30 Januari
Godmorgon Hjärtegull!
Snart är det Februari. Min hatmånad. Känns väldigt lovande må jag säga. Förknippar bara den månaden med massa tårar och ångest. Får väl se till att vända på det där så jag nästa år kan förknippa den med framgång och lycka istället. Låter som en bättre plan.
Har en fin dag framför mig förhoppningsvis. Var nära på att lägga mig med en klump i magen igår, men jag hann förhindra det. Hur? Genom att vara öppen och säga precis som jag kände, såklart. Något som faktiskt brukar fungera. Trodde nämligen att jag skulle vara tvungen att ta mig an en dag med dumma tider och en och annan lögn (för mig själv). Och detta pga av att jag inte vågade erkänna och öppna mig. Men att lägga sig med en klump i magen för en bagatell ser jag som något väldigt onödigt. Lättade istället på hjärtat och saker och ting löste sig utan problem. Somnade sedan som en prinsessa istället! Skönt. :)
Ska ner till stan och äta lunch med en vän lite senare och ikväll väntas bio. Ska kika på Ego! Har hört mycket gott om den. Och vem vet, ikväll kanske jag går emot alla de där riktlinjerna om att man "bara" ska gotta sig på helgen. Jag menar, jag är ju ledig idag, det måste väl ändå klassas som helg på sätt och vis? Sött, surt eller salt.. we´ll see! ;) Kan ju som sagt inte skylla på att jag inte vet vad jag är sugen på längre.
En skål fylld med härligheter + de obligatoriska mackorna!
Långfrukost framför teven, precis som varje morgon. Uppskattar det lika mycket varje gång. Kanske ska byta ut de där mackorna mot lite fröknäcke idag istället. Hann göra två omgångar igår så jag har en del som ligger och väntar på mig. Väldigt enkelt och väldigt gott. Recept kommer senare! :)
Ha en fin Onsdag kära ni. Puss & Kram
Att bry sig om andra.
Har kommit på mig själv med att intressera mig för mycket i vad andra äter. Vet att det är rätt vanligt när det kommer till oss "ätstörda", tyvärr. Och trots att det har blivit bättre på den punkten så hänger det fortfarande kvar till viss del, tyvärr. Men samtidigt så är det så vårt samhälle ser ut känns det som. Man jämför och letar efter "synderna" folk äter – så man kan ge sig själv en klapp på axeln. Låter det dumt? Ja, det är klart som fan att det gör. Heldumt. Dock tror jag inte att jag är själv i det tänket.
Man kollar bloggar, instagram och andra forum där matfoton kan tänkas ploppa upp. Och oftast möts man av foton på hälsosam mat. Nyttiga frukostar och kalorisnåla luncher. Visst är det kul att få inspo på hälsosammat. Även jag lägger upp foton på det jag äter ibland. Men samtidigt är det ett val man gör. Ett val och tillfälle att visa upp den "duktiga" sidan av ens vardag. Men det är klart, för vem vill se en bild på en meningslös macka, egentligen?
Vad vill jag komma fram till? Jag vet egentligen inte. Men känner man sig dålig när man kikar runt på dessa hälsobloggar och samtidigt sitter med en semla i näven så ska man komma ihåg att vi inte ser hela sanningen. Det är ett tillfälle för många att endast visa upp den duktiga sidan av deras vardag. Jag slår vad om att samtidigt som de sitter och fotar sina hälsoluncher så döljer det sig nog en och annan godisbit bakom kameran. Sådetså.
Vad vi ser
Sanningen?
(Bilder weheartit)
Ibland får man helt enkelt tänka ett steg längre. Eller i bästa fall sluta bry sig helt. Kanske ska man bara se alla de där fotona som just inspiration. För det är kanske det syftet är. Kanske är det bara jag som tänker i dessa banor och jämför. Och om det nu endast är jag som tänker såhär så får jag säga till mig själv istället; Fokusera på dig och ditt liv och sluta jämför med andra. Se på alla tusen foton som just foton och i viss mån inspiration – inte som ett sätt att leva på.
Puss
29 Januari
Tänka sig vad mat kan vara gott ibland. Speciellt när man är sådär extra hungrig så det suger i magen. Nåja, mat är faktiskt alltid gott, men inget går ju upp emot en stor frukost när suget är på topp. Kan fortfarande inte förstå de personer som slänger i sig en kopp kaffe och i bästa fall en frukt och sedan är redo för dagen. Aldrig igen, säger jag bara. Skippar jag frukosten så förvandlas jag till ett monster.
Gjorde mig en chokladröra idag. Samma som vanligt, fast med chokladsmak istället för mosade bär. Det var gott. Dock skar det sig lite till kaviaren som jag hade på mackorna. Lätt fixat. Fick äta i omvänd ordning helt enkelt. Det fick även upp mitt sug på choklad. Går helt enkelt inte att skylla på att jag inte vet vad jag är sugen på längre med andra ord. Det är något visst med just choklad. Mhm. När jag var mindre så köpte jag en marabou och smälte den på spisen och åt direkt med sked – varje helg. Det var tider det!
