Signaler
Min telefon har lagt av. Känner mig handikappad. Även min ork har lagt av. Vilket gör mig ännu mer handikappad. Tanken var att snickra ihop möbler – inte somna i soffan. Men det är såhär det alltid blir när jag kommer ut hit. Tröttheten bara väller över mig, precis som känslorna. Tankarna får för mycket utrymme när jag inte har så mycket andra saker omkring mig. På både gott och ont. Viktigt att känna, men samtidigt förbannat jobbigt. Men så tillåter väl sig kroppen att slappna av också. Och det ser jag nästan som ett "friskhetstecken". Samtidigt som det är lätt att koppla ihop ork och mående med min klena kropp så ska man komma ihåg att alla människor blir trötta. Ingen konstigt alls egentligen. Bara att vila!
Dagens Horoskop
Hälsa
Om du fortsätter att sköta din hälsa kommer det löna sig senare, även om det kanske känns lite trögt just nu.
Om du fortsätter att sköta din hälsa kommer det löna sig senare, även om det kanske känns lite trögt just nu.
Japp, det känns väldigt trögt. Jag vill bli pigg av mat – inte tvärtom. Och det konstiga är att de dagar jag inte gör någonting alls. De dagar då jag mest ligger utslagen framför teven eller kollar på film så är jag ännu hungrigare än de dagar då jag är aktiv. På jobbet hinner jag inte känna av signalerna, men här hemma går de inte att undgå. Och det där med "vilar jag behöver jag inte lika mycket mat" är rent jävla skitsnack.
För min del känns det som dagarna när jag endast är hemma och vilar är en slags reparation för kroppen. Då behöver den all energi den kan tänkas få just för att reparera och förbereda sig. Och idag lyssnar jag på signalerna + lite till. Härliga frihet!
Allt är rätt logiskt när man tänker efter.
Jag menar, lika väl som du kissar när du är kissenödig så borde du väl äta när du är hungrig? För varför skulle kroppen sända ut signaler efter något som den inte behövde? Står allt (relativt) rätt till i kroppen så ska man lita på dess signaler – inte ignorera.
Nu väntar kvällsmys. Puss
Ensammåltider
Tog snabbtåget till Götet för att hinna kolla i affärer och äta lunch på favoritstället innan jag skulle träffa C. Men då västtrafik och tider inte går ihop så hann jag varken det ena eller det andra. Fick springa av tåget och leta upp första bästa matställe. Hade faktiskt tänkt välja något annat än sushi idag. För lite variation. Men då jag inte orkade sätta spinn på planeringshjärnan så valde jag ett säkert kort helt enkelt. Bra val, till viss del i allafall.
Fina lunchen idag!
Ni alla har nog märkt hur jag blir när jag måste göra snabba val gällande lunchen. Det går liksom inte riktigt för mig. Kan inte bara "ta något". Därför tycker jag inte om att äta lunch i min ensamhet. Måste tänka så mycket då. Kan tänka och grubbla lååång tid innan speciella måltider. Rätt knäppt när man tänker efter. Väldigt knäppt. Frukost/kvällis klarar jag utan bråkiga beslutsångest–tankar. För då vet jag vad jag ska äta!
Det går även an när jag äter ute, för då vet jag också vad jag ska äta. Sushi, som idag. Men andra bullar blir det när jag ska äta själv här hemma. Det går åt så otroligt mycket onödig energi till att planera mina ensammåltider. Energi som borde ägnas åt viktiga saker – inte matplanering.
Återigen så är det ingen tillfällighet att det är just vid ensammåltiderna som tankeverksamheten sätter igång. Allt har ett samband även där som jag nu har fått hjälp med att lista ut. En av utmaningarna denna veckan kommer därför att handla om just mina "ensammåltider". Inte bara pga av beslutsångesten utan även pga att jag ett flertal gånger lyckats tabba mig just där. Och tänk vad mycket mer relevanta saker jag kan tänka på om dagarna istället för matplanering om jag får bukt med denna utmaning. Frihet.
Om att bli analyserad – KBT!
Senaste veckan har vart tung. På många olika vis. Jag har träffat på ångest i samband med måltider, vilket jag inte gjort på flera veckor, jag har gråtit utan anledning, legat vaken om nätterna och grubblat, känt hopplöshetskänslor, stress, tomhet, rastlöshet. Ja, en mix av alltihop på något vis!
Jag är en grubblare. Det är jag medveten om. Jag överanalyserar det mesta och planerar in i minsta detalj. Och det tar ofantligt mycket på krafterna ska ni veta. Det är ansträngande att hålla på så där, men samtidigt vet jag inte hur man slutar. Det är ju min vardag.
