Bad Day!
Hur dagen slutade?
Precis som förra torsdagen. Med andra ord inte så jäkla rockigt!
Känner på mig när attackerna kommer. Känner igen signalerna. Men då är det liksom försent och mina känslor blir totalt omöjliga att hantera.
Bara gråter och gråter. Går runt som ett ångesfyllt aggressions-monster. När man väl avslutat en jobbig måltid. Ja, då är det plötsligt dags för en ny! Jag får aldrig ledig i från det här jobbet. Det är ett heltidsjobb dygnet runt. Drömmer, tänker, känner, skriker, gråter...
Jag vet att bördan och ångesten kommer minska ju mer tiden går. Min riktiga tid kommer. Det är jag säker på! Men just nu känns allt rätt bra hopplöst.
Så sant som det är sagt.
Kanske blir kvällen lyckad trots en helvetesdag. Får hålla tummarna på det! Annars idag? Vart iväg på ärendetur. Köpte hem yttligare en massa pyssel. Och i morgon är det fredag. Och på lördag får jag besök!
Ska försöka spräcka bubblan jag går runt i och bli lite mer närvarande. Känns som det är någon annan som styr min kropp och jag har ingenting att säga till om.
Pust. (&kram)
20 Juli.
Det stormar.
Är så förbannar lättretlig. En missuppfattning eller något som jag anser var fel. Ja, det räcker för att tårarna ska komma. Jag gråter och jag skrattar. Jag älskar och jag hatar. Känner och stänger av. Har ångest och förbannar.
Kan inte fatta hur jag ska stå ut.
Gårdagen bjöd på rätt mycket. Man lever bara en gång. Spontana saker när de är som bäst! Spontana saker som ger en fjärilar i magen dessutom. Haha ja, tänka sig! Den där lusten börjar komma tillbaka igen.
Papperspysslet har gått över till armbandspyssel.
Visst blev de fina?
Lax med couscous till lunch nötgryta med råris till middag, rostbröd med ost, vaniljyoghurt... Blev en god blandning av mat här igår! Har börjat hitta mina favoriter. Får se vad det bjuds på under helgen.
Får besök idag. Min syster kommer och sover här i natt. Och i morgon kommer mammsen också. Haft besök flera dagar i rad nu. Fick ju spontanbesök både i går och i förrgår. Samtidigt som det tär en aning på krafterna och så tar den positiva energin över. Kroppen går på helpänn och så fort jag stressar lite för mycket så får magkatarren spel. Och det gör inte situationen speciellt mycket lättare.
Nu ska jag ner en sväng till vattnet. Kram.
13 Juli.
Godmorgon.
Jag känner mig full så fort jag kommer utanför murarna. Jag har inte ork till någonting alls. Det gör mig frustrerad. Men jag vet vad det beror på och jag accepterar läget, men det gör mig fortfarande frustrerad. Blir yr i huvudet och mår illa. Bara en tripp till coop är en utmaning för kropp och knopp. Kan egentligen inte fatta hur jag innan orkade leva det liv jag gjorde innan jag kom hit. Resor, alldeles för mycket jobb, vänner och samtidigt för lite mat. Stackars kropp vad jag har utsatt dig! Du har gått på reserver alldeles för länge.
Mamma och pappa var här igår. (Toppenmysigt) Åt jordgubbar och tog en sväng på stan. Försökte vara pigg, utan framgång. Efter de åkte härifrån skulle de vidare till Göteborg. Där väntade en helkväll med Gyllene Tider. Om jag också hade en biljett dit? Ja. Om vi var tvugna att ge bort den? Ja. Surt, minst sagt. Vill också kunna njuta av sena, varma sommarkvällar tillsammans med favoriterna. Suck och pust.
