Stormväder.
Storm inombord. Hur kan man tveka innan man ens har börjat? Vanligt, sund förnuft är inte så vanligt. Men nu för tiden gör jag inte felaktika misstag. Nu för tiden gör jag nyttiga misstag. Sådana jag tar lärdom av. Första misstaget är just ett misstag. Men gör man om det så är det plötsligt ett val.
Det sägs att tiden förändrar saker, men man måste faktiskt ändra dem själv.
Förvirring är första steget mot något nytt.
Spindelnät.
Vet ni vad jag "längtar" efter allra mest? Att slippa tänka.
Tankarna framöver kommer nog snurra som aldrig förr. Men då på andra saker. Det ska bli skönt att slippa planera måltider, slippa tänka på om det blir tillräckligt, slippa tänka på om det är "för mycket".. Slippa tänka. Någon annan kommer sköta det där.
I dagsläget tar det upp sådan otrolig energi i min vardag. Nog för att jag tycker att det är kul att planera och laga mat. Men i den grad det samtidigt stör mig är inte okej. Finns annat, mycket viktigare saker att lägga energi på!
Därför blir det ofta en "slippa-tänka-frukost". Sådant jag vet att jag blir mätt och och sådant jag vet att jag tycker om. För när jag väl får för mig att prova nytt så vill jag ju prova något gott. Nöjer mig inte med en "simpel macka". Nej, ska det vá så ska det vá. Och då sitter jag där och söker recept på diverse frukostkakor, grötrecept, fluff osv.. och där tappar jag oftast orken! Orkar inte planera och kör därför på det vanliga.
(Satan vad jag krånglar till allt..S-j-u-k-t.)
Måndagsfrukost. (Året-runt-frukost)
Så vad hittar man på idag? Blir nog stan om en stund. Sedan får jag se vart vindarna för mig. Dagarna blir ju så sjukt långa när man kickar igång två timmar innan klockan ringer.. Kan vara skönt det med!
Hoppas ni får en bra start på veckan mina vänner. Kram & Puss.
Tonfisklunch.
Efter att ha tänkt till lite så tror jag att alla mår bäst av att äta när de väl äter. Dvs inget sparande. Inte det att man ska äta få måltider för det. Men att äta rejält och att äta upp. Såklart att man kan lämna. Men att lämna mat för att man är proppmätt pga av att man smällt i sig en halv tårta innan maten känns för mig lite fel. Det där med småätande osv är kanske friskt, men kanske inget som passar just mig i längden. Vill hålla mig till regelbundet och "rätt" mängd från början. Av många (friska) anledningar.
Och tack för era åsikter. Uppskattas!
Åt en kanongod lunch/middag förut. Jag hör till den kategorin som tycker om burkmat. Tonfisk, makrill... Många tycker det hör hemma i kattskålen men jag kan inte låta bli att tycka det är rätt gott trots allt. Men det går nog inte upp emot en färsk tonfiskfilé. Åh. Grillad dessutom. Med grillad potatis, keso och ajvar.
Söndagslunch.
Gjorde en skörd i trädgården förut på rabarber. Recepthjärnan sattes igång på direkten. "Vad ska man göra av dessa..." Åkte därför förbi affären på vägen hem och köpte allt som behövdes för att göra rabarberchutney. Mangochutney har jag provat men inte med rabarber. Sägs vara gott till mycket. Blir en av morgondagens sysslor med andra ord.
Nu däremot är det lite matdags. Hoppas ni haft en fin söndag. Kram.
Hur får man...
...saker och ting att hänga ihop?
Matscheman. Hjälper det eller får det en bara begränsad? I början av en behandling är det förmodligen nödvändigt. Skönt att ha något att luta sig mot, utan att behöva tänka. Man mäter upp det som står och på så vid vet man att det blir tillräckligt.
Men om jag inte är sugen på flingor till yoghurten utan vill ha jordgubbar istället? Eller om jag vill ha hemmagjord müsli och inte köpemüsli? Eller om jag är sugen på en lätt lunch med frukostmat? Eller om jag fortfarande är mätt efter lunchen och inte alls är sugen på mellis – men vill ha större middag?
Jag vill ha friheten att äta det jag vill men ändå att det blir tillräckligt. Vill inte behöva följa några hänvisningar om att det ska ligga så och så många köttbullar på tallriken. Det känns liksom bara... fel! Är jag mätt efter sju köttbullar så vill jag nöja mig där. Men samtidigt; är jag inte nöjd efter åtta så vill jag kunna ta tio. Ja, ni hajjar.