Jag analyserar det mesta – förutom mig själv. Jag vet vad jag gör, men inte varför jag gör det. Därför är det så otroligt skönt att gå till KBT-mötet och träffa C och låta henne ta över det jobbet. Jobbet med att analysera mig och varför jag mår, tänker och agerar som jag gör. Och hon träffar mitt i prick varje gång! Hon ser mönster och ekvationer och får mig att se hur det hela hänger ihop. Det var liksom ingen tillfällighet att jag mådde som jag gjorde och hade ångest efter den där lunchen häromdagen. Allt har en anledning och nu har jag lärt mig att se mönstret till varför det hände och kan nu förhindra att detta ska ske igen. För mig var det bara "en vanlig lunch" som gick lite snett. Men så var det faktiskt inte när man tänker efter. Många aspekter som spelade in.
Var trött när jag gick från mötet idag. Men inte slagen i magen. Bara trött. Vi båda var nöjda med förra veckans utmaningar och nu har jag fyra stycken nya att ta mig an. En av utmaningarna hänger ihop med den misslyckade lunchen. Och fixar jag en av veckans utmaningar så kommer jag aldrig behöva på den där ångesten igen. Nåja, ångest lär jag väl få känna på igen, men inte av samma anledning.
Ibland grämer jag mig över att jag inte kommer någon vart. Men det där stämmer inte alls. Varje vecka efter KBT-mötena så får jag minst tre utmaningar. Och jag har redan vart på ca fem möten, vilket betyder femton utmaningar. Som jag dessutom klarat av! Och att fixa femton utmaningar på så kort tid kallar inte jag "att stå still i utvecklingen". Jag är glad att det går framåt. :)
Nåväl. Bra dag trots allt. Kallt som tusan bara. Har ätit sushi och fotat mellan varven också. Och nu är det dags för ännu mer mat. Kurrar i magen. Puss
Att tro på andar
Hade en del att göra på jobbet igår. Försökte sätta mig ner i lugn och ro för att äta. Lyckades inte. Slängde i mig maten i all hast och fick rackarns ont i magen. Det gav mig ångest. Och efter det att jag hävt i mig sista tuggan så har vi inte en enda kund på över en timma. Det gav mig ännu mer ångest.
Har fortfarande kvar tänket om att matstunderna "bör" vara heliga. Och jag tror att det är med tanke på de stressiga matsituationerna på jobbet som får mig att vilja ha det ännu mer heligt när jag väl kan. Som här hemma. Här passar jag på extra mycket, just för att jag kan. Men det är väl inget konstigt, egentligen?
Låg länge inatt och grubblade över hur jag ska hantera allt som känns jobbigt. Både gällande jobbet och hela livssituationen. Känner mig stressad gällande det mesta. Tiden går fort och snart är den där ljuvliga sommaren här. Sommaren som tydligen ska bli "min bästa". Tss.
I dagsläget går det åt alldeles för mycket energi åt att just planera och oroa sig över småsaker. Som matsituationerna på jobbet tex. Jag grämer mig mycket över detta och det är inte så det ska behöva vara. De andra klarar ju av det utan att ligga och grubbla om nätterna, så varför skulle inte jag?
Kom inte fram till någon strategi innan jag somnade. Istället kom idéerna till mig. I morses vaknade jag och läste mitt horoskop som vanligt. Och fortsätter det såhär så kommer jag nog att börja tro på andar eller liknande snart.
Dagens Horoskop!
Du bär på en tung börda vad gäller problem. Du måste börja lägga ifrån dig en del av detta, annars kommer svårigheterna bara fortsätta att växa. Kom fram till en en strategi för att hantera utmaningarna både inom privatlivet utan att slösa för mycket energi på samma gång. Samtidigt ska du inte lägga för mycket energi till att fundera på detta. Varje dag som går är en förlorad dag. Därför är det dags att ta itu med saker och ting på riktigt och sluta skjuta på det.
Sa ju att jag kommer börja tro på andar snart. De sätter ord på mina känslor och situationer på pricken. Fick frågan om vart jag hittar dessa Horoskop. Och just dessa finner jag på min mobil genom en app som heter; Horoscope. Laddar ni ner den så varnar jag er för att bli andliga, så ni vet ;) Haha.
Ska äta frukost nu och sedan tar jag tåget till Göteborg för Kbt-möte. Tre av fyra utmaningar fixade jag i allafall den här veckan. Hoppas på ett bra möte – utan slag i magen.
Hoppas ni får er en fin dag. Hörs senare. Puss
Man lär sig med tiden!
Lyckad förmiddag på stan. En energigivande sådan. Har verkligen lärt mig att man ska umgås med personer som ger energi och inte tvärtom. Otroligt viktigt det där! Något jag dock inte har lärt mig är fortfarande att tacka nej. Haha. Och jag som sa senast i morses att jag skulle tänka mer på mig själv. Hoppar med andra ord in yttligare några timmar tidigare på jobbet än vad jag hade räknat med. Lika bra det, så jag kan sticka iväg på alla mina drömresemål ;) Får tänka så när energin tryter framåt småtimmarna! Gäller ju att vara positiv när det väl går liksom.