En trött jag för tillfället..
Fortsätter ledigheten även idag. Lovely. Ska samla på krafter och utföra veckans sista utmaning. Tänk vad veckorna går fort och under denna veckan som gått har jag utfört hela fyra utmaningar. Inte illa pinkat.
Dags att äta upp frukosten. Puss & Kram
Om en givande dag!
Givande dag. Hade inte riktigt räknat med det. Att jag inte har kommit på att man kan baka när man inte har något annat vettigare för sig. Eller så beror det helt enkelt på att jag inte har vetat vad jag ska baka. Har väl helt enkelt inte orkat lägga ner energi på bakning då jag ändå inte skulle smaka. Men idag har det tillverkats grejer som de andra får skynda sig med att smaka på med risk för att jag redan har ätit upp det. Femte plåten med äpplechips står i ugnen nu. Ja, femte. Haha. Nog för att inte allt redan har gått åt, men det gäller att bunkra upp. Och så ville syster ge bort ett gäng i present i morgon med. Har även påbörjat fröknäcke och andra gottigheter. Hoppas på att det blir gott!
Fick föresten ett telefonsamtal förut. Ett roligt sådant. Och hade jag inte beslutsångets tidigare så kan jag garantera er att jag har det nu. Jobb, jobb – jobb. Ett nytt sådant. Herrejesus. Många för och nackdelar som behöver radas upp innan jag kan ta ett beslut. Men först ska jag på intervju, så jag har bestämt mig för att inte grubbla på detta förens jag fått ett besked om hur det blir. Det blir bra hur det än blir på något vis. Finns för och nackdelar i allt som sagt Ödet får bestämma! ;)
Mera av dagens horoskop!
Du kan inte komma över de hinder som du har framför dig om du försöker lösa dem på samma sätt som vanligt. Ändra ditt tillvägagångssätt. Kom på en ny strategi och låt inte andra ändra uppfattning eller ändra din plan allt för mycket. Lösningen ligger inom räckhåll. Med lite självförtroende kan du lösa problemen och ta kontrollen igen.
Japp. Lösningen är inom räckhåll. Egentligen ligger den bara och väntar på mig. Verktygen och kunskapen finns. Likaväl finns viljan. Men finns modet? Självklart finns även det. Ska bara gräva fram det först. Mussteg tycks inte hjälpa längre.
Nu ska jag förbereda lite mat. Puss
1+2 = Siffror?
Småplockar lite russin medans jag fixar frukosten, nyper åt mig lite bananchips, slevar upp så mycket keso jag vill ha på mackorna, müsli öser jag på så att det blir överfullt i skålen och om någon undrar hur mycket yoghurt jag äter så kan jag säga; Inte en jäkla aning. Det är en sådan enorm frihet att våga plocka, ta extra och framför allt – inte måtta/räkna längre.
Det är omöjligt att med hjälp av siffror och kalorier veta hur mycket ens kropp behöver från tillfälle till tillfälle. Att sätta upp mål och måtta i förväg känns bara...heldumt. Så länge man vet med sig att man inte ljuger för sig själv, dvs äter tills man blir mätt och vågar lyssna på kroppen utan att det blir för lite, så tycker jag att man ska kasta ut allt som har med matvågar, dl-mått och inbankade kalotitabeller att göra. (Med förutsättningar att man inte ljuger för sig själv, som sagt)
Siffror och mat har inget att göra med varandra. Mat hör hemma i magen medans siffror hör hemma vid skolbänken. Faktiskt. Nog för att vi som har haft problem med maten förmodligen alltid kommer ha en inbyggd miniräknare i huvudet. Men sedan den dagen jag bestämde mig för att sluta räkna, dividera och kalkylera så vågar jag så otroligt mycket mer. Jag vågar småäta, plocka och framför allt lyssna till mina behov för stunden. Ibland mer och ibland mindre.
2-3 dl müsli? 3-5 dl yoghurt? Vem vet?! Inte jag och det känns så jäkla skönt.
Våga känna efter och våga lita på dig själv. Siffror säger varken något om vem du är eller hur mycket din kropp behöver. Det är siffror för guds skull. Och sedan när sitter vettet eller personligheten i ett par förbannade siffror? Du är den du är och jag tycker att du ska vara väldigt stolt över dig själv. Alla är vi olika och unika. Men lika fina för det.
Puss
When nothing goes right, go left.