Pappsen. (Och jag)
Busade och drack Cola Zero för första gången på över fem veckor igår. Har vant av mig det där suget. Och satan vad magen inte tyckte om det. Vad snabbt man kan bli av med ett sug och vad snabbt man kan avvänja sig. Från att dricka flera liter i veckan till att inte dricka något alls. Magen protesterade och värkte på direkten! Får väl fortsätta med vatten, mjölk och måltidsdrickan som vi får här..
Lördag idag. Ska snart kliva upp ur sängen och traska ner och göra frukost.
Sedan får jag se vart dagen för mig. Förmodilgen till sängen. Dumma tabletter. Ni gör mig trött.
Ha en fin helg. Kram.
Hand i hand.
Onsdag. Oboyfrukost.
Vanesak det där. Efter det blev det snack med min behandlare. Nu drar vi igång med behandlingen på riktigt. Detta ska bli spännande! KBT paralellt med matprogrammet. Allt ska gå hand i hand. Viktigt att inte vänta med någon del. Både kropp och knopp ska vara med i behandlingen samtidigt.
Ska bli spännande att se hur jag kan utvecklas. Jag har en jävla vilja. Och med bara den tror jag att man kan komma ganska långt. Kanske till och med hela vägen. Vem vet. Min magkänsla säger mig det i allafall.
Ska vara aktiv och delta. I allt. Ska försöka och köra mitt race. Fokus, fokus. Mina drömmar och mina mål.
Lätt att tankarna tar över det sunda förnuft man har. Väldigt lätt faktiskt. "I stundens hetta". Ja, då agerar man plötsligt lite konstigt och inte alls som man tänkt sig. Men med lite (mycket) träning så ska jag nog kunna lära mig att putta bort de där tankarna och ta fram förnuftet istället. Förnuftet till att tänka logiskt och göra rätt val.
Häromdagen vid havet.
Ska ha basal nu. Sedan lunch och sen kommer finbesök. Bror + hans flickvän. Ska ta oss härifrån en stund. Andas lite annan luft, ni vet. Och självklart fylla på pysselförrådet. Haha.
Hoppas ni har en bra dag vänner. Kram.
Förmiddagssol blev till kvällssol.
Vad hände klockan elva, prick? Blodsockerfall – igen. Fattar nada.
Fick lägga mig och sova en stund för att samla krafter.
Annars har jag suttit ute i gräset hela förmiddagen med en go tjej som också bor här. Kul att binda lite nya kontakter. Skönt att prata om andra saker som hör livet till. Vänner, resor, intressen.. Sådant behövs när man annars omger sig av så mycket sjukdom.
Efter mellis (digestive+pålägg. Standard på helgerna) så fick jag åka på en rulltur. Fått komma ut en del de senaste dagarna vilket jag är så glad för. Tog oss ner till stranden och en sväng förbi affären.
Har föresten fått en liten förkärlek till Ugglor, som ni kanske märkt.
Såå vad passar egentligen bättre än en uggle-korg/ask? Flätade ihop rester på olika papper. Och Voilá!
Har även pysslat ihop lite burkar med hjälp av konserver. De får ni se i morgon! (Detta har visst blivit en pysselblogg. Sorry för det. Haha).
Har pratat en del med personalen idag. Försökt ta hjälp. Ja, försökt. Tycker det är svårt att bara gå och prata. Jag har alltid varit lite av en "Jag-kan-själv-tjej". Vilket de märkte rätt fort. Därför ser de till att söka upp mig istället för att jag ska söka upp dem. Jag stänger in mig själv. Blankt, ni vet. Stänger av. Bara gör. Yallayalla. En dag ska väl jag också lära mig.
Snart middag. Och ikväll blir det film. Hoppas ni har en fin lördag vänner. Kram.
Femte Juli.
Det är något mystiskt med min kropp. Verkligen mystiskt.
Varje dag, prick klockan elva, så börjar jag darra och må illa. Har inte riktigt hittat anledningen, men det är ett återkommande fenomen. Konstigt tycker jag. Väldigt konstigt faktiskt.