Något annat som är positivt med att börja den tidigare tiden på jobbet är att jag inte alls blir lika fäst vid mattiderna. Börjar jag den sena tiden och äter kvällis innan jag åker så "måste" lunchen vara på en viss tid för att jag ska hinna äta det där sista målet också. Men då jag nu har med mig till jobbet istället så kan jag äta när jag vill och då spelar det ingen roll om lunchen intas en timma senare. Planeringshjärna, hej!!
Lunch
Lagom mätt + lite till. Pjuh. Så idag slipper ni ett klagoinlägg. Haha. Tänka sig vad lite mat kan påverka ens mående. Både till det bra och det dåliga. Lagom verkar i allafall vara det bästa i alla lägen. Gällande det mesta. Men så var det bara det där att lära sig vad "lagom" innebär. Allt är relativt och det är nog olika från stund till stund. Men som den vanemänniska jag är så har jag svårt att reglera intaget beroende på behov. Vilket i sin tur resulterar till att det nästan aldrig blir just lagom. Detta gäller dock främst vid frukost/kvällis. Jag tar det jag brukar, vilket i och försig brukar räcka och bli över. Men vid lunch brukar jag vara duktig på att lyssna till mina behov. (Förutom igår..) Med tanke på att lunchen varieras så har jag aldrig några exakta mängder att gå efter och då kan jag ta om, ta mer och ta om igen. Ja, äta tills jag är lagom mätt helt enkelt.
Nä, nu svävade jag iväg rätt rejält. Dags att åka till jobbet! Hörs i morgon bitti. Puss
Dagens Horoskop
Dagens Horoskop
Du står inför ett ökande antal oförutsedda och svåra händelser och först försöker du skylla på andra, som inte alltid bär ansvaret. Ibland är ansvaret ditt. Försök istället vara lugn och avslappnad och se på svårigheterna som en möjlighet att hitta en ny strategi för att lösa dessa problem. Om du hittar tillbaka till ditt lugn kommer du att vara mycket starkare när du tagit dig genom detta.
Hälsa
En känsla av utmattning kan drabba dig under senare delen av dagen. Tröttheten kommer att försvinna om du sover ut ordentligt.
En känsla av utmattning kan drabba dig under senare delen av dagen. Tröttheten kommer att försvinna om du sover ut ordentligt.
Arbete
En person kanske vill ändra på dina arbetsuppgifter idag. Förvissa dig om att det är till din fördel innan du accepterar det nya.
En person kanske vill ändra på dina arbetsuppgifter idag. Förvissa dig om att det är till din fördel innan du accepterar det nya.
Alltså, får kalla kårar när jag varje morgon läser dagens horoskop. Kanske är det jag som skriver de där horoskopen i sömnen? Verkar nästan så med tanke på hur väl de stämmer in. Skrämmande. Har i allafall kommit fram till en sak som är nödvändigt för mig. Måste tänka mer på mig själv! Haha. Lycka när man får tänka så va ? ;) Men jag känner att det är nödvändigt. Samtidigt som jag känner mig eländig och krävande när jag vill ha det på mitt sätt och mina tider, så vet att det är vad som krävs för att få struktur och ordning på detta nu. Ska inte längre ha dåligt samvete för att jag tackar nej, vill äta på vissa tider osv.. friheten och spontaniteten kommer så småningom. Och med tanke på att jag vet att jag fixar att vara spontan så är det liksom inget jag behöver "öva" på i dagsläget. Nåja, visst är det något jag behöver öva på då jag oftast flippar ur om de inte blir som jag tänkt mig. Men i stora hela brukar jag klara av det rätt bra! Prio ett i dagsläget är – MIG! Och om det innebär att jag får känna mig ivägen och krävande under ett tag så får det helt enkelt vara så.
Simple as that!
Svårt att bryta eländiga tvång? Ni är nog inte ensamma.
Tror att alla har sina svaga punkter och saker som man bör vara extra uppmärksam på. Saker som begränsar och styr ens vardag. Tvångstankar och ritualer. Och det är saker som man gör per automatik, men som man egentligen vet är ett konstigt och sjukt beteende.
Hur gör man för att gå emot och bryta det där?
En frisk person hade förmodligen sagt; "Gör det bara inte. Låt bli".
Lättare sagt än gjort kan tyckas. (Eller?) Har man utfört tvång och rutinmässiga saker så är det inte så lätt att "bara bryta". Dels för att man kanske inte tänker på att man gör det i alla lägen och dels för att det sitter så djupt inristat att man måste göra det.
Själv har jag lyckats bryta en hel del tvång. Vilket jag är evigt tacksam över. Och hur lyckades jag med det?
Jag bestämde mig för att skriva upp alla tvång jag ville bli av med. Och när tillfället väl var inne och jag visste att tvånget skulle dyka upp så stannade jag upp, tänkte till – och gjorde tvärt om. För egentligen är det inte svårare än så! Ställer man sig frågan om det är ett sjukt eller normalt beteende man precis ska utföra och svaret är sjukt.. Ja, då är det bara att gå emot och göra tvärtom, just för att göra det friska valet. För vet man bara med sig att man har sjuka beteenden och uppmärksammar dessa så är det så mycket lättare att göra tvärtom.