Efter regn kommer solsken och allt det där.. Tänk på det när du mår dåligt. Man måste ha lite mörker för att sedan kunna se ljuset. Och man måste ha tråkigt för att sedan uppskatta allt det roliga i livet. Upp och ned, ned och upp. Livet är inte en spikrak väg. Den kommer alltid att vara krokig. Och när du kommer till det krokiga partiet på vägen, tänk då; When nothing goes right, go left.
Trots att vägen kommer att vara krokig så kommer det alltid finns två val du kan välja. Rätt eller fel. Det är du som väljer hur ditt liv ska se ut. Du kan påverka mer än vad du tror. Det gäller bara att tro, våga och pröva! Det är oftast det oprövade som känns omöjligt. Men hur kan man veta om man inte ens har provat? Det om något är omöjligt.
En del människor tror att hålla ut gör en stark – men ibland är det att släppa taget!
Det blir bättre, det blir det alltid.
Signaler
Min telefon har lagt av. Känner mig handikappad. Även min ork har lagt av. Vilket gör mig ännu mer handikappad. Tanken var att snickra ihop möbler – inte somna i soffan. Men det är såhär det alltid blir när jag kommer ut hit. Tröttheten bara väller över mig, precis som känslorna. Tankarna får för mycket utrymme när jag inte har så mycket andra saker omkring mig. På både gott och ont. Viktigt att känna, men samtidigt förbannat jobbigt. Men så tillåter väl sig kroppen att slappna av också. Och det ser jag nästan som ett "friskhetstecken". Samtidigt som det är lätt att koppla ihop ork och mående med min klena kropp så ska man komma ihåg att alla människor blir trötta. Ingen konstigt alls egentligen. Bara att vila!
Dagens Horoskop
Hälsa
Om du fortsätter att sköta din hälsa kommer det löna sig senare, även om det kanske känns lite trögt just nu.
Om du fortsätter att sköta din hälsa kommer det löna sig senare, även om det kanske känns lite trögt just nu.
Japp, det känns väldigt trögt. Jag vill bli pigg av mat – inte tvärtom. Och det konstiga är att de dagar jag inte gör någonting alls. De dagar då jag mest ligger utslagen framför teven eller kollar på film så är jag ännu hungrigare än de dagar då jag är aktiv. På jobbet hinner jag inte känna av signalerna, men här hemma går de inte att undgå. Och det där med "vilar jag behöver jag inte lika mycket mat" är rent jävla skitsnack.
För min del känns det som dagarna när jag endast är hemma och vilar är en slags reparation för kroppen. Då behöver den all energi den kan tänkas få just för att reparera och förbereda sig. Och idag lyssnar jag på signalerna + lite till. Härliga frihet!
Allt är rätt logiskt när man tänker efter.
Jag menar, lika väl som du kissar när du är kissenödig så borde du väl äta när du är hungrig? För varför skulle kroppen sända ut signaler efter något som den inte behövde? Står allt (relativt) rätt till i kroppen så ska man lita på dess signaler – inte ignorera.
Nu väntar kvällsmys. Puss
En tripp till Tjörn!
Efter frukosten i morses packade vi hop våra saker och styrde ut hit – till Tjörn. Vi åkte iväg med packning och mat som skulle räcka för minst en vecka. Men vistelsen kommer bara vara tills i morgon. På vägen ut stannade vi för att handla ännu mer mat. Inga ursäker – veckans utmaning(ar) var tvungna att inhandlas. Ena blir till lunchen i morgon och ena (kanske) till kvällsmyset framför teven redan ikväll.
Har även märkt att folket omkring mig har blivit väldans frågvisa på sista tiden. Och frågorna började delvis välla in efter det att jag plockat på mig veckans utmaningar i vagnen utan att "förvarna". De vill veta vad som försiggår i mitt huvud. Och jag berättar mer än gärna. Vill att de ska få ta del av hela resan – på en lagom nivå. Jag delar med mig av mycket, men inte av allt. Då hade de nog satt in mig på dårhus! Och en del saker går faktiskt inte att förklara. Inte ens jag har svar på många saker som jag sysslar med. Så ibland kan det vara bra att bli ifrågasatt just för att uppmärksamma det man håller på med.
Dagens Lunch!
Tiden rann iväg och jag var hungrig och trött. Lagade mat i jacka. Kall, hungrig och stressad. Hann knappt få av mig skorna. Och detta gick snabbare att ordna ihop än en runda till ett "riktigt" snabbmatsställe må ni tro. När jag väl är i farten så har jag klar en kanonmåltid på ett kick. Dinkelpasta, köttfärssås + sallad och frukt. Nu är jag mätt och sitter framför en stor brasa och värmer mig. Och här tänker jag sitta hela kvällen.
Hoppas ni har en fin Lördag. Puss
25 Januari
Är verkligen inte skapad för den här kylan. Känner mig som en gammal käring med stela leder och illröd näsa. Huh. Nu vill jag ha vår och värme. Vill kunna gå utanför dörren endast i ett par jeans och en tröja. Ta cykeln till mysiga ängar och ha picknick eller åka ut med båten till mysiga naturhamnar..