Har precis haft mindfullness i fyrtiofem minuter. Om jag var koncentrerad? Nixx. Hörde inte ett enda ord han sa. Låg mest och fantiserade mig bort. Låååångt bort!
Har fortfarande lite svårt att acceptera läget. Jag accepterade att jag var tungen att ge iväg all kontroll. Och till viss del är den fortfarande bortgiven. Men varje dag känner jag att jag måste ta tillbaka kontrollen. Jag blir tillsagd ditten och datten. Saker jag ska göra själv och saker jag måste se till att de blir gjorda – på mina initiativ. Det är svårt det där. Att ta tillbaka den kontrollen igen. Det är skönt att kunna förlita sig på andra ibland.
Babbel. Hemma är det skönt att kunna säga – "I morgon är det en ny dag".
Visst, det kan man säga här också. Men alla dagar här är den andra lik. Och precis lika jobbiga.
Åh. Får komma på något nytt att säga.
"I morgon är jag ett steg längre mot livet".
Ja. det låter bra.
Hänga läpp lite bara.
Pissdag. På riktigt – pissdag.
Pausar härifrån lite. Bara en liten stund. En dag eller tre. Mitt huvud går på högvarv redan som det är.
Hoppas ni får er en bra start på veckan. Bättre än vad jag har fått i allafall. (Och det är nog inte svårt att få).
Kram.
Knocked down.
Har kommit till en punkt då jag skäms. Väldigt mycket. Känner skam.
Kanske borde jag känna tvärtom. Borde känna mig stark.
Men jag kan inte låta bli att känna vad jag faktiskt känner. Skäms att jag bara gör – och äter. Har gått emot allt vad "mina principer" heter. Äter, vilar och äter. Dag ut – dag in.
Men varför skämmas över att man har tagit ett kliv mot livet? Det är ju det jag är här för. Det tar emot, varje jävla dag. Att gå från mina portionsstorlekar hemma, till detta, får mig att känna mig... ja, ni vill inte ens veta.
Folk säger fel saker. Saker som kanske är snällt menade, men som sätter sig som en tagg hos mig. Som får mig att känna just skam. Dumma, dumma tankar. Ni gör så jag får ont i huvudet.
"My strenght did not come from lifting weights.
My strenght came from lifting my self up when I was knocked down"
Mår illa. Vart vaken sedan klockan halv sex. Kan inte sova. Tänker. Men nu är det dags att förbereda sig för onsdagen. Och lika väl som jag har lärt mig så har säkert även ni fattat vad onsdag innebär.
Oboyfrukost.
Tänker inte skämmas. Detta är normalt, detta är normalt, detta är normalt. (Försöker banka in det där).
Flyttmåndag.
Måndag.
Börjar med att hänga läpp. Ja, måndag, ni vet.
Men det varade inte länge. Blev distraherad. Flyttmåndag. Inte hem och inte till uppföljningen. Bara en liten trappa upp. Så skönt. Är lite mer för mig själv här samtidigt som de flesta bor på övervåningen. Här har jag egen dusch och toa, vilket jag uppskattar.
Redan fått i ordning allt. Packat upp och redan stökat till det. Som vanligt.
Hälsa
Du har varit duktig med att tolka kroppens signaler och skött om dig väl
Du har varit duktig med att tolka kroppens signaler och skött om dig väl
så idag kan du faktiskt belöna dig själv med något onyttigt.
Say what? Ätit sötsaker hela veckan känns det som. Men det kanske var just det som var att tolka kroppens siglaner? Vad vet jag? Men ja, jag har vart duktig på att lyssna på både kroppen och mina "överhuvuden" här den senaste tiden. Lydig, minst sagt. Kanske för lydig. Tack, tugga och se glad ut.
Dags för mindfullness. Hoppas ni får en bra start på veckan kära vänner. Kram.
Tänk att jag gjorde det.