Är rädd att fastna i matschemat. Att inte våga ta varken mer eller mindre. Men om man ändå vill följa ett matschema men samtidigt variera utan att ta något mellisförslag från pappret. Ja, hur gör man då för att få ihop det?
Det är nu jag börjar oroa mig inför framtiden. Det är nog för tidigt, men ändå kan jag inte låta bli. Men jag vet att jag inte behöver oroa mig för framtiden. För i ett frisk liv så flyter det mesta på, utan att man tänker. Och den här gången ska jag inte nöja mig förens jag är frisk och fri – på riktigt. Så saker och ting lär lösa sig när jag väl är där.
Jag tror nog att jag är bra mycket mer fri idag än vad jag egentligen är. Samtidigt som jag får äta det jag vill, utan massa bestämmelser så är jag bra mycket mer begränsad idag än vad jag kommer vara i framtiden. För då kommer jag tillåta mig allt, när som helst och vart som helst. Utan tankar!
Är bara rädd att fastna. Bli manisk med det där jävla schemat. För jag är plikttrogen och gör oftast som jag blir tillsagd. Men jag vet att det bara är för en tid..
Andra Juni.
Ett: Jag + värme + mat = Dum kombo.
Två: Jag anpassar mig gärna efter andra. Men när anpassa sig efter andra innebär att det går tokmånga timmar mellan målen så går jag min egen väg – av rätt anledning. Tråkigt eller ej, strunt samma! Jag behöver mat och sov-klockan just nu, så är det bara.
Kyligare dag och magen är i form igen. Konstigt hur man påverkas av väder. Magen känns full mest hela tiden när det är för varmt. Men trots att magen är "full" så behöver ändå kroppen och orken energipåfyllnad. Hänger liksom inte riktigt ihop! Blir bara obalans i kroppen. Därför är det nödvändigt med mat-och-sov-klocka. (Även bestämda mängder).
Söndag. Idag ska det bottenmålas båtar och storhandlas inför nästa helg. Har ni tips på bjudmat för fyrtiofem personer så kom gärna med lite tips. Lär ju kunna äta rester hela sommaren.. Haha. Så därför är det bäst att det bjuds på god mat! ;)
Dags för frukost. (Rosta bröd, på med keso, skinka, saltgurka och färsk basilika. Fina grejer.) En skål med yoghurt, nötter, flingor och jordgubbar. Och ananas. Och melon. Och kaffe. Nöjer jag mig sen? Återstår att se. Haha. Mycket tankar kring detta med varation och matschema också. Hur man ska få de två att hänga ihop. Ska skriva lite mer om det sen..
Hoppas ni får en fin söndag mina vänner! Puss&Kram.
1 Juni.
Fladderbyxor, strålande sol, stor frukost som snart ska huggas in på, Tjörn, ny sommarmånad familjen...
...idag ska bli en bra dag.
Hälsa
Du mår bra idag men kan bli trött framåt eftermiddagen.
Du mår bra idag men kan bli trött framåt eftermiddagen.
Det är viktigt att inte slarva med sömnen.
Men inte tusan sover jag dåligt med flit heller? Huh. Konstiga drömmar och oro i kroppen. Kanske inte är så konstigt egentligen. Och att vakna klockan fem av fågelkvitter låter kanske mysigt. Men nästa gång blir det fasen luftgeväret. (Eller) så skickar jag ut katterna. Fast de tycks redan ha gjort sitt jobb då jag dammsög fjädrar under min säng två gånger igår...
...i solen.
Jag orkar inte påverkas av människor längre. Men hur låter man bli? Man kämpar i motvind när man försöker bli frisk i den här världen – omedvetet. Ständiga saker som kommer ivägen och jävlas med en.
Och just därför tror jag att det är bäst att ta avstånd från de "uppenbara" fällorna under tiden. Men vilka är de egentligen? Datorn, teven, tidningar, människor.. Haha. Ja, man får ta avstånd från livet verkar det som. Eller så är man tillräckligt stark för att stå emot. Fungerar det med!
Nu ska jag packa ihop mina saker. Sommarkläderna åker på. Kram.
Som en människa, tack.
Folk vet om att man har en ätstörning.