Men man kan inte få allt här i världen och än så länge får jag nöja mig med min fina Rudolf-näsa, kalla tår/fingrar och statiskt hår. Blöööh.
Nej, Godmorgon Hörni! Fredag och jobb väntar. Men sen är jag långledig – igen. Hallelujah! :) Nog för att jag saknar värmen, men med risk att bli för rastlös om det är fint väder under kommande vecka då jag är ledig en del så kan jag faktiskt inte låta bli att hoppas på lite ruskväder, trots allt. Jag är konstigt, jag vet! Och jag säger det igen; Men alla jag-klättrar-snart-på-väggarna-känslor jag får när det är fint väder grundar sig på saker som jag tidigare inte insåg. Yttligare en pusselbit i ekvationen med andra ord.
Jag har många pusselbitar att sätta på plats. Men när pusslet väl är färdiglagt och jag har listat ut ett och annat så ska jag se till att spränga det där pusslet i tusen bitar. Man behöver inga ekvationer för att livet ska fungera!
Från en kall fotopromenad igår!
Dags att fixa stor fredagsfrukost. Sedan åker jag till jobbet och ikväll blir det födelsedagsfirande hos en fin vän. Låter som en rätt aktiv och rolig fredag trots allt. :) Hoppas ni får ett fint avslut på veckan och en bra start på helgen. Puss & Kram!
Ensammåltider
Tog snabbtåget till Götet för att hinna kolla i affärer och äta lunch på favoritstället innan jag skulle träffa C. Men då västtrafik och tider inte går ihop så hann jag varken det ena eller det andra. Fick springa av tåget och leta upp första bästa matställe. Hade faktiskt tänkt välja något annat än sushi idag. För lite variation. Men då jag inte orkade sätta spinn på planeringshjärnan så valde jag ett säkert kort helt enkelt. Bra val, till viss del i allafall.
Fina lunchen idag!
Ni alla har nog märkt hur jag blir när jag måste göra snabba val gällande lunchen. Det går liksom inte riktigt för mig. Kan inte bara "ta något". Därför tycker jag inte om att äta lunch i min ensamhet. Måste tänka så mycket då. Kan tänka och grubbla lååång tid innan speciella måltider. Rätt knäppt när man tänker efter. Väldigt knäppt. Frukost/kvällis klarar jag utan bråkiga beslutsångest–tankar. För då vet jag vad jag ska äta!
Det går även an när jag äter ute, för då vet jag också vad jag ska äta. Sushi, som idag. Men andra bullar blir det när jag ska äta själv här hemma. Det går åt så otroligt mycket onödig energi till att planera mina ensammåltider. Energi som borde ägnas åt viktiga saker – inte matplanering.
Återigen så är det ingen tillfällighet att det är just vid ensammåltiderna som tankeverksamheten sätter igång. Allt har ett samband även där som jag nu har fått hjälp med att lista ut. En av utmaningarna denna veckan kommer därför att handla om just mina "ensammåltider". Inte bara pga av beslutsångesten utan även pga att jag ett flertal gånger lyckats tabba mig just där. Och tänk vad mycket mer relevanta saker jag kan tänka på om dagarna istället för matplanering om jag får bukt med denna utmaning. Frihet.
Om att bli analyserad – KBT!
Senaste veckan har vart tung. På många olika vis. Jag har träffat på ångest i samband med måltider, vilket jag inte gjort på flera veckor, jag har gråtit utan anledning, legat vaken om nätterna och grubblat, känt hopplöshetskänslor, stress, tomhet, rastlöshet. Ja, en mix av alltihop på något vis!
Jag är en grubblare. Det är jag medveten om. Jag överanalyserar det mesta och planerar in i minsta detalj. Och det tar ofantligt mycket på krafterna ska ni veta. Det är ansträngande att hålla på så där, men samtidigt vet jag inte hur man slutar. Det är ju min vardag.
Jag analyserar det mesta – förutom mig själv. Jag vet vad jag gör, men inte varför jag gör det. Därför är det så otroligt skönt att gå till KBT-mötet och träffa C och låta henne ta över det jobbet. Jobbet med att analysera mig och varför jag mår, tänker och agerar som jag gör. Och hon träffar mitt i prick varje gång! Hon ser mönster och ekvationer och får mig att se hur det hela hänger ihop. Det var liksom ingen tillfällighet att jag mådde som jag gjorde och hade ångest efter den där lunchen häromdagen. Allt har en anledning och nu har jag lärt mig att se mönstret till varför det hände och kan nu förhindra att detta ska ske igen. För mig var det bara "en vanlig lunch" som gick lite snett. Men så var det faktiskt inte när man tänker efter. Många aspekter som spelade in.