Kanske låter detta helgalet, men det har faktiskt fungerat för mig. Och trots att detta låter knasigt så tycker jag ändå att ni ska prova. Nästa gång ni vet med er om att ni är på väg att göra något som ni vet är ett onormalt beteende. Stanna då upp och tänk till – och gör raka motsatsen. Simple as that.
Utlandslängtan!
Efter att ha spenderat hela förmiddagen åt reseplanering så kunde jag inte undgå att bli sugen på mat från det utländska köket. Och då man inte är på plats i utlandet så får man helt enkelt se till att fixa ihop något själv. Vilka i:landsproblem va. ;)
Att jag är en sucker för Sushi var väl ingen nyhet. Men dessvärre orkade jag inte fixa det idag. Något annat jag är lite knäsvag för (förutom killparfymer...höhö) är strimlad biff med bambuskott. Dock tror jag att de har något hemligt knep när de tillagar det på restauranger. Min blev mest blek och eländig – men fasligt god för det!
Strimlad biff med bambuskott/böngroddar + couscous
Fick plötsligt finbesök lagom till lunch dessutom. Men med tanke på den mängd mat jag lyckades kränga ihop så hade jag lika gärna kunnat bjuda in hela grannskapet när jag väl var i farten. Kan aldrig, verkligen aldrig uppskatta hur mycket mat som går åt. Undrar hur det ska gå när jag flyttar till en egen lya och ska laga mat åt en. Kommer ruinera mig själv vid varje måltid. ;) Tack till den som uppfann matlådorna..
Ser ljuset idag. Känner lite hopp och lite glädje. Livet är rätt fint ändå när man tänker efter. Man har så mycket att vara tacksam för som man inte tänker på egentligen. Det finns även en väldans massa elände runt om oss. Och livet är oförutsägbart och man vet aldrig vad som händer. Just därför ska man se till att ta tillvara på det viktigaste vi har här i livet. Nämligen oss själva. Annars kommer man inte vidare långt!
Det kommer alltid finnas elände. Och det är bara att acceptera. Vissa saker går liksom inte att påverka. Därför får man se till att påverka de saker som faktiskt går att påverka. Vårt månde tillexempel. Livet är som sagt redan krångligt (men fint), så gör det inte ännu mer krångligt, kära ni.
Puss
21 Januari
Och den är tillbaka. Kämparglöden, alltså. Beror det på att det är ny vecka? Eller har jag plötsligt vänt all frustration till något bra? Det spelar ingen roll vad det beror på, huvudsaken är att den är tillbaka. Nämnde ju att jag varje morgon vaknar upp och bestämmer mig, men även att jag samma morgon, varje dag sätter stopp för mig själv.
Även de två senaste dagarna har jag vaknat upp och bestämt mig. Skillnaden på dessa dagar jämfört med resterande är att jag faktiskt har gjort det jag tänkt på dessa två morgnar. Tagit tillfället i akt och tänkt att det ändå inte kommer komma något bättre tillfälle. Visst kom sjukdomen med ursäkter, liksom vid alla andra tillfällen då jag utmanat. Men den här gången var jag förberedd och visste precis villka tankar som skulle kunna upp. Och det resulterade även till att jag visste att de var falska ursäkter.
Måndagsfrukost!
Stod och velade mellan toast och det på bilderna ovanför i morses. Ni ser nog vad valet föll på. And like I said; Så länge man gör valen av rätt skäl så får man välja vad man vill, tycker jag. Var ju tvungen att inviga min nya yoghurtskål ;) Kanske får bli en till kvällsmellis i stället. Och ni vet väl vilken favoriten är? Skinka, banan, curry, senap..& en väldans massa ost då. haha. ÅH!
Jobb idag med. Men ikväll har jag ett kortpass istället. Känns som jag behöver det idag. Eller det känns som jag alltid behöver dom i och försig. Latmasken själv! Men innan jobb blir det fika, handling och matlagning. Det ska nog bli en bra dag trots allt! :)
Hoppas ni får er en bra start på veckan. Puss
Bra start på dagen?!
För två årsedan var jag den som stod med tre bitar ost i munnen medans jag skivade upp resten att lägga på mackan. Ostkvällar, smält ost på mackan, varma mackor och toast var något av de bästa jag visste. (Vet?!).
Men sen hände något och ost uteslöts.
Men sen hände något igen. Nämligen idag.
Första ostmackan på...? Ja, bara gud vet hur länge. Men nu ligger den där i magen och vilar tillsammans med yttligare en macka, en skål yoghurt och frukt. Och jag kan säga er att jag misstänker en kommande "ostperiod".
Litet för er. Lagom stort för mig. Puss
19 Januari
Godmorgon!