Se, inse – agera.
Jag har sett. Jag har även insett. Men jag har då fan inte agerat..
..förens nu.
Det var något som faktiskt slog mig idag. Jag har agerat. Efter så mycket prat och väldigt lite verkstad under något år så har jag faktiskt börjat vägen mot ett liv. Har inte riktigt förstått det förens nu. Nu, när allt har börjat sjunka in. Tänk att jag vågade. Jag vågade söka hjälp ocu nu sitter jag här, utan kontroll och utan något att säga till om. Trodde aldrig att jag skulle gå med på det här.
Lika många som har trott på mig har även tvivlat. Att det tar för lång tid och att jag aldrig gör som jag säger att jag ska. Och jag kan förstå bägge delar. Men innerst inne visste jag att jag skulle få tummen ur. Det var bara en tidsfråga! Har varken vart mottaglig eller redo för detta förens nu. Kanske en bortförklaring, kanske inte. Men det viktigtaste just nu är att jag är här. Varken för sent eller för tidigt får jag säga.
Märker att jag har gjort ett bra jobb hemma. Och samtidigt som jag har fallit tillbaka lite i mitt beteende sedan jag kom hit så har jag ändå med mig mycket från jobbet hemifrån. Försöker hålla fast vid det så gott det går. För det lönar sig i slutendan.
Trött tjej som behöver sola.
Motivationen pendlar dagligen. Precis som jag misstänkt. Jag tar timma för timma – dag för dag. Kan vakna upp som en sol och somna som ett åskmoln. Oförutsägbart!
Vill återigen säga till er som vill, men inte vågar: Det kommer att vara värt det. Just do it!
Kram.
Är det bara söndag?
Har adrig känt en sådan här trötthet tidigare. Har heller aldrig vart med om en sådan omtumlande och långsam helg. På rikigt, det känns som den varat i en evighet. Vill bara ha måndag och nystart.
Men måndagar här gör att veckan kan starta i ren kaos. Det jag är här för är det som skrämmer mest.
Fick komma till en affär för första gången på två veckor igår. Tycks vara en hejjare på att fjäska då jag egentligen inte får ha sådana "aktiviteter" över huvudtaget. Blev som ett barn och ville ha allt. Fick dock bara två små minuter på mig då vi hade brådis. Men fick i allafall med mig det jag var ute efter. Dvs pennor. Nu ska här kladdas! Längtar tills jag får lite mer frihet. Då kommer jag ta bilen in till stan varje dag. Så länge får jag uppskatta det lilla. (Vilket jag är duktig på).
(Mina blommor står sig än)
Ett under att jag har hållt dessa vid liv då jag har lyckats få död på kaktusar.
Söndag, söndag. I morgon ska jag träffa en ny behandlare. Semestertider, ni vet. Men han verkar vara toppen. Och det är bara för någon enstaka vecka. Och det kom i rätt tid. För den "riktiga" friskhetsprocessen börjar inte förens om några veckor då semsetertiden är slut.
Just nu är det bara en tid för att få kroppen stabil. Och hur lång den tiden är, ja, det vet man inte riktigt. Med andra ord kanske den jävligaste tiden inte ens har börjat än? (Påminnelse till mig själv: Inte ta ut något i förskott....). Saker löser sig och lättar med tiden.
Well. Hoppas ni får er en bra söndag! Och om inte; Ha det ändå. Kram.
Uppe med tuppen.
Godmorgon.
Har nog aldrig somnat så tidigt på midsommarafton någon gång. Men vad tusan gör det. Såg i kors. Fick i allafall gjort det viktigaste innan jag knoppade i säng. Plocka blommor.
Jag är en drömmare. Både dagtid och nattetid. Brukar drömma otroligt mycket om nätterna. Men varje midsommar, när jag lagt sju sorters blommor under kudden, så drömmer jag ta mig fan ingen ting. Fast det kanske berodde på att jag tog den sjunde blomman från min bukett i rummet. Eller kanske är det inte meningen att jag ska träffa min prince charming. Eller så är det meningen att det ska bli en stor överraskning.