Det säger egentligen ingenting. Att vara ätstörd betyder för en "okunnig" bara en sak; Att man inte äter.
Men att ha en ätstörning kan vara allt annat än det. Det sitter inte i ett beteende.
Har ätit många middagar med folk som inte känner mig, men som vet om min situation. Har även fått en del kommentarer från sådana personer. Och det stör mig att folk har mage att kasta ur sig kommentarer bara för att de tror.
"Du äter väl ändå inte det där"
"Oj, fick du verkligen i dig det där"
"Du behöver väl ändå inte äta – för du äter ju inte"
Alltså, va? Jag älskar mat och hade jag inte ätit så hade jag väl heller inte levt? Jag äter för gudsskull. Men god aptit dessutom. Jag har mina problem som sitter i mitt huvud. Jag hatar att folk drar alla ätstörda över en kam. Alla har olika problem och olika förutsättningar. Visst, jag hade kanske tackat nej till den där saken. Men att få kommentaren "Du äter väl ändå inte det där", får mig ännu mer att tacka nej. Tänk om jag hade taggat och peppat inför att tacka ja till den grejen? Suck. Då känns det bara som ett slag i magen. Jag vill bli behandlad som vem som helst. Eller nej, som Cecilia och inte en "ätstörd".
Jag är en människa – inte en sjukdom.
Ibland kanske de bara vill väl, vad vet jag. Kanske vill de underlätta eller också känner de sig osäkra på hur de ska bete sig. Får väl ha överseende med det. Det kanske inte är så lätt alltid. Men det underlättar faktiskt inte, det gör mig bara aningen frustrerad och får mig att grubbla ännu mer.
Yaya. Kram från Cecilia.
En resa som inte ens har börjat.
All in eller inget alls. Slut på daltandet.
Hjärnan är som en urvriden disktrasa. Men har jag väl bestämt mig så är det inte mycket som kan sätta fällben för mig. Jag tänker gå till botten med det här nu. Är finito med allt vad dumtankar heter. Eller inte riktigt än, men jag kommer bli. Hur? Med proffshjälp och en jävla massa vilja. Nu-kör-vi.
Orkar inte skriva så mycket. Men att jag snart kommer att åka iväg för en tid framöver är nu klart. Hejdå sommar (men) hej ett jävla bra liv. Hur länge det blir, återstår att se. Och exakt vilket datum det blir får jag veta om några dagar. Det får bli när det blir.. men nu vet jag i allafall att det just blir. Åh. Vad tusan har jag gett mig in på..
Dödens trött. Och trots att man inte oroar sig egentligen så är det ändå spänningar i kroppen, vilket gör mig totalt utmattad. Jag vet att detta kommer bli bra. Det verkade bra. Och oavsett om jag inte vet vad jag gett mig in på så vet dom sin grej. Därför oroar jag mig inte speciellt mycket.
Hörs när vi hörs. Ta hand om er för ni är värdefulla.
"Vänta lite, jag måste bara fota först".
"Matbilder kan vara ett tecken på ätstörning"
Läste ni artikeln i gårdagens Metro? Hmm. Delade tankar och åsikter om det där.
För vad klassas egentligen som en ätstörning i dagens samhälle? Är vi inte alla lite ätstörda trots allt? Nog för att det kanske inte syns. Men det är inte där ätstörningen sitter.
Alla får nog herr Ågren på besök ibland. Träningsångest, för mycket av det goda, kompensation..
Svårt att dra en gräns.
Jag erkänner att jag påverkas av andra. Jag påverkas av folks matfoton och jag påverkas av vad som skrivs. Jag vet att många "cencurerar" sina instagramkonton och lägger oftast upp mat som klassas som nyttig. Varför? För att känna sig bekräftad eller för att visa för världen att man äter sallad?!
Sen att man vill dela med sig, äta med ögat och inspirera, kan jag förstå. Jag är likadan. Men jag tror att matfoton lätt kan stärka fixeringen vid just maten.
(Och visst hade det vart skönt att kunna äta en varm måltid någon gång,
utan att den ska hinna kallna för att man ska fota). Nej, skämt å sido.
Vad tror ni? Är matfoton kopplade med en ätstörning?
Ibland vill jag göra slut med världen.
Jag vill kasta telefonen i toan, slänga datorn i golvet och aldrig mer öppna en tidning i hela mitt liv.