Var trött när jag gick från mötet idag. Men inte slagen i magen. Bara trött. Vi båda var nöjda med förra veckans utmaningar och nu har jag fyra stycken nya att ta mig an. En av utmaningarna hänger ihop med den misslyckade lunchen. Och fixar jag en av veckans utmaningar så kommer jag aldrig behöva på den där ångesten igen. Nåja, ångest lär jag väl få känna på igen, men inte av samma anledning.
Ibland grämer jag mig över att jag inte kommer någon vart. Men det där stämmer inte alls. Varje vecka efter KBT-mötena så får jag minst tre utmaningar. Och jag har redan vart på ca fem möten, vilket betyder femton utmaningar. Som jag dessutom klarat av! Och att fixa femton utmaningar på så kort tid kallar inte jag "att stå still i utvecklingen". Jag är glad att det går framåt. :)
Nåväl. Bra dag trots allt. Kallt som tusan bara. Har ätit sushi och fotat mellan varven också. Och nu är det dags för ännu mer mat. Kurrar i magen. Puss
Att tro på andar
Hade en del att göra på jobbet igår. Försökte sätta mig ner i lugn och ro för att äta. Lyckades inte. Slängde i mig maten i all hast och fick rackarns ont i magen. Det gav mig ångest. Och efter det att jag hävt i mig sista tuggan så har vi inte en enda kund på över en timma. Det gav mig ännu mer ångest.
Har fortfarande kvar tänket om att matstunderna "bör" vara heliga. Och jag tror att det är med tanke på de stressiga matsituationerna på jobbet som får mig att vilja ha det ännu mer heligt när jag väl kan. Som här hemma. Här passar jag på extra mycket, just för att jag kan. Men det är väl inget konstigt, egentligen?
Låg länge inatt och grubblade över hur jag ska hantera allt som känns jobbigt. Både gällande jobbet och hela livssituationen. Känner mig stressad gällande det mesta. Tiden går fort och snart är den där ljuvliga sommaren här. Sommaren som tydligen ska bli "min bästa". Tss.
I dagsläget går det åt alldeles för mycket energi åt att just planera och oroa sig över småsaker. Som matsituationerna på jobbet tex. Jag grämer mig mycket över detta och det är inte så det ska behöva vara. De andra klarar ju av det utan att ligga och grubbla om nätterna, så varför skulle inte jag?
Kom inte fram till någon strategi innan jag somnade. Istället kom idéerna till mig. I morses vaknade jag och läste mitt horoskop som vanligt. Och fortsätter det såhär så kommer jag nog att börja tro på andar eller liknande snart.
Dagens Horoskop!
Du bär på en tung börda vad gäller problem. Du måste börja lägga ifrån dig en del av detta, annars kommer svårigheterna bara fortsätta att växa. Kom fram till en en strategi för att hantera utmaningarna både inom privatlivet utan att slösa för mycket energi på samma gång. Samtidigt ska du inte lägga för mycket energi till att fundera på detta. Varje dag som går är en förlorad dag. Därför är det dags att ta itu med saker och ting på riktigt och sluta skjuta på det.
Sa ju att jag kommer börja tro på andar snart. De sätter ord på mina känslor och situationer på pricken. Fick frågan om vart jag hittar dessa Horoskop. Och just dessa finner jag på min mobil genom en app som heter; Horoscope. Laddar ni ner den så varnar jag er för att bli andliga, så ni vet ;) Haha.
Ska äta frukost nu och sedan tar jag tåget till Göteborg för Kbt-möte. Tre av fyra utmaningar fixade jag i allafall den här veckan. Hoppas på ett bra möte – utan slag i magen.
Hoppas ni får er en fin dag. Hörs senare. Puss
Man lär sig med tiden!
Lyckad förmiddag på stan. En energigivande sådan. Har verkligen lärt mig att man ska umgås med personer som ger energi och inte tvärtom. Otroligt viktigt det där! Något jag dock inte har lärt mig är fortfarande att tacka nej. Haha. Och jag som sa senast i morses att jag skulle tänka mer på mig själv. Hoppar med andra ord in yttligare några timmar tidigare på jobbet än vad jag hade räknat med. Lika bra det, så jag kan sticka iväg på alla mina drömresemål ;) Får tänka så när energin tryter framåt småtimmarna! Gäller ju att vara positiv när det väl går liksom.
Något annat som är positivt med att börja den tidigare tiden på jobbet är att jag inte alls blir lika fäst vid mattiderna. Börjar jag den sena tiden och äter kvällis innan jag åker så "måste" lunchen vara på en viss tid för att jag ska hinna äta det där sista målet också. Men då jag nu har med mig till jobbet istället så kan jag äta när jag vill och då spelar det ingen roll om lunchen intas en timma senare. Planeringshjärna, hej!!
