpassa sig lite.. inte vara allt för bökig! Nogtramsat med det.
Förvånande...?
"Om du tar dig an saker och ting med tålamod och omsorg
kommer du att kunna avstå från en del osunt beteende på längre sikt"
Hososkopet har talat – igen!
Kvällen då? Stort mål mat (nybakat bröd bla), fötterna på bordet och teven för mig själv.. Just sayin!
Le, gott folk!
Idag mår jag bra.
Idag testar jag nytt och idag ler jag mot världen.
Idag har jag energi och tror gott om livet.
I morgon tänker jag må bra. Kanske bättre än idag.
I morgon testar jag nya saker och fortsätter att le mot världen.
I morgon kanske energin är borta, men jag tänker fortsätta att tro gott om livet.
Inställning.
Glass väntar. Hemmagjord sådan. Men först – lunch.
Kram.
Karma, finns det?
Ett: Det var en dam som kom fram till mig på jobbet idag. Hon trodde på karma. Hon sa "Han där uppe ser dig och en dag kommer du få tillbaka något stort". Små gärningar och ett bra jobb. Blev varm i hjärtat! Hoppas hon har rätt.
Två: Kvällsmellis efter ett långt pass. Underbart. Och bästa smakkombon just nu? Svartvinbärsskinka, keso och saltgurka. Till det – extra stor skål med yoghurt, några dl müsli, grönsaker och ananas.
Tre: Mitt horoskop? Som ni har undrat. Och som ni har tröttnat. Men kan inte låta bli.
Det är frestande att lita på det redan beprövade,
men på det sättet blir saker också ringrostiga med tiden.
Försök att upptäcka nya infallsvinklar för att nå framgång.
Detta kommer innebära en nystart.
Om det lockar att lita på det beprövade? Svart ja. Gör jag det? Svar nej.
Fyra: Ha en bra kväll och ät, njut av livet och gör det du mår bra av.
(Fem): Tack för era fina ord. Det betyder guld. (Oftast). Puss
Allt handlar om inställning. Kom ihåg det.
Kram.
Om man inte kan välja..
...så tar man lite av varje.
Har tyvärr en del beslutsångest och det är en stor anledning till varför jag ofta äter samma. Dels för att det är gott, men även för att det känns lite tryggt och enkelt. Slippa tänka. Kan sitta och dividera och planera i dagar annars.. en enkelt utväg helt enkelt, trots att jag älskar att prova nytt!
Jag ville ha min vanliga kvällsfika men de andra ville ha räkor.
Hmm.
Okej då. Då tar jag väl båda.
Två räkmackor med tillbehör, en stor skål yoghurt + müsli/jordgubbar, melon, en balja te.. Hujeda mig. Det är smällar man får ta när man inte kan välja en sak. Tack sa jag och tack sa magen.
Försvann ut till sommarstugan trots allt. Åker tillbaka på Fredag, tidigt på morgonen. Fick nämligen reda på att jag fått tid för ett sådant där läskigt läkarbesök. Ett besök som förmodligen kommer att spela stor roll inför kommande tiden..
Ha en fin kväll. Puss & Kram.
Dags att släppa taget.
Snyft snyft.
Men inte hänga läpp, det är för min skull detta.
Man tror att man går runt och gör rätt om dagarna. Jag har fått andras förtroende och framförallt mitt för troende. Tiden har gått och det har hänt mycket. Jag är inte alls samma person nu som jag var för ett årsedan. Men samtidigt är jag inte den personen nu som jag faktiskt hade kunnat vara.
Jag har inte lurat mig själv. Det vore så fel att säga. Jag kämpar för guds skull. Det gör jag. Men att bära allt detta ansvar på sina egna axlar är tungt. Så jag förbannar inte mig själv. Istället lyfter jag upp mig själv för de framsteg jag lyckats göra på egen hand.
..men så kom droppen.
Jag vill vara den personen jag hade kunnat vara nu och som jag kommer att bli. Och jag har insett att jag inte kommer lyckas klättra dit på egen hand, tyvärr. Har försökt länge nog nu.