Hade i allafal en bra kväll innan John Blund kom och tog mig på bar gärning. Såg på film. Niceville. En riktigt, riktigt bra film! Tips. Se den!
Sommarfin i håret.
Sju sorters blommor.
I säng tidigt och vaken tidigt. Var uppe och tvättade klockan halv sju (!!) Yallayalla. Vaknade med en jäkla värk i magen. Den har ballat ur den senaste tiden! Huh. Regn och rusk i dag. Så ska plöja filmer och måla.
Annars? Det händer saker. I både kropp och knopp. Redan efter en och en halv vecka. Det skrämmer mig. Mycket. Kommer det fortsätta såhär? Rädd att det går för fort. Att huvudet inte ska hinna följa med. Är en jäkel på att stänga av huvudet och bara göra som jag blir tillsdagd, utan att tänka efter. Och det skrämmer mig om något. Har mycket att jobba på, men vad?
Det fungerar ju här, när jag måste och då har jag heller inte så mycket frågor och funderingar. Mitt problem är när jag kommer hem. Hem, där jag ska leva vardagen. Men samtidigt hade jag inte kommit hit om jag inte behövde.
För tidigt att grubbla på? Hoppas det.
Snart frukost. Yoghurtfrukost idag! Ha en fin Lördag, eller vilken dag det nu är. Kram.
Ändra dina tankar och du ändrar din värld.
Blev sill, färskpotatis, gräslök och gräddfil till lunch.
Jordgubbar till efterrätt och glass med jordgubbar till mellis.
Tycker ni om sill föresten? Eller håller ni er till det andra? Har alltid tyckt om sill faktiskt. Sedan jag var liten. Var dock lite rädd att man skulle få en överfylld tallrik med bara sill idag. I vanliga fall kan man ju ta lite av varje. Det hade blivit lite mastigt. Men det blev okej. Har även blivit midsommarfin i håret! Ja, det blev lite midsommarstämning trots allt. Annars? Suttit ute i solen och pysslat med det ena och det andra. Små fina askar med betydande budskap.
Ändra dina tankar och du ändrar din värld. Visst ligger det något i det?
Visst blev de söta?
Ville bara kika in och säga hej igen. Hej. Har haft mycket på hjärtat idag. Men jag återkommer när jag kan sätta ord på vad jag känner. Alltid när det snurrar sådär i huvudet så vet jag att jag är påväg att inse något. Låter kanske knäppt. Och det är det väl också. Ska bara se till att samla ihop allt och sätta ord på tankeverksamheten.
Ätit middag och ikväll väntar film (och mer jordgubbar).
Hoppas ni har haft en fin midsommar hittils. Kram.
Artonde Juni.
Helkass dag.
Men från vilket perspektiv? Något man får fråga sig själv om.
Magen har fått kämpa på idag. Även hjärta och huvud har gått på höga varv. Är inte van vid det här. Om det är såhär man känner i magen efter en så kallad normalportion så har jag tydligen lurat mig själv i flera år. Jesus.
Annars? Haft basal, "gruppen" och snack med behandlaren. Givande att ha den där gruppen. Det är ett tillfälle då vi diskuterar ämnen som verkligen betyder något för alla.
Idag pratade vi om fällor och bakslag. Situationer i vardagen som kan trigga igång ätstörningen och även hur man kan förhindra och förebygga eventuella bakslag. För sådana kommer alltid, till 100%. Gör om, gör rätt!
Lapat sol på ballen idag.
Skönt att alltid veta att det kommer en morgondag. Men först ska man ta sig igenom natten. Blir mycket mobilspel om nätterna må ni tro!
Nu ska jag sätta mig i kvällssolen en stund innan kvällsfika kallar. Kram.