Fast jag tror att när jag väl är ute ur detta så kommer jag vara stark nog att inte låta mig påverkas ett skvatt. Då kommer jag istället skratta åt alla artiklar och istället bli sådär inspirerad av alla foton, som det kanske är meningen att man ska bli..
Svårt att blunda för något som kretsar omkring en hela tiden, varje minut – varje dag.
Jag undrar fortfarande vad som hände med ordet lagom.
Andar, finns ni?
Dagens Horoskop.
Mål som du strävat mot under en lång tid är nu inom räckhåll för dig.
Du känner dig stärkt av den uppmuntran du får från alla, och det får dig att ta de där sista, viktiga stegen.
Stå med båda fötterna på jorden och eftersträva konsekvent dina mål så kommer din strävan bära frukt.
"Jobbet ska ändå göras". Och visst är det så. Det spelar ingen roll när, var och hur. Det-ska-ändå-utföras. Lika bra att kämpa på för fulla muggar här hemma, så gott jag bara kan, för att underlätta den tid jag väntar. Visst, jag behöver en piska i ryggen. Men piskan kommer att smärta mindre, ju mer jag piskar mig själv – här hemma.
Är fortfarande rädd för att behöva släppa på all kontroll snart. Jag har sagt det förr; Men här hemma känner jag mig rätt okej. Jag lever, äter och har det rätt bra. Jag antar dock att jag kommer få allt svart på vitt snart. Kommer verkligen inse vilka svårigheter jag har, som jag inte riktigt kan inse här hemma när det är jag som väljer.
Här kan jag tacka nej och här kan jag göra val. Men när jag inte kan tacka nej.. ja, är jag verkligen så klar i tankarna då som jag faktiskt trott?
Nej, och det är väl därför jag bett om hjälp..
"Uthållighet är en av de tuffaste diciplinerna, men det är den som håller ut som får en slutgiltliga vinsten"
Sjunde Maj – Godmorgon.
Just nu tycks det vara bra att jag har mina rutiner och att allt går per automatik här hemma. Annars hade det nog slutat i någon slags kaos.
Kämparglöden har inte dött ut. Men jag orkar liksom inte mer. Nu när jag vet att jag snart ska få hjälp så vill jag bara ha det nu, nu nu. Tror att de kommande dagarna (veckorna) kommer känns som en lång väntan. Men ju mer jobb jag gör hemma desto mindre kommer jag att behöva där. Så egentligen är det nu jag ska köra en slutspurt och inte tvärt om.
(Tack för era fina kommentarer också. Puss)
Laddar dagen med god frukost i allafall. Ny bricka dessutom. En sommarbricka.
Lagom till frukosten sätter jag på teven och det första jag hör är; "Den här stunden ska vi ägna åt att prata om kalorier och överviktiga barn". "Den här chokladen innehåller lika mycket kalorier som detta, detta och detta."
Jag orkar inte. Varför kan vi inte bara leva ett liv utan allt det där? Ett liv utan ekvationer och utan idealtänk. Du sätter ditt egna ideal. Det är du som väljer.
Ska tillbringa dagen med syster och i eftermiddag fika med vänner. Ska börja dagen med en lässtund i solen.
Hoppas ni får en fin dag. Puss & Kram.
Aptit.
"Aptiten kommer medan man äter,
men törsten försvinner medan man dricker"
"Den som hävdar att aptiten växer medan man äter
har inte upplevt hur aptitet växer medan man svälter."
Då: Förr drömde jag om mat. Jag tänkte på mat. Jag pratade om mat.
Jag vill ha allt jag kom åt – men tog det aldrig. Min aptit var som störst när jag åt som minst.
Nu: Jag äter när jag är hungrig och jag kan sluta när jag blir mätt. Jag kan även äta trots jag inte är hungrig, bara för att jag vet att det behövs.
När man tillåter sig att äta och äter regelbundet så försvinner alla (de flesta) mattankar. Man vet att man kommer få mat igen och kommer kunna äta efter kroppens signaler. Och äter man regelbundet så behöver man inte lägga energi på när, vad och hur man ska äta. Man bara gör. Har sagt det förr; Men på så sätt kan man lägga ner energi och tankar på andra saker istället.
Nog för att hungern är bästa kryddan och nog för att man ska lyssna på kroppens signaler. Men ibland får man komma ihåg att äta trots att man kanske inte är hungrig. En tugga in i maten så brukar jag känna mig både sugen och hungrig, trots att magen kanske inte kurrade. Ibland efter klockan och ibland efter magen, helt enkelt!