Flera samtal ringda och nu väntar jag bara på besked. Besked om hur, när och var. Jag är redo att tappa all kontroll för en stund (dagar, veckor, månader...?). För att sedan stå på egna ben – fullt ut.
Jag har litat på mig själv. Men nu är det dags att lita på andra.
Hujeda mig. Rädd, ledsen, glad, förväntansfull, förvirrad, kluven... Nu vill jag bara få veta.
Och vet ni. Det blir bra – det blir det alltid.
Aptit.
"Aptiten kommer medan man äter,
men törsten försvinner medan man dricker"
"Den som hävdar att aptiten växer medan man äter
har inte upplevt hur aptitet växer medan man svälter."
Då: Förr drömde jag om mat. Jag tänkte på mat. Jag pratade om mat.
Jag vill ha allt jag kom åt – men tog det aldrig. Min aptit var som störst när jag åt som minst.
Nu: Jag äter när jag är hungrig och jag kan sluta när jag blir mätt. Jag kan även äta trots jag inte är hungrig, bara för att jag vet att det behövs.
När man tillåter sig att äta och äter regelbundet så försvinner alla (de flesta) mattankar. Man vet att man kommer få mat igen och kommer kunna äta efter kroppens signaler. Och äter man regelbundet så behöver man inte lägga energi på när, vad och hur man ska äta. Man bara gör. Har sagt det förr; Men på så sätt kan man lägga ner energi och tankar på andra saker istället.
Nog för att hungern är bästa kryddan och nog för att man ska lyssna på kroppens signaler. Men ibland får man komma ihåg att äta trots att man kanske inte är hungrig. En tugga in i maten så brukar jag känna mig både sugen och hungrig, trots att magen kanske inte kurrade. Ibland efter klockan och ibland efter magen, helt enkelt!
Är magen nöjd, så är jag nöjd!
"Min aptit var som störst, när jag åt som minst". Nä, jag tar nog tillbaka det. Min aptit är och kommer nog alltid att vara rätt stor. Mat är gott. Simple as that!
Och nu då?
Att anpassa sig efter andra.
Det var något jag gav mig tusan på att göra under den här resan. Tidigare har det kretsat runt mina tider. Men samtidigt, om jag ska anpassa mig efter dem så ska väl de kunna anpassa sig efter mig ibland? Kompromisser.
Men det har inte behövt bli några kompromisser under resan. Allt har kommit naturligt. Den enda gången jag har sagt ifrån är när det har gått för lång tid mellan målen och blodsockernivån har dippat till bottnivå. Och har det inte passat sig för de andra så har jag fått äta dubbla mellis istället.
Det är det som är skillnaden nu för tiden. Om det är någon gång jag säger ifrån så gäller det endast för att det inte ska bli för lite. Förr kompromissade jag för att komma undan. Men det där förekommer inte längre!
En annan klarar sig utan mat i fem-sex timmar. Men jag är "tyvärr" inte en av dem ännu. Jag behöver mina regelbunda måltider och därför har jag sett till att det har blivit så också. Planering och förberedelser utan att vara oflexibel.
Efter förra resan var jag fast i mitt spindelnät så fort jag klev innanför dörren igen. Och det var jag medveten om den här gången och kunde därför förhindra det.
Nog för att jag slängde mig över favoritmaten på direkten, men det var inte det som var problemet tidigare. Det var på sättet jag gjorde det, sättet jag åt, tiderna jag åt och mängden jag åt.. Onödiga tvång.
Har man klarat av att äta annorlunda mat, olika mängd på olika tider under tre veckors tid – varje dag – så ska det nog inte vara några problem att fixa det även på hemmaplan!
Känner sådan pepp på förändring nu så ni förstår inte. Har skrivit en låång handlingslista på saker som ska köpas hem för att ta nästa kliv. Har även bockat av en och annan sak den andra utmaningslistan. Små som stora. Allt i rätt riktning räknas!
En bra tid väntar. Det är jag säker på.
Kan man en gång så kan man två.
Varmt. Bråkig mage. Full i magen och ingen ork. (Druckit över tre liter idag.. och klockan är inte ens kvälla).