Om att bli helt frisk.
Vad innebär frihet för dig och är du beredd att satsa allt för att nå dit
eller nöjer du dig med att va frisk på pappret men inte i huvudet?
En gång fick jag höra att jag aldrig kommer kunna bli helt frisk. Att jag ständigt kommer att få handskas med tankar – livet ut. Det tog hårt på mig. Som ett slag i magen. Efter det tappade jag hoppet en aning. Varför ens försöka om jag ändå gör det förgäves?
Det var längesedan jag hade ett liv utan dumma tankar. Så längesedan att jag knappt minns hur det känns. Det här har blivit min vardag. Men faktum är att kroppen är just kroppen. En del av mig. Det går inte att undvika att ha tankar om något som står oss så nära. Det vore nog inte möjligt. Alla, även friska, har tankar om vikt och kropp. Så är det bara!
– Hos en ätstörd person så handlar 95% av tankarna om mat, vikt och kropp. Vilket gör att man endast har 5% kvar till annat. Så som livet, vänner, intressen. Det är inte speciellt mycket och med tanke på hur mycket tid man lägger på kroppen så är det inte konstigt att man inte har ork till de andra 5 procenten.
– Hos en frisk människa så är det tvärtom. Där är det 5% som tas upp av mat, kropp och vikt medans de andra 95% ägnas åt allat annat. Det såkallade livet med vänner, intressen och allt det där.
Som ni ser går det inte att undvika tankarna, helt. Men det är dit jag vill nå. Till den punkten där endast 5% tas upp av det som i dagsläget tar upp 95%. Och de där ynka procenten som tillslut är kvar kommer alltid till att finnas kvar. Men då har man så mycket annat för sig att det endast kommer vara just tankar. Tankar som flyger förbi, men som man inte bryr sig om. Då man är tillräckligt stark för att stå emot.
Nu menar jag inte att det bara går att bli frisk till 95%, om ni nu tolkade det så. Hoppas att ni förstår vad jag försöker få fram. Och som svar på frågan; Jag nöjer mig inte förens jag är frisk. Både på papper, i kroppen och i huvudet. Den saken är säker. Är klar med detta nu.
Kram.
Är det ny dag snart?
"Den rätta tiden att reparera taket är när solen skiner."
Man ska passa på när motivationen väl är framme. Jobba på de dagar man mår som bäst för att sedan kunna stå emot allt när man mår som sämst. Med tiden kommer jag kunna dra ner på dåliga veckor till dåliga dagar istället. Och tillslut från dåliga dagar till dåliga timmar. Dåliga timmar kanske kommer stanna kvar livet ut. Men då handlar det förhoppningsvis om allt annat än det här.
Fortfarande tomt. Jag gör, utan att känna efter. Vilket skrämmer mig.
För jag menar.. sen då? Vad händer då? Är allt bra sen?
Regnet smattrade mot rutan hela dagen igår. Tycker om det.
Ja. Kanske är det faktiskt så att det är bra sen. Den som väntar får se. Men jag är otålig och vill veta allt om framtiden nu. Den skrämmer mig men gör mig samtidigt nyfiken.
Fick höra att jag var just en väldigt nyfiken person idag. Det var tydligen väldigt positivt.
Tur att framtiden inträffar redan i morgon. Ny dag, tack!
Sjuttonde Juni.
Måndag. Ny vecka. Och jag har vart här i en hel vecka.
Dagarna går långsamt men veckorna går fort.
Och tickar veckorna iväg i den här farten så kommer jag snart vara hemma på ett kick.
Vägningsdag.
Bubbel i kropp och knopp. Överlåter jag det ena ansvaret till dem så kan jag lika gärna överlämna detta också.
Försöka att inte bry sig. Försöka.
Jag & min fina vän.
Har inte mycket till ork idag. Har gjort kroppsscanning och fått en form av massage. Avkopplande och lyckas man bara fokusera under dessa övningar så tror jag att det kan ge mycket.