Lunch
Lagom mätt + lite till. Pjuh. Så idag slipper ni ett klagoinlägg. Haha. Tänka sig vad lite mat kan påverka ens mående. Både till det bra och det dåliga. Lagom verkar i allafall vara det bästa i alla lägen. Gällande det mesta. Men så var det bara det där att lära sig vad "lagom" innebär. Allt är relativt och det är nog olika från stund till stund. Men som den vanemänniska jag är så har jag svårt att reglera intaget beroende på behov. Vilket i sin tur resulterar till att det nästan aldrig blir just lagom. Detta gäller dock främst vid frukost/kvällis. Jag tar det jag brukar, vilket i och försig brukar räcka och bli över. Men vid lunch brukar jag vara duktig på att lyssna till mina behov. (Förutom igår..) Med tanke på att lunchen varieras så har jag aldrig några exakta mängder att gå efter och då kan jag ta om, ta mer och ta om igen. Ja, äta tills jag är lagom mätt helt enkelt.
Nä, nu svävade jag iväg rätt rejält. Dags att åka till jobbet! Hörs i morgon bitti. Puss
Mättnad, vad är det?
En skenande puls, skakande händer och en klump i magen kan bara betyda en sak för min del. Herr Ågren är på besök. Say whaaat? När hände detta senast? Detta gick inte som beräknat.
Det är så mycket som har kommit i kapp mig idag och jag funderade på vad som skulle kunna ha satt igång allt. Finner jag något svar? Icke. Och jag som alltid lyckas skjuta undan, eller i bästa fall inte välkomna den där sura Ågren alls, lyckades inte ens klämma honom i dörren idag. Istället stod jag där och tog emot honom med öppna armar. Dumma lunch, dumma Ågren och dumma MIG.
Ensamlunch och dundertabbe. Lagom mättnad, vad är det? Ingenting jag tycks ha lärt mig än i allafall. Allt eller inget. Falsk mättnad, bukfyllnad, vanlig mättnadskänsla.. kalla det var ni vill. Men det är precis sådana här saker som får mig att rygga tillbaka och gå tillbaka i utveckligen med hästkliv. (Åtminstånde tills vettet har kommit tillbaka. Och det gör det alltid)
Ställdes som sagt inför en prövning efter lunch. En tvångstanke var när på att dyka upp.
Så vad gör man?
Stannar upp, tänker till – och gör motsatsen, såklart. Och ja, det var lättare sagt än gjort. Det fick jag bevisat för mig själv tusen gånger om. Ställde mig även frågan; "Vad händer/hade hänt om det faktiskt råkade vara så att det blev lite mycket vid lunchen?" (Vilket det blev, big time).
Det enda som kan tänkas hända om man äter lite mycket vid en måltid är; Att man känner sig mätt, tar två stora kliv mot friheten, ger kroppen vad den tydligen behövde, att man känner sig lite slagen i magen för en stund men att man i slutet av dagen lägger sig jävligt stolt. Mättnad-är-inte-farligt.
Och jag säger det igen; Ångest är ett tecken på att man har gått emot något jobbigt och istället gjort rätt!
Även om jag inte tackar mig själv i stunden så vet jag att åtminstånde kroppen är nöjd och att jag kommer vara om ens ännu mer nöjd när jag somnar ikväll. Puss
Mättnad, vad är det?
En skenande puls, skakande händer och en klump i magen kan bara betyda en sak för min del. Herr Ågren är på besök. Say whaaat? När hände detta senast? Detta gick inte som beräknat.
Det är så mycket som har kommit i kapp mig idag och jag funderade på vad som skulle kunna ha satt igång allt. Finner jag något svar? Icke. Och jag som alltid lyckas skjuta undan, eller i bästa fall inte välkomna den där sura Ågren alls, lyckades inte ens klämma honom i dörren idag. Istället stod jag där och tog emot honom med öppna armar. Dumma lunch, dumma Ågren och dumma MIG.
Ensamlunch och dundertabbe. Lagom mättnad, vad är det? Ingenting jag tycks ha lärt mig än i allafall. Allt eller inget. Falsk mättnad, bukfyllnad, vanlig mättnadskänsla.. kalla det var ni vill. Men det är precis sådana här saker som får mig att rygga tillbaka och gå tillbaka i utveckligen med hästkliv. (Åtminstånde tills vettet har kommit tillbaka. Och det gör det alltid)
Ställdes som sagt inför en prövning efter lunch. En tvångstanke var när på att dyka upp.
Så vad gör man?
Stannar upp, tänker till – och gör motsatsen, såklart. Och ja, det var lättare sagt än gjort. Det fick jag bevisat för mig själv tusen gånger om. Ställde mig även frågan; "Vad händer/hade hänt om det faktiskt råkade vara så att det blev lite mycket vid lunchen?" (Vilket det blev, big time).