Hmm. Vilar och svalkar mig lite. Försöker även packa. Ja, försöker. Det är en sak att packa för att åka iväg på en resa. Men när man sedan packar för att åka hem igen så var det plötsligt inte lika lätt längre.
Förstår inte när jag har hunnit köpa allt. Haha. Sju par skor. Är det verkligen okej?..
Old China.
Var och bowlade med pappas personal här nere igår. En av männen hade aldrig spelat men fick ändå sju strikar i rad. Och när vi sa att han var en naturbegåvning fattade han liksom ingenting.
Jag överraskade förvisso en del jag också genom att komma två. Det är nog lite krut i de små myggbetten till biceps tros allt. Men idag har jag sådan träningsvärk i baksida lår så jag knappt kan gå i trappor.
Ikväll är det näst sista kvällen. Den spenderas med tapanyaki, igen! Utmaning? Kan man en gång så kan man två. Fast ikväll ska jag rikta in mig lite mer på sushin. (Jasså?). Frossningsdags. Bästa jag smakat på. Och ett glas rött för att knyta ihop säcken, sedan ska jag nog vara nöjd.
Hoppas ni får en lugn söndag. (Och kanske lite svalare än här, faktiskt..) Kram.
Mangoglass.
En glass i solen.
Det var ett måste innan resan var slut. Det hade jag bestämt!
Ändå har jag gång på tackat nej. Alltid bortförklaringar och alltid "vi-tar-det-i-morgon".
..tills idag.
Strålande sol, bra sällskap och framför allt; God glass. Mangoglass för att vara exakt. Sådana här mysstunder kommer att ske ofta framöver. Den saken är säker.
Bättre sent än aldrig, även den saken är säker!
Puss
En liten påminnelse...
Med ett leende på läpparna och en känsla av frihet.
Ta vara på både de små och de stora stunderna och ta vara på dig själv.
...det har jag börjat med & så tänker jag fortsätta.
Sashimi + lovord.
Om det är något jag har överdoserat här så är det sushi och fet fisk. Ungefär som hemma förvisso. Laxsashimin är underbar. Man får den serverad på ett stort isfat och den verkligen smälter i munnen. Laxen, alltså. Och tillsammans med mörk, stark soya och wasabi så är det lite av en gudagåva.
Fick in ett gäng sushibitar igår som förr hade varit lite av en utmaning. (Nåja, en stor sådan) Bitarna innehöll en del annorlunda saker och "toppingen" var minst sagt knasig. Inget jag föredrar, egentligen. Men åter igen; Jag har tröttnat.
Tidigare hade jag förmodligen suttit och fjölat med bitarna. Petat bort och i värsta fall beställt nytt. Men vad tusan. Ska det njutas så ska det faktiskt njutas på riktigt. Ibland blir det inte som man tänkt och vad gör det?
Det var ju gott.
Åh, åh åh... <3
Fick lite (mycket) lovord från mina små medresenärer igår. De tycker sig se en stor skillnad på både agerande och mående hos mig. Känns bra att höra. Känner mig stark och vill fortsätta att göra fler framsteg när jag hör sådant. Har så mycket liv i kroppen som bara väntar på att få blomma ut.
Har precis ätit frukost och ska snart ut och strosa i parken. Glass & kaffe står på förmiddagsmenyn. Sedan blir det shopping, lunch och ikväll ska vi äta middag tillsammans med ett kinesgäng.
Hoppas ni får er en finfin dag. Kram, puss och allt det där.
Säker mat?
Kina är ett nyttigt land när det gäller maten överlag. Deras lördagsgodis verkar mest bestå av torkade insekter eller lite torkad frukt. Godis och kakor ser man inte mycket av här!
Men...
När det kommer till frågan; "Håller jag mig till säker mat eller vågar jag prova nytt?", så kan jag säga som såhär: Oavsett om jag väljer "säker" eller "osäker" mat så blir det ändå "osäkert". Det mesta, till och med de flesta grönsaker är tillagade och ligger oftast i någon oljig sås.