Att bli medveten om sin kropp och dess gränser samt att försöka infinna sig i nuet.
Ska gosa ner mig med min vän i sängen en stund. Viska lite hemlisar osv.
Hoppas ni får en bra start på veckan vänner. Kram från mig.
Sjuttonde Juni.
Måndag. Ny vecka. Och jag har vart här i en hel vecka.
Dagarna går långsamt men veckorna går fort.
Och tickar veckorna iväg i den här farten så kommer jag snart vara hemma på ett kick.
Vägningsdag.
Bubbel i kropp och knopp. Överlåter jag det ena ansvaret till dem så kan jag lika gärna överlämna detta också.
Försöka att inte bry sig. Försöka.
Jag & min fina vän.
Har inte mycket till ork idag. Har gjort kroppsscanning och fått en form av massage. Avkopplande och lyckas man bara fokusera under dessa övningar så tror jag att det kan ge mycket.
Att bli medveten om sin kropp och dess gränser samt att försöka infinna sig i nuet.
Ska gosa ner mig med min vän i sängen en stund. Viska lite hemlisar osv.
Hoppas ni får en bra start på veckan vänner. Kram från mig.
Gör, bara gör.
Jag bara gör.
Frukost brukar vara det lättaste målet på dagen. Men hittils har det vart det svåraste. Det är på morgonen jag är som mest känslig också. Trött och jävlig.
Ett gigantiskt glas med oerhört söt oboy, ett glas med tjock proviva, ett med kaffe och ett med en tjock sörja som ska hålla i gång magen. Och mjuka + hårda mackor. "Första oboyfrukosten brukar alltid vara den jobbigaste". I hope so. Några värmande kramar på det och jag kände mig riktigt jävla stolt efter avklarad måltid faktiskt.
Fattar inte varför jag reagerar som jag gör. Antar att det grundar sig på ovana. Okänd mat och en mättnad jag inte är van vid för fem öre. Om någon vecka kommer den där frukosten gå ner utan problem. (Och helt utan tårar) Och då kommer det dessutom vara hel portion.
Men idag gick det inte riktigt vägen. Hann inte känna smak. Kände mest en salt smak av tårar. Ingen idé att hålla tillbaka. Ut med det bara.
Men oj, vilket stöd man får trots allt. Och jag har liksom insett att det ändå måste göras. Jag kan sitta och peta och glo på maten i all evighet. Men de är envisa här. Precis som jag. Så någon gång måste fat och glas ändå tömmas.
Tankar finns. Tårar forsar. Ångest ploppar upp. Men jag gör det.
Oboy, någon?
Godmorgon.
Blev väckt tidigt. Tryck hit och puls dit.
Snart frukost. Och ja. Oboyfrukost står på onsdagsmenyn. 'Nough said.
Tänkte bara kika in och dela med mig av mitt horoskop. Spännande va? (haha)
"Du kommer inom kort möta nya utmaningar du måste brottas med.
Kanske är det någon som försöker motarbeta dig eller något som helt enkelt rubbar din jämvikt
bara genom att finnas där.
Det är därför av betydelse att du tar dessa hinder under beaktanade,
annars kan de lätt påverka ditt liv på ett skadligt sätt om du inte tar itu med dessa."
Gråter så fort någon nämner fel saker. Känner mig så långt ifrån på topp man bara kan. Trots det så får jag höra "Är du alltid såhär glad och positiv?". Och ja, I guess so. Hade nog aldrig orkat bära på en fasad här. Det är väl ändå här man kan vara sig själv på något vis?
Och trots alla floder på kinderna så försöker jag vara sådär jobbigt positiv. Men nu väntar jag bara på det där stora bakslaget. När orken bara dras ur mig och jag bara går och stirrar rakt fram i några veckor..
Frukostdags vare. Kram.