Lördagsmorgon och en ledig helg väntar för de flesta. Men idag är det min vardag som drar igång istället. Helg mitt i veckan och vardag på helgen. Fungerar det med! Det var vart både nödvändigt och skönt med några (många) dagars ledighet. Får hoppas på att jag har samlat på mig tillräckligt med energi för att orka med ett gäng långa jobbpass de kommande dagarna nu.
Har föresten fyra utmaningar att ta mig an den kommande veckan. Tycker att det känns rätt mycket. Men två stycken hänger kvar sedan förra veckan. Som jag förvisso klarade galant, men som jag just med tanke på det ska fortsätta med.
Och för att förebygga tänkbara bakslag så försöker jag alltid tänka ut möjliga ursäkter dumrösterna kan tänkas komma på för att komma undan. Så när man väl sitter där, med utmaningen framför sig och får upp alla "ursäkter", ja då vet man att det är just – ursäkter. Ibland kan det vara svårt att skilja på rätt och fel. Speciellt under press.
Det känns ändå skönt att få utmaningar som dels jag har vart med och satt upp men även som jag bestämmer när de ska ske. För vem har sagt att man behöver tvingas till grejer? I slutendan spelar det ju ingen roll i allafall. Det är klart att man behöver pushar och knuffar ibland. Men är man inte mogen för det så kommer tvång och rädslor ändå att sitta kvar. Och den här veckans utmaningar handlar till stor del om att öka. Nödvändigt för att komma framåt såklart. Och nu är det inga ursäkter utan bara att köra på.
Dags för frukost. Det ska bli förbannat gott!! :) Sen ska jag sätta mig in i kursletandet och boka äventyr framöver. Hoppas ni får en fin Lördags. Puss & Kram. Hörs sen.
Från en tidigare tid i livet..
Fick en fråga om jag kunde visa en bild på mig från tiden innan jag blev sjuk. Har gjort det förut, men man kan aldrig påminna sig själv för många gånger.
Mitt mående har verkligen gått upp och ned genom hela livet. Har nog alltid haft dumtankar gällande maten. Omedvetet! Men under den här tiden – då foto togs så levde jag livet. Bästa tiden jag kan minnas, hittils. Fler sådana dagar kommer att komma. Här mådde jag bra och hade inga som hels bekymmer. Tänkte inte på vad jag stoppade i mig, festade, tränade, raggade, blev uppraggad, njöt, skrattade och levde som den ungdom jag är. Tänk att man kan vara rädd för att gå tillbaka till det där härliga livet. Fast nej, jag är inte det minsta rädd egentligen. Det är inget av det där som skrämmer mig. Vet ni varför? För det är målbilden. Det som skrämmer mig är just vägen dit. Men snart (jävligt snart) ska jag se till att njuta av den krokiga vägen också.
En väldigt frisk Cecilia!
Tänka sig vad schitzo ens hjärna kan vara ibland. Tudelad men ändå så beslutsam. Fäller nästan en liten tår när jag ser på detta fotot. En tår blandat med både glädje och sorg. Jag har ju vart där förut och jag vet att jag mådde så förbannat jävla bra. Varför tillåter jag inte mig själv att må sådär fint igen? Ingen annan förtjänar detta lidande, så varför skulle jag?
Får även en annan liten impulskänsla när jag tittar på bilden; Dags att springa och göra ett andra kvällsmål (!!)
Puss
12 Januari
Lördagmorgon och jag är ledig i helgen. Fabulous! Hade fått många kommentarer och åsikter angående gårdagens inlägg. Både positiva och negativa. Men kom ihåg; En del av er har också vart här, så ni vet nog själva hur det är! Ni får vara hårda, det är inte det. Men likaväl som det är lätt för mig att snacka, så är det samma för er. Kanske ni också har daltat fram och tillbaka ett tag innan ni fick tummen ur. Mina dagar är på ingång de med :) Ett steg framåt varje dag! Nöjd över gårdagen i allafall. Den saken är säker. :) Utmaning nummer ett från C är fixad, nu återstår bara att fixa nummer två också. En vecka på mig.
Väggpynt ovanför sängen!
Har en mysig dag framför mig. Eller rätare sagt en mysig helg framför mig. Vaknade upp i rätt tid och åt långfrukost. Och i natt var det lilla tigern Pi som förföljde mig i drömmarna. Så bra film. Se den. :) Ska ner till stan sen och luncha med en vän. Får se vad det blir för spännande lunch idag. Och ikväll blir det födelsedagsfirande med middag, vänner och allt det där som hör till.
Ha en fin lördag. Puss
Livets goda – Check
Hemläxa från C: Att lägga till ett extra mål de dagar då jag är ledig. (Inga märkvärdiga mängder, men fortfarande i rätt riktning). Allt extra är ju plus i kanten, om man säger så.
Hemläxa från mig: Att njuta av livets goda.