Om du så väljer soppa, sallad, kyckling eller fisk så vet man ändå inte säkert vad det är man äter. Något jag kanske tror är kyckling kanske i själva verket är tofu, vad vet jag? Det är oftast väldigt svårt att kommunicera med personalen på restaurangerna och det brukar bli att man pekar hejvilt på bilderna och sedan äter man vad man får in på bordet, typ! "Ät och se glad ut". Oftast är det bättre att inte veta alls – för då hade jag säkert skippat.
Vad detta var? Ingenaning.
Grejen är den att jag bryr mig inte. Jag vet att jag äter grönsaker som jag vet är dränkta i olja. Men vad gör det? Jag vet att jag äter strimlat kött som till hälften består utan fett. Men vad gör det?
Den här resan har jag gått efter tanken; Är det gott så äter jag – oavsett vad det är.
Fruktsallad med söt sirap. Supergod!
Så som svar på frågan om jag väljer "säker mat" här så är svaret nej. Men visst bryr jag mig och visst tar det emot ibland. (Rätt ofta) Så kommer det till viss del alltid att vara. Det är inte så att jag sitter och maxnjuter av allt flötigt jag ibland blir serverad. Och det är inte heller så att jag ber dem dränka grönsakerna i oljan utan kanske hellre valt en variant som föll mig lite mer i smaken om man säger så.. Men ibland måste man helt enkelt, trots att det tar emot! De andra fixar det så varför skulle inte jag?
Hemma är jag petnoga med hur jag tillagar mat osv. Men efter den här resan kommer jag nog inte bry mig ett skvatt. För än lever jag, right? (Mer än på länge dessutom...)
Nu ska jag äta mellis. (Torkade tusenfotingar...) Höhö. Kanske inte, men nästan.
Kram.
Var lite galen.
Bara du sätter dina egna gränser.
Att räkna, dividera och hålla sig till ekvationer är ett kontrollbehov. Det är bara ett sätt att ta ut sina känslor för att känna att man kan kontrollera något.
Men vad får man för det?
Du vet inte hur det känns förens du har provat osv. Och det stämmer. Tror nog att alla vill ha kontroll över situationer som känns jobbiga. Det faller sig liksom naturligt! Men att att alltid kontrollera allt, i alla situationer, dygnet runt.. det är just det som är fel.
Våga vara lite galen. Prova något nytt. Ta vänster istället för höger eller kasta pil på kartan och åk till paltsen där pilen sätter sig. Få in lite nytt i ditt liv. Sådant som lockar till livet.
Tror nog att jag håller på att finna en ny liten gnista må ni tro. Håller successivt på att ersätta de dåliga sakerna med saker och ting som betyder något istället.
Upp och ned, ned och upp. Jag hoppas att dessa känslor jag sitter inne på är här för att stanna.
Kram.
Födelsedagsmiddag.
Aldrig tidigare har jag ätit en sådan god middag som jag gjort ikväll. Jag trodde heller aldrig, verkligen aldrig att jag skulle bry mig så lite om de prövningar jag ikväll utsattes för.
Avslutade en underbar födelsedag med Tepanyaki. Drack även ett glas rödvin. Första glaset på över två år. Och ett glas räckte, det är allt jag säger!
Tepanyaki innebär att man har en egen kock som står och lagar maten framför ögonen på en. Och ja, jag fick minst sagt ta del av hur det går till för att få fram goda rätter och smaker. Smör, olja och lite (mycket) mer smör. Dränkt. Sedan får man serverat det direkt på tallriken, för att sedan mumsa i sig allt..
Men vad tusan. Det var det bästa jag smakat!
Sushin. Hoppas bilderna säger sitt!
Ville ta med mig doggy bag hem, men hann äta upp allt.. Haha. Åt även sashimi på tre olika fisksorter, stekt lax, två olika sorters blodigt(!!) kött, sushi, stekta grönsaker och mängder av sjögrässallad. Fanns ingen hejd på hur mycket mat som lades upp på faten. Ojoj. Knöt även ihop säcken med ett stort efterrättsfat med god frukt. Sedan vad jag väl mätt.
Åker vidare till en ny stad i morgon. Men först blir det en lång natts sömn. (Den här gången som tjugoettåring). Har haft en fantastisk födelsedag och det tackar vi för. Kram & sov så gott.