Det enda som kan tänkas hända om man äter lite mycket vid en måltid är; Att man känner sig mätt, tar två stora kliv mot friheten, ger kroppen vad den tydligen behövde, att man känner sig lite slagen i magen för en stund men att man i slutet av dagen lägger sig jävligt stolt. Mättnad-är-inte-farligt.
Och jag säger det igen; Ångest är ett tecken på att man har gått emot något jobbigt och istället gjort rätt!
Även om jag inte tackar mig själv i stunden så vet jag att åtminstånde kroppen är nöjd och att jag kommer vara om ens ännu mer nöjd när jag somnar ikväll. Puss
Simple as that!
Svårt att bryta eländiga tvång? Ni är nog inte ensamma.
Tror att alla har sina svaga punkter och saker som man bör vara extra uppmärksam på. Saker som begränsar och styr ens vardag. Tvångstankar och ritualer. Och det är saker som man gör per automatik, men som man egentligen vet är ett konstigt och sjukt beteende.
Hur gör man för att gå emot och bryta det där?
En frisk person hade förmodligen sagt; "Gör det bara inte. Låt bli".
Lättare sagt än gjort kan tyckas. (Eller?) Har man utfört tvång och rutinmässiga saker så är det inte så lätt att "bara bryta". Dels för att man kanske inte tänker på att man gör det i alla lägen och dels för att det sitter så djupt inristat att man måste göra det.
Själv har jag lyckats bryta en hel del tvång. Vilket jag är evigt tacksam över. Och hur lyckades jag med det?
Jag bestämde mig för att skriva upp alla tvång jag ville bli av med. Och när tillfället väl var inne och jag visste att tvånget skulle dyka upp så stannade jag upp, tänkte till – och gjorde tvärt om. För egentligen är det inte svårare än så! Ställer man sig frågan om det är ett sjukt eller normalt beteende man precis ska utföra och svaret är sjukt.. Ja, då är det bara att gå emot och göra tvärtom, just för att göra det friska valet. För vet man bara med sig att man har sjuka beteenden och uppmärksammar dessa så är det så mycket lättare att göra tvärtom.
Kanske låter detta helgalet, men det har faktiskt fungerat för mig. Och trots att detta låter knasigt så tycker jag ändå att ni ska prova. Nästa gång ni vet med er om att ni är på väg att göra något som ni vet är ett onormalt beteende. Stanna då upp och tänk till – och gör raka motsatsen. Simple as that.
Utlandslängtan!
Efter att ha spenderat hela förmiddagen åt reseplanering så kunde jag inte undgå att bli sugen på mat från det utländska köket. Och då man inte är på plats i utlandet så får man helt enkelt se till att fixa ihop något själv. Vilka i:landsproblem va. ;)
Att jag är en sucker för Sushi var väl ingen nyhet. Men dessvärre orkade jag inte fixa det idag. Något annat jag är lite knäsvag för (förutom killparfymer...höhö) är strimlad biff med bambuskott. Dock tror jag att de har något hemligt knep när de tillagar det på restauranger. Min blev mest blek och eländig – men fasligt god för det!
Strimlad biff med bambuskott/böngroddar + couscous
Fick plötsligt finbesök lagom till lunch dessutom. Men med tanke på den mängd mat jag lyckades kränga ihop så hade jag lika gärna kunnat bjuda in hela grannskapet när jag väl var i farten. Kan aldrig, verkligen aldrig uppskatta hur mycket mat som går åt. Undrar hur det ska gå när jag flyttar till en egen lya och ska laga mat åt en. Kommer ruinera mig själv vid varje måltid. ;) Tack till den som uppfann matlådorna..
Ser ljuset idag. Känner lite hopp och lite glädje. Livet är rätt fint ändå när man tänker efter. Man har så mycket att vara tacksam för som man inte tänker på egentligen. Det finns även en väldans massa elände runt om oss. Och livet är oförutsägbart och man vet aldrig vad som händer. Just därför ska man se till att ta tillvara på det viktigaste vi har här i livet. Nämligen oss själva. Annars kommer man inte vidare långt!
Det kommer alltid finnas elände. Och det är bara att acceptera. Vissa saker går liksom inte att påverka. Därför får man se till att påverka de saker som faktiskt går att påverka. Vårt månde tillexempel. Livet är som sagt redan krångligt (men fint), så gör det inte ännu mer krångligt, kära ni.
Puss
Att bli betrodd..
Blir så trött på att inte bli betrodd. "En gång anorektiker – alltid anorektiker?". Det där stämmer inte alls. Är trött på att många drar alla som har problem med maten över en kam. Alla är olika, har problem med olika saker. Bara för att man har problem med maten så behöver inte det betyda att man fuskar, kompenserar och allt vad ni nu tror att "man ska göra". Det är inte så det är.