Slå ihop eller skilja på de två läxorna? Ta något av livets goda vid det nya målet eller utanför, helt spontant? Tankarna malde på rätt rejält. Bestämde oss som sagt för att gå på bio ikväll. Spontant redan där. Och något extra mål mat hade ännu inte hunnit intas.
Perfekt. Då slår jag ihop båda utmaningarna i ett, tänkte jag. Och jag kan lova att jag blev besviken när det jag tänkt köpa inte fanns. Ödet. Där gick den utmanigen förlorad. Men nej. Har jag bestämt mig för något, då ska det ske! Inga bortförklaringar. Så jag föreslog en promenad innan filmen började och traskade iväg till godisbutiken runt hörnet. Behöver jag ens säga att de blev förvånade? Lika så jag.
Kan dom, kan jag. Och jag kunde. Bryr mig inte om att det var en sjukt liten mängd. (Kanske löjligt liten?) Men för mig spelar det ingen roll. Det enda jag bryr mig om är att jag faktiskt gjorde det. På eget initiativ dessutom. (Och jag njöt, åh så jag njöt)
Sen kom jag hem, sent. Tänkte att det fick räcka där. En utmaning räcker. Men vadå räcker? Det räcker aldrig. Har jag väl börjat utmana så kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta. Så jag valde att skilja på de två läxorna och ta det separat. Godiset (godisen?!) blev min utmaning. Dvs att njuta av livets goda.
Och det sista som intogs innan sängdags blev C´s utmaning. Att lägga till ett extra mål mat.
Detta kanske inte var mycket till utmaning för världen. Men det var det, för mig. Fixade för tusan två utmaningar på en och samma dag (!!) Inte illa pinkat tycker jag.
Många där ute som kanske tvivlar lite på mig. Och det får ni göra. Har egentligen ingen anledning att bevisa något för någon annan. Men kan ändå inte låta bli att säga; In your face. ;)
Puss
Planer hit och planer dit.
Idag har planer gått i krasch, planer planerats och planer ändrats! Mycket på samma gång kan tyckas. Dock har jag kunna hantera allt relativt bra. Har mått knasigt hela dagen. Dagar som denna får mig att minnas alla dagar förra året, den här tiden. Det är minnen som sticker i bröstet! Därför försöker jag göra allt som står i min makt för att slippa känna sådär. Och enda genvägen till det är att vara öppen. Både mot andra och mot mig själv. Vissa situaioner är svårare än andra och så kommer det alltid att vara. Och istället för att hitta på dumma ursäkter och bortförklaringar så är det istället bättre att våga erkänna. Både för sig själv och andra för att underlätta.
Blev en jäkla stresslunch förut. Förberedd och uppäten på sisådär några minuter. Stekte kyckling i sweet chili, kokade couscous som tar cirkus en minut, värmde broccoli och stekte champinjoner! Snabbmat i min smak. Var tvungen att stressa iväg för att åka till flygplatsen. Blev en lovande biltur må jag säga. Planerade resor, bilköp och flytt. Låter väl inte så pjåkigt? Hade dock önskat att hon gick med på att köpa en rosa bubbla. Men istället får jag nog nöja mig med en röd liten rackare istället. Bil som bil och jag är inte vidare kräsen ;)
Även kvällens planer blev ändrade. Blir bio istället! Ska se Pi. Har hört en massa gott om den. Och ja, då var det biodags, det är fredag, jag vill framåt, jag lever och vill njuta... japp. Något spännande till magen blir det, så mycket är säkert.
Ha en bra fredagskväll. Puss
Nytta Med Nöje!
Äntligen kan jag andas ut. Trodde att det skulle bli en tuff dag idag. Vilket det till viss del blev, men inte alls i samma grad som väntat. Det blev helt enkelt en riktigt, riktigt fin dag!
Ännu ett kbt-möte är avklarat också. Ibland är jag nöjd när jag går därifrån med huvudvärk och gråten i ögonen. Tro det eller ej. Men då vet jag att hon har tryckt på mina svaga punkter, vilket kan behövas ibland. Men idag gick jag därifrån med en helt annan känsla. En känsla av lättnad och hopp. Och det uppskattas nästan mer! Man behöver båda delarna för att komma framåt.
Var lite nervös över att hon skulle vara besviken då jag inte har utfört hemläxan som jag fick tills idag. (Äta en speiell sak minst en gång i veckan) Hade som sagt tre veckor på mig. Men då jag förklarade anledningarna som faktiskt stämde samt nämnde alla andra saker som jag istället lyckats med så tyckte hon inte att det gjorde något. Tvärt om. Utmaningarna jag istället har utfört ansåg jag som sagt som större utmaningar än de vi satt upp och på så vis så kan man ju inte vara något annat än nöjd.
Förklarade även mina självkritiska känslor som uppståt på senaste tiden. Att det känns som jag har kommit till en återvändsgränd och att jag inte gör tillräckligt bra ifrån mig. Sakerna som jag har framför mig känns liksom omöjliga. Och när jag bara ser målet och inte vägen dit så känns det ännu mer omöjligt på något vis. Det kommer inte vara någon dans på rosor direkt om vi säger så.