Är magen nöjd, så är jag nöjd!
"Min aptit var som störst, när jag åt som minst". Nä, jag tar nog tillbaka det. Min aptit är och kommer nog alltid att vara rätt stor. Mat är gott. Simple as that!
Mat, dofter och klåda.
Lördag. En ledig sådan. Har vart ledig länge nu men i morgon drar det igång igen. Och som det ser ut nu så blir det en del jobb framöver. Lätt att bli bekväm när man vart ledig en längre tid, men jag ska nog komma in i det snabbt igen.
Har hittils hängt på sjukan och fixat lite med båtarna idag. Jag har lyckats dra på mig någon allergisk reaktion. Men mot vad, det vet jag inte! Har klåda över hela kroppen. Blir helgalen! Inatt vaknade jag av att jag låg och rev mig på hela kroppen. Blööh. Har fått lite tabletter osv nu som jag hoppas ska hjälpa. Tänker alltid att det är det värsta också..
Precis ätit god lunch iallafall. Grillskivesäsongen har äntligen dragit igång. Dock fick det blev stekt och inte grillat idag. Lika gott för det!
Jasminris, grillskivor, varm ajvarsås, stekta champinjoner/zucchini, körsbärstomater.. Tack för den säg!
Blir alltid trött när jag är här ute. Havsluften? Kopplar av? Inget att tänka på? En blandning av det där gissar jag på. Ska iväg in till stan en liten stund och ikväll blir det myskväll med nybakade scones och film (och räkor blir min gissning. Och yoghurt). Lustigt hur man förknippar vissa lukter med olika årstider och tillfällen föresten.
Nybakat bröd, krabbilurer och stekt ägg är dofter jag förknippar med sommaren och vårt hus här ute. Och konstigt nog så smakar krabbilurer inte alls lika gott om man får för sig att äta det på vintern. Knepigt det där.
Har ni några speciella dofter ni förknippar med tex olika årstider?
Hoppas ni får en fin lördag vänner. Kram från mig.
Att grunda.
Godis, glass och sötsaker.
Ja, ibland kan sådant vara gott. Men jag kan från hjärtat säga att mat lockar mig mer. Och oavsett om man har planerat att äta gotte framför teven ikväll så ska man ändå äta mat innan. Grunda för att inte få för stor sockerkick, liksom!
Att byta ut något mellis mot någon sötsak kan vara okej tycker jag. Så länge man gör det av rätt anledning. Kompensationstankar är ett big no no nu för tiden! Sådant får bara inte förekomma. Och vet man med sig att man snålar och fuskar bara för att man planerat att äta något speciellt. Ja, då tycker jag på något sätt att man ska vänta med den "farliga" maten tills man känner att man kan äta den utan att dra in på något annat, faktiskt.
Är ute på Tjörn nu. Underbart. Och i skrivande stund sitter jag och smaskar på yoghurt med mosade, egenplockade jordgubbar, müsli och allt det där vanliga + trasiga mackor och massa frukt. Inget glamouröst, men ack så gott!
Grundar med detta åtminstånde. För känner jag mig själv nu för tiden så slinker det ner ett och annat framåt kvällen.
Vad äter ni denna fredagskväll?
Tidsnoja.
Gått en lång vårpromenad i solen. Blir så rastlös av att gå ensam, även ifall jag har musik i öronen. Kanske är jag en storstadmänniska trots allt? Visst är det vackert med sjöar, skogar och stora ängar. Men jag behöver liv omkring mig.
Hur som. Lugn morgon. Vaknade tidigt även idag! Kroppen är inte riktigt återställd. Nåja, sju är i allafall tidigt för att vara mig. Gick upp, åt stor frukost och försvann ut på promenad. Provade att droppa chokladropparna i yoghurten i morses. Hmm. Ja, nog för att det smakade choklad så in i bomben men jag misstänker att choklden gör sig bättre i kaffet och att bärsmaken istället kommer göra sig fint till frukosten.
Ska snart ner och luncha på stan och efter det tar jag mitt pick och pack och far ut till sommarhuset över helgen. Ska jobba med båtarna och hoppas på seglingspremiär om någon vecka. Älskar´t!
Får man tidnoja lite föresten? Så bra, då gör jag det.