Jag vet att det alltid kommer finnas personer som har åsikter om allt. Alltid är det något fel man gör, enligt vissa – även om man gör rätt. Bara för att man har problem med maten så betyder väl inte det att man fuskar och kompenserar. Och istället för att uppmuntra de framsteg man gör så väljer en del istället att fokusera på det dåliga. Har ni inget vettigt att komma med; Låt då hellre bli att säga något.
Dagens Horoskop
Kommande händelser kommer troligen att tänja alla gränser under denna tid av prövningar. Var trygg och lita på dina inre förmågor. Låt inte andras åsikter avråda dig från din övertygelse. Hellre bör du konfrontera andra för att byga upp dig och bli stabilare i dina argument för att kunna befästa din position. Du kan på det sättet till och med upptäcka en eller flera möjligheter till förbättring.
Återigen, jag gör detta för min skull – inte för varken er eller någon annans. Jag behöver inte bevisa något, det vet jag. Men samtidigt så går det inte att låta bli att känna frustration när man blir anklakad för fel saker. Jag kan heller inte låta bli att känna "Nu jävlar ska jag bevisa". Men när man då bevisar att man fixar något, men ändå inte blir betrodd. Ja, då tappar man liksom lusten lite och behöver ännu en gång påminna sig själv om att det endast är för min skulle jag gör detta.
Babbel babbel. Lite ilsken bara. Så kan det gå ibland. :) Nu ska jag äta lax och sedan åka till jobbet. Puss
Käppar i Hjulet
Jag vet liksom inte vad jag gör för fel. Eller kanske är det att jag just vet vad jag gör för fel som sätter igång alla bubblande känslor inombords. Jag sitter inne på kunskapen, men använder den på fel sätt. Egentligen vet jag precis vad som behövs och det finns inga som helst ursäkter att ta till varför jag sitter i den sits jag gör idag, faktiskt. Samtidigt som det är en sjukdom så fortsätter jag att klandra mig själv.
Varje morgon så vaknar jag och tänker "Att idag är det dags". Att det nu är tid att göra drastiska förändringar som kommer få mig att så småningom gå tillbaka till att leva det liv jag vill.
Men varje morgon så händer det något. Sätter en mastodont-käpp i hjulet som istället får mig att fortsätta i samma rutiner som alltid. Och jag erkänner; Så fort det går framåt så blir jag rädd! Ofantligt rädd och jag ryggar genast tillbaka. Tillåter inte mig själv att ens prova på. Hur kommer jag må om jag bara vågar prova?
Jag vet att jag kommer må såhär ett tag till, även om jag vågar prova. För jag kommer aldrig att vakna upp utan tankar. Jag kommer fortsätta att få bakslag, känna misslyckanden osv. Men det är ju bara för en tid. Det är bara vägen till målet som kommer att vara vacklig. Och det är just vägen dit jag inte orkar.
Men så ställer jag mig själv frågan; Vad är egentligen bäst? Att må såhär livet ut eller att må såhär gånger tusen under några månader för att sedan slippa att känna såhär – någongång. Enkelt svar.
Vinterpromenad!
Nu är det dags för makaroner och köttfärssås. Puss
19 Januari
Godmorgon!
Lördagsmorgon och en ledig helg väntar för de flesta. Men idag är det min vardag som drar igång istället. Helg mitt i veckan och vardag på helgen. Fungerar det med! Det var vart både nödvändigt och skönt med några (många) dagars ledighet. Får hoppas på att jag har samlat på mig tillräckligt med energi för att orka med ett gäng långa jobbpass de kommande dagarna nu.
Har föresten fyra utmaningar att ta mig an den kommande veckan. Tycker att det känns rätt mycket. Men två stycken hänger kvar sedan förra veckan. Som jag förvisso klarade galant, men som jag just med tanke på det ska fortsätta med.
Och för att förebygga tänkbara bakslag så försöker jag alltid tänka ut möjliga ursäkter dumrösterna kan tänkas komma på för att komma undan. Så när man väl sitter där, med utmaningen framför sig och får upp alla "ursäkter", ja då vet man att det är just – ursäkter. Ibland kan det vara svårt att skilja på rätt och fel. Speciellt under press.
Det känns ändå skönt att få utmaningar som dels jag har vart med och satt upp men även som jag bestämmer när de ska ske. För vem har sagt att man behöver tvingas till grejer? I slutendan spelar det ju ingen roll i allafall. Det är klart att man behöver pushar och knuffar ibland. Men är man inte mogen för det så kommer tvång och rädslor ändå att sitta kvar. Och den här veckans utmaningar handlar till stor del om att öka. Nödvändigt för att komma framåt såklart. Och nu är det inga ursäkter utan bara att köra på.
Dags för frukost. Det ska bli förbannat gott!! :) Sen ska jag sätta mig in i kursletandet och boka äventyr framöver. Hoppas ni får en fin Lördags. Puss & Kram. Hörs sen.