Men saker som jag tidigare har trott att jag aldrig skulle klara av har jag i dagsläget fixat. Det fanns inte ens på kartan för ett tag sedan att jag en dag skulle sitta och knapra praliner – utan ångest. Och med tanke på att jag har fixat saker som jag ansåg vara svåra så borde det heller inte vara några problem med att fixa det som jag idag ser som svårigheter, längre fram i tiden. Allt tar sin tid. Det kommer, bara man har tålamod!
Just nu ser jag bara målet och inte vägen dit. Jag har målat upp min drömvardag och satt upp alldeles för höga mål för mig själv. Lite orealistiska mål kan tyckas. Visst, det ska inte gå för långsamt, men hon tycker heller inte att jag ska skynda. Jag kommer ju framåt..
Mycket babbel. Ni kanske inte fattar ett dugg. But I do ;) Och det är väl huvudsaken! Känns på något sätt som en sten lättade från mina axlar idag. Pjuh.
Nåväl. Nytta med nöje idag som sagt. Sushi, möte och en väldans massa shopping med fina syster. Nu blir det kvällis. Puss
Att stilla sitt sug – Tacosallad
Har man sug efter något så tycker jag att man ska ge efter. Nog för att jag inte alltid ger efter, men jag har blivit bra mycket bättre på det. Har egentligen aldrig trott på förbud gällande något. Tror bara att det triggar igång hjärnan och när man väl tillåter sig det man länge suktat efter så är det lätt att smälla i sig på tok för mycket, just för att passa på.
Man ska leva som man lär. I know. Men jag jobbar på det! Är man sugen på godis en måndag. Ja, ät då förtusan ditt godis på måndagen. För när helgen väl är kommen kanske man inte alls är sugen på sin chokladkaka. Men då äter man trots att man kanske inte är sugen. Bara för att. Blir som en ond cirkel.
Och jag har även märkt att när jag tillåter mig själv att äta det jag är sugen på så blir det inte alls lika "heligt". Vilket är bra! Har ju sagt många gånger att jag drömmer om mat och vissa livsmedel. Och det är ju som sagt inte förens jag har fått detta i magen som tankarna och drömmarna försvinner.
Dagens sug botades rätt rejält. Var sugen på sallad samtidigt som jag ville ha tacos. Så hur löser man det? Tacosallad, såklart.
Tacosallad
Tacofärs, couscous, två såser, stekta champinjoner och massa grönisar
Fint lunchsällskap och en god tallrik med mat. Nu är jag mätt, nöjd och belåten! Har även hunnit vara iväg och köpa ännu fler "peppböcker". Nu har jag några stycken så jag kan placera de olika böckerna lite varstans i huset. En i väskan, en på nattduksbordet och en i köket. Sedan kan inget stoppa mig ;) Alltid lite motivation nära till hands! Välbehövligt ibland.
Nej, dags att bege sig mot jobbet. Matlåda och massa gott får hänga med såklart! Har föresten köpt ett fantastiskt gott, nytt bröd som jag har börjat äta. Saftigt och mättande. Inte något "färdmedel" åt pålägget denna här gången. Nej, nu är det ett riktigt bröd istället, som dessutom smakar just bröd. ;)
Ha en myspys kväll! Puss & Kram
Dilemma
Fick post igår. Och så fort det står att det är från sjukhuset så får jag alltid en klump i magen. "Vad är det nu för läskiga kontroller jag är kallad till?". Är inte duktig på att bli stucken i armen. Förra gången stack de mig tre gånger extra för att ådrorna var "för små." Nästa gång ska jag be dem komma hem til mig på kvällen istället. Då är mina ådror allt annat än små ska jag säga er. Ormarmar som jag så fint kallar dom! Uppstår om kvällarna och när jag är i värmen. Men det var ingen fara. Ingen "stickkallelse". Har fått en tid inbokad hos en dietist nu. Finally!
När jag tänkte på vad jag ville ta upp så tog det stopp. Jag som alltid har så mycket frågor på lager kom inte på en enda. Knepigt. Som när man ska visa något, så funkar det aldrig. Ungefär samma sak, liksom! ;) Är det något speciellt jag borde ta upp? Som hade hjälpt mig på traven? Som ni som sitter på erfarenhet har fått ut av någon sådan person som har vart nyttigt? Ja, ni förstår.
Nåja, är väl inte helt tom på frågor när jag tänker efter. Sitter dock inne på ett dilemma. Nd´s eller inte.. chansen att be om att få ett recept utskrivet inträffar alltså om ett par dagar. Borde nog ta ett beslut om det där snart. Suck.
Bild från förut idag <3
...så tänkte jag lite. Sommar, tiden går fort. Dvs sommaren är snart här och jag vill ha mitt liv, min kropp och Cecilia tillbaka.