Det-är-snart-sommar. Åh. Dessa planer, detta liv, alla dessa beslut.. Blir heltokig! På exakt vad vet jag inte riktigt. Känner mig lugn men vilsen. År efter år går och jag vill bara finna min sak i livet. Funderar på att ta sommaren som en tid att tänka. Kanske bara vara? Utan jobb och utan krav. Tid till att tänka igenom saker och ting och framför allt sluta skjuta det viktigaste åt sidan hela tiden. Kommer alltid saker i vägen. Tusen bollar i luften...
Nej, nu ska jag packa. Puss
Hoppas det håller i sig.
Kontroll är något jag vill ha. Gällande det mesta.
Men är det något jag tycker mindre om så är det ansvar.
Rätt konstigt egentligen då de båda ofta går hand i hand. Är det jag som har ansvaret så är det även jag som har kontrollen. Men med för mycket ansvar så blir jag stressad.
Har man en gång accepterat sina svagheter och det som gör en stressad så är det också enklare att avlasta sig från just det. Att våga säga ifrån när det blir för mycket! Det är många gånger jag har tagit på mig för mycket ansvar för att "alla andra klarar av det". Men alla har inte samma förutsättningar här i livet. Och när jag väl accepterade att jag inte klarade allt det där, som alla andra klarade av så släppte så många spärrar.
Nåväl, har haft en fin dag. Lagat god mat (en gräddig svamppasta med kyckling), jobbat här hemma, snickrat i rummet och umgåtts folk som ger energi. Har även vart förbi jobbet och hämtat nya schemat för en månad framåt. (Blandade tankar där...).
De senaste veckorna har jag haft en lugn i kroppen. Maten och livet har flytit på. Anledning? Ledighet. Ja, så enkelt är det. Har haft tid att fokusera på det viktigaste som just nu är min hälsa. Och det har gett mig en tankeställare gällande både det ena och andra.
Nu är det tillbaka till jobb och jag hoppas och håller mina tummar att allt ska kulla flyta på lika bra. Och gör det inte det så tar jag tag i det då. Måste sätta mig själv i första hand, det vet jag! (Nu vet jag i allafall..)
Ibland önskar jag att någon annan kunde ta mina beslut.
Ha en fin kväll.
Regelbundet för måendet.
Förr var jag upptagen med att tänka på mat – hela tiden. Var det inte planering gällande vad jag skulle äta så var det planering om jag skulle äta och i så fall när.
Nu när frukost, lunch, middag och mellis går per automatik så kan jag istället tänka på andra saker. Som livet, vänner och intressen. Jag känner mig också mycket mer stabil i mitt måeende nu när blodsockernivån alltid (oftast) lyckas hålla sig på en stabil nivå!
Regelbundet ätande.
Det handlar inte om att vara styrd efter tider och matscheman. Egentligen handlar det om att ta hand om sig själv och sitt mående. Självklart händer det ibland att det går färre eller fler timmar mellan måltiderna och det är inte alltid man kan vara med och styra.
Men kan man vara med och styra, utan att bli för fängslad, så är regelbundet ätande A och O. I allafall i mitt fall! "Sparar" man sig eller dra in på måltider för att det känns bättre för stunden så kommer man förmodligen få sota för det senare under dagen. Jämt fördelade måltider under dagen mår alla gott av tror jag.
Nog för att jag har som bäst aptit på morgon och kväll och det är även då jag äter som mest, men jag ser ändå till att försöka äta regelbundet. Även det är många som tycks ha problem med. Ätandet på kvällen.
Men jag mår som bäst av mycket mat innan jag går till sängs! Alla är vi olika och jag har nog funnit det sätt jag mår bra av. Det gäller att våga prova och känna sig fram helt enkelt. Många i min närhet äter sitt sista mål när jag fortfarande har två kvar. Men sedan kanske de har delat upp sina storlekar på portioner annorlunda under dagen, vad vet jag?!
Och till sist; Tänk inte för mycket. Kroppen lurar dig inte, så våga lita!
Att inte veta exakt vad jag fått i mig har hjälpt mig framåt. Det har gett mig tid att fokusera på annat än just siffror och kalorier. Som personerna runt bordet och smakerna på maten. Prova ni med vettja!
Och nu då?
Att anpassa sig efter andra.