Antingen är det mat, mat & mat som gäller. Fasta tider, bestämda mängder och inte en smula får missas. Eller så kan jag vara lite mer flexibel, äta som "jag brukar" för att sedan lägga på en näringsdryck eller två.
Men samtidigt så tror jag att det är bäst att ha fasta mängder även om man surplar näringsdrycker. Kanske lätt att skippa det där lilla extra om man vet att man ändå ska dricka nd´s senare. Förstår ni min tanke? Och ja, jag vet att det inte kan bli för mycket eller liknande. Men med tanke på hur hjärnan fungerar så är det bäst att vara på sin vakt och förhindra eventuella bakslag.
Som sagt.. tankeverksamheten är igång. Haft en finfin dag i allafall. Ikväll väntar räkor. Puss
På G!
Fick höra ett och annat ord idag. Ord som tidigare hade fått mig att känna mig klumpig och i värsta fall att backa tillbaka. Men orden som jag idag fick höra gav mig istället lite hopp och en känsla om att allt faktiskt börjar att arta sig. Oron som bubblar om att folket omkring mig tycker att jag står still, fast jag egentligen inte gör det, börjar släppa. Tidigare har det mest skett inre förändringar. Sådana saker som har haft stor betydelse för mig, men som inte har märkts utåt. Men nu börjar min dagliga kamp även att yttra sig i mitt utseende. Lyster i huden, starkare naglar, finare hår och framför allt – lite mer kött på kroppen. Inte mycket skillnad, men tillräckligt för att fler än jag ska uppmärksamma det. Positivt.
Dock gäller det att inte göra just det där. Stanna upp och känna att det "räcker" eller i värsta fall backa tillbaka. Bara för att man mår hyffsat bra, eller bara för att man får höra att man ser piggare ut så betyder inte det att man är i mål.
Tror att det är viktigt att satsa extra hårt ett tag nu, just för att inte vänja sig. Tänker inte vänja mig eller ens tänka tanken på att vara nöjd förens jag har nåt mitt mål. Visst kan man leva ett normalt liv med ett relativt lågt bmi. Men nöjer man sig där och inte tillåter sig själv att gå upp till ett friskt och hälsosamt bmi så tror jag att man går miste om något. Många påstår att man "kliver över en tröskel" eller "att alla spärrar släpps" när man kommer över en viss gräns. Så jag tänker inte nöja mig förens jag klivit över den där magiska tröskeln.
Var naiv förra året då jag trodde att jag i dagsläget skulle ha gått upp alla mina kilon. Så iår tänker jag inte vara sådär naiv och blåögd. Nu ska jag istället tänka logiskt och realistiskt. Delmål. Får fortfarande en klump i magen när jag tänker på hur många förbannade (härliga) kilon jag måste kirra innan jag passerar den "magiska gränsen". Så för att slippa den där klumpen ska jag istället tänka i etapper. Fler saker att fira på vägen då ju ;)
Vet inte vad jag ville få fram. Att jag är på G kanske? Haha. Puss & kram i vilket fall som helst.
Mina livsmedel
Haft en jättebra dag hittils. Fort har den gått dessutom. Lagom mycket att göra och maten kunde intas i lugnan ro. Eller ja, lugnan ro vette tusan. Men den kunde intas utan magknip åtminstånde.
Åkte och laddade på skafferiet efter jobbet. Mullbär, pekannötter, kokosflakes och bananchips. Nu har jag så det räcker till mina frukost/kvällsskålar ett bra tag åtminstånde.
Har föresten tänkt på en sak. Ett framsteg jag gjort är att jag inte längre får panik om "mina" saker saknas här hemma. Förut flippade jag om någon hade tagit den sista gurkbiten, rört mina äpplen, tagit de sista nötterna eller ännu värre – tagit det sista av min yoghurt.
Men så insåg jag i morses att mitt bröd jag alltid har ätit och haft i frysen var slut. (Det bröd jag bakar.) Hade det vart för ett tag sedan så hade jag brutit ihop och inte ätit frukost förens jag vart och handlat och bakat. Men va i helsike? Så kan man inte hålla på. Tog istället ett annat bröd, annat pålägg och åt som vanligt. Flexibilitet kallas det. Att anpassa sig. Måste kunna tänka om när mina saker inte längre finns tillgängliga. (Men det blir nog ett brödbak innan veckan är slut åtminstånde..) ;)
Är detta brödet så jävla gott eller äter jag det för att det känns säkert? En blandning skulle jag vilja säga. Känns mest som att det är färdmedel åt pålägget, om ni förstår. Smakar inte så speciellt mycket. Kanske borde börja lyxa till det med något nytt istället. Som smakar bröd – inte pålägg.
Nog om bröd. Ikväll blir det en lugn kväll. Film och sådant där ni vet. Precis sådant man ska göra efter en dag med jobb. (Och alla andra kvällar också förvisso).
Hoppas ni har haft en fin dag höreni. Puss & Kram