Det var något jag gav mig tusan på att göra under den här resan. Tidigare har det kretsat runt mina tider. Men samtidigt, om jag ska anpassa mig efter dem så ska väl de kunna anpassa sig efter mig ibland? Kompromisser.
Men det har inte behövt bli några kompromisser under resan. Allt har kommit naturligt. Den enda gången jag har sagt ifrån är när det har gått för lång tid mellan målen och blodsockernivån har dippat till bottnivå. Och har det inte passat sig för de andra så har jag fått äta dubbla mellis istället.
Det är det som är skillnaden nu för tiden. Om det är någon gång jag säger ifrån så gäller det endast för att det inte ska bli för lite. Förr kompromissade jag för att komma undan. Men det där förekommer inte längre!
En annan klarar sig utan mat i fem-sex timmar. Men jag är "tyvärr" inte en av dem ännu. Jag behöver mina regelbunda måltider och därför har jag sett till att det har blivit så också. Planering och förberedelser utan att vara oflexibel.
Efter förra resan var jag fast i mitt spindelnät så fort jag klev innanför dörren igen. Och det var jag medveten om den här gången och kunde därför förhindra det.
Nog för att jag slängde mig över favoritmaten på direkten, men det var inte det som var problemet tidigare. Det var på sättet jag gjorde det, sättet jag åt, tiderna jag åt och mängden jag åt.. Onödiga tvång.
Har man klarat av att äta annorlunda mat, olika mängd på olika tider under tre veckors tid – varje dag – så ska det nog inte vara några problem att fixa det även på hemmaplan!
Känner sådan pepp på förändring nu så ni förstår inte. Har skrivit en låång handlingslista på saker som ska köpas hem för att ta nästa kliv. Har även bockat av en och annan sak den andra utmaningslistan. Små som stora. Allt i rätt riktning räknas!
En bra tid väntar. Det är jag säker på.
Kan man en gång så kan man två.
Varmt. Bråkig mage. Full i magen och ingen ork. (Druckit över tre liter idag.. och klockan är inte ens kvälla).
Hmm. Vilar och svalkar mig lite. Försöker även packa. Ja, försöker. Det är en sak att packa för att åka iväg på en resa. Men när man sedan packar för att åka hem igen så var det plötsligt inte lika lätt längre.
Förstår inte när jag har hunnit köpa allt. Haha. Sju par skor. Är det verkligen okej?..
Old China.
Var och bowlade med pappas personal här nere igår. En av männen hade aldrig spelat men fick ändå sju strikar i rad. Och när vi sa att han var en naturbegåvning fattade han liksom ingenting.
Jag överraskade förvisso en del jag också genom att komma två. Det är nog lite krut i de små myggbetten till biceps tros allt. Men idag har jag sådan träningsvärk i baksida lår så jag knappt kan gå i trappor.
Ikväll är det näst sista kvällen. Den spenderas med tapanyaki, igen! Utmaning? Kan man en gång så kan man två. Fast ikväll ska jag rikta in mig lite mer på sushin. (Jasså?). Frossningsdags. Bästa jag smakat på. Och ett glas rött för att knyta ihop säcken, sedan ska jag nog vara nöjd.
Hoppas ni får en lugn söndag. (Och kanske lite svalare än här, faktiskt..) Kram.
Let it go.
Jag trodde att jag var fri hemma. Trodde.
Jämför man med hur jag lever dagarna här så lever jag i ett fängelse hemma.
Har fått allt svart på vitt – redan nu, efter tre dagar.
Hemma är jag petnoga, med allt. Det ska vara rätt typ av mat, på rätt tider, rätt tillagat och alltid samma antal måltider – varje dag. De små förändringar jag gjort hemma är inget om man jämfört med vad jag redan gjort under dessa tre dagar iväg på resan.
Här bryr jag mig inte ett skvatt. Jag flyter med och låter andra bestämma. Ja, hör och häpna. Noll kontroll.
Äter fler måltider varje dag. Ett antal jag inte lyckats komma upp i på flera år.
Äter vad som erbjuds. Saker som tidigare gett mig gåshud gör mig nu tillfreds.
Äter inte efter klockan. Äter när magen kurrar. Simple as that!
Äter efter magen. "Att bestämma mängd innan"... nejnej, äter tills jag är mätt.
Fattar inte vad jag håller på med ibland. Detta är jag. Hon som lyssnar på den viktigaste personen i sitt liv – sig själv och sin kropp!
Ska hålla fast vid detta.
